Lalla i London

Den där förbaskade deklarationsdreten.

 

Nu har jag signerat och skickat in så får vi väl hoppas att jag lyckats fylla i alla rätta rutorna. Det var inte alls så lätt att få in företagssiffrorna som jag trodde. Rutor hit och dit som jag inte hittade på den pdf jag fått skickad till mej av min deklarationsguru. Får såklart inte ett korvöre tillbaks eftersom jag inte betalat in nått, men å andra sidan har jag ju inte tjänat mer än 1450:- heller så slapp även restskatt.

 

MEN SKIT! Nu missade jag de första fem minuterna på Emmerdale åxå , bara för de där ruturna som inte fanns. Ååååh... :-/

Sorry, men idag är det en sån där dag.

 

En bra sak är väl iofs att jag får de pengarna lagom till att jag ska åka till Sverige. Inte för att jag kan spendera dem där, men det blir ju lite som en semesterersättning. Sånt lyx får nämligen inte underbetalda människor. De som jobbar hårdast för att överleva ska banne mej inte vara lediga och ladda några jäkla batterier (ungefär här och nu börjar jag elda upp mej ordentligt). När jag gick från jobbet för 20 min sen så slog mej tanken att flera av de jag mötte med stor sannolikhet tjänar mer i månaden än jag gör på ett år, och det är inte för att jag är latare. Tvärtom sliter jag, och försöker få 45-50 betalda timmar i veckan, vilket den senaste tiden inte varit lätt. Med guidningen blir det några timmar till, varav några är promenader och några är kontorstid. Det är inte viljan som är problemet; det är möjligheterna!  Okej, okej, nu får det va slut på paniken, åtminstone i detta inlägg...

 

Istället ska jag fokusera på en kul grej i juni. Igår hade jag nämligen ett möte ang ett event jag troligen ska köra tillsammans med en svensk väninna. Haha Haha, det låter verkligen som ladies som lunchar att kalla nån "en väninna", inte alls nått jag skulle säga men det passar in just här! Hur som helst, än så länge ligger vi lite lågt, men det blir en svensk grej, troligen helgen efter midsommar. Känner mej supertaggad! 

 

Förresten, en annan bra sak: Jag har löst byxproblemet! Igår provade jag en annan Primark än den jag var till först och se där, där fanns det plötsligt precis den typ av brallor jag behövde. Passformen över rumpan kanske kan vara lite... ehum... inte smickrande... men de har raka ben och fickor, precis som jag vill ha det. Längden kanske skulle passa nån som inte har mina taxben (ja, Pernilla, jag sneglar åt ditt håll) men jag fick ju en fin symaskin när jag slutade på IKEA så det ska jag väl kunna fixa.

 

Jobb på Mansion House med den norska ambassadörskan som gäst i torsdags.

Äntligen en rockabillykväll i fredags.

Servade en private box på Fulhams hemmamatch på lördagen.

Så har de senaste dagarna sett ut.

 

Det första är det väl inte så mycket att orda om egentligen, men jag tänkte ta tillfället i akt att göra det ändå. Det va ett himla rännande i trappor upp och ner med mat som vanligt helt enkelt. När jag jobbade där för en massa år sen, på stenåldern när jag bodde i London förra gången, så var det de bästa skiften. Nu tror jag ta mej katten att de är bland de sämsta. All mat ska serveras på tallrik från köket två trappor ner. Är det 4 rätter så är det 20 gånger fram och tillbaks. Killen som än manager i matsalen är jättetrevlig, deras toppmanager inte lika underbar. Så är det det här med att stå och vänta i hallen mellan rätterna. Jag förstår faktiskt inte alls vitsen. Vi ska bara stå där, utanför dörren till middagen. Tidigare väntade vi i trapporna, nu hänger vi runt och får gästerna att känna sig obekväma, eftersom de måste passera mellan två rader av servitörer om de skulle råka behöva på toa. Konstigt. Och som sagt, obekvämt för både gäster och oss (notera här att vi inte har så stor betydelse...)

 

Fredagskvällen blev helt ok, trots att jag inte har en endaste rockabillykompis i London. Har känt till det specifika eventet som hölls på en pub nere vid floden i Putney ganska länge. Hade såklart hoppats på att nån skulle stå ut med Elvis mfl ett par timmar, men fick inget napp. Så på onsdagskvällen bestämde jag mig helt sonika för att dra på mej rock'n'rollklänningen och klackar för att dra ut på egen hand. Visserligen hade det varit roligare med sällskap, speciellt som det visade sig att det var långt ifrån fullsatt, men var nöjd ändå med musiken och det var ju därför jag gick. Dessutom fick jag en intressant ny kontakt, nämligen med arrangören. Hade ett litet snack om att kanske göra nått ihop nångång. Skulle vara kul!

 

Lördagens fotbollsäventyr på Craven Cottage började med fel information, så jag var drygt en halvtimma för tidigt till jobbet. Jippie, eller tvärtom. Blev skickad till de privata boxarna som har fått namn efter Fulham FC's store hjälte, Johnny Haynes. Servade ett gäng holländare och hade ett rätt så trevligt och soft skift. Kunde till och med se större delen av match, till viss del live och resten på tv:n inne i logen. Och ojoj, en spännande kamp var det, som den värsta berg- och dalbanan! Middlesbrough ville ju gärna vinna, så de skulle bli klara för Premier League nästa säsong, men efter att deras spelare Friend inte levt upp till sitt namn, utan varit ovänlig mot en Fulhamspelare i straffområdet och blivit utvisad, så var de en man kort och Fulham fick övertag. Till slut vann hemmalaget med 4-3 på övertid. Gôtt.

 

Söndag ska ju vara vilodag, men istället gick jag på en guidetur med bara en gäst. Har träffat henne en gång tidigare, hon kom nästan precis hit till London och hade andra tjing på singelrummet i lägenheten. Jag ångrade redan när hon såg rummet att vi redan lovat bort det och ångrade det igen idag. Hon är jättetrevlig och lättsam att umgås med och skulle ha passat ypperligt som sambo. Efter promenaden gick vi till en riktig pub (alltså en äkta, old fashioned, inte en sån där vinbarspub), åt lunch och dillade om ditt och datt. Kul!

 

Sen va jag tvungen att åka till söndagsångest på Oxford Street. Ärligt, varför måste alla turister hänga där? Kollade på hundra miljoner byxor och allt jag ville vara att hitta ett par billiga svartamed lagom vida ben och fickor. Lätt som en plätt trodde jag. Med facit i hand... HAHAHAHA! Fatta mängden brallor med fejkfickor. FEJK! Vad är vitsen med att göra sig omaket att sy i ett blixtlås till en ficka när det är tomt bakom? Orkar inte... Får testa igen, för mitt ena jobbpar har gått sönder och är i princip olagbara och nu har jag bara ett par som jag kan använda. Bläääää.

 

Londons tunnelbana är bra på många sätt och inte lika fantastisk på andra.

 

Sitter bredvid en kille som luktar inpyrd cigg blandat med gårdagens fylla; en sån där härligt metallisk doft om ni vet vad jag menar. Härligt såhär på morgonkvisten... Fast å andra sidan var det tydligen World Perfume Day härom dagen. Lika illa fast på ett annat sätt.

 

Precis när jag flyttat hem efter förra sejouren i London så åkte jag tåg på Fryksdalsbanan nästan dagligen. Satt där och längtade tillbaks, samtidigt som jag tittade ut över Fryken där morgonsolen glittrade i vattnet och tänkte "varför längtar jag efter en stinkande District line när jag har den här utsikten?" Får väl villigt erkänna att tåget hemma i Värmland har en vackrare vy, men London är ändå snäppet bättre. Iallafall för mig.

 

Hepp, ha en bra dag - själv ska jag jobba 12 timmar.

 

 

 

MEN VARFÖR MÅSTE DET VARA SÅ DYRT MED LOKALER??

 

Precis som Professor Balthazar (remember?) så fick jag idé. Inte för att jag har nån såndäringa idémanickmaskin som han då, men kom på en sak: Att jag vill fixa en midsommarfest! Alltså en riktig, inte bara "vill ni komma hem till mej och grilla?" utan en som man köper biljetter till. Planen just nu är smörgåstårta - kan det bli mer svenskt? - och lite annat smått och gott. Känner verkligen för att fixa ett redigt event nu, med baktanken att det ska ge nått för framtiden såklart.

 

Har dock ägnat några timmar åt att hitta en lokal och jäklar i min lilla låda så svårt det är! Alla i London vill tjäna pengar. Mycket pengar. Alla lokaler är svindyra. Alltså seriöst, vi pratar om från £500 och uppåt, dvs runt 6500 kronor för bara lokalen. Sen måste man ha försäkring, för deras gäller inte för mej och mina gäster och sakerna som jag bara lånar då jag är deras försäkrade lokal och så tillkommer utgifter för mat och dricka och annat. Jag letar och letar och garanterar att fortsättning följer...

 

(nu måste jag dock göra mej klar och åka på jobb)

 

Ännu en vecka med ups and downs är till ända. Det blev en del jobb till slut, även om det såg tunt ut i måndags. Bra för plånkan det! En del jobb var roliga, ändra ganska trista. Bäst var givetvis skiftet på Stamford Bridge, där Chelsea FC dängde på Man United med 1 mål mot noll. Jobbade i nån slags "top man suite" med gamla spelare och några andra höjdare. Funkade bra och managern va nöjd. Den dricks jag fått hittills har jag använt till mat, men denna gång sponsrade en gentleman en slant till ett par nya skor. Funkade det åxå.

 

Annars så har jobbet mest bara varit som vanligt. Jobbade ett par skift på mina vanliga ställen och ett par på nån stor, elegant advokatfirma och det var helt ok. En kväll när jag dukade av mellan två rätter så tänkte jag ändå att jag inte är nån vidare servitris. Gör verkligen mitt bästa, men en stjärna blir jag aldrig. Haha, jag är verkligen inte snabb eller speciellt duktig med mina små händer... Men så länge ingen skriker är jag nöjd, och det var det ingen som gjorde denna vecka. Inte för att det brukar hända, men jag har hört när andra fått skit för inget speciellt alls.

 

Helt andra saker som jag grunnat på lite: Varför folk klär sig så konstigt. Vad är grejen med blåfrusna tår i flipflops i kombination med vinterjacka? Sen det där med 70 olika mönster från topp till tå? Att man kan vara färgblind och göra konstiga val är en sak, men mönsterblind??

 

En annan fundering är midsommar. Kanske skulle slå till och fixa ett eget, riktigt event? Tänker att det kanske är enda vägen till den typen av jobb. Har lite lösa planer, men behöver först och främst en lokal. Har gjort en miniatyrenkät och fick positiva vibbar. Ska nog spinna vidare på detta!

.

 

 

 

 

Kom hem från ännu ett sent skift för en liten stund sen och hej, så sliten jag känner mej! Ska nog snart gå och nanna faktiskt, för imorrn vill jag va pigg! Först ska jag ju jobba på "den där matchen" (dvs Chelsea vs Manchester United) OM jag inte blir avbokad i sista sekund. Ärligt, jag kommer bli ganska besviken om det händer, mer för att jag missar det än för pengarna faktiskt... Det gör inte ens nått om jag får kränga öl under läktaren, jag kommer iallafall dit, till en match som varit slutsåld forever.

 

Efteråt är det planerat att träffa kompisen Emma som är i stan för att se en annan fotbollsmatch på söndagen med pojkvännen. Ser fram emot att få gå på lokal och ta en drink med henne. Det händer inte alltför ofta nu för tiden, både pga budgeten och tidsbristen. Jag jobbar ju så många kvällar och det är ju typ då som man vill gå till nått härligt ställe och hänga lite med trevligt sällskap. Måste försöka ändra på det!

 

Japp, det va väl i stort sett allt spännande jag hade att delge er. Jag hoppas ni inte trillat av stolarna, varken av förvåning över mitt flashiga liv eller för att ni somnat på grund av det ointressanta innehållet... Sorry, men sånt är livet - det är faktiskt vardag mest hela tiden, även i London (och även om jag tycker mer om min vardag här än jag gjorde innan jag flyttade tillbaks).

 

Går på sparlåga när det gäller bloggen, men återkommer. Loooovar. Så snart jag får tid...

 

Här får ni en bild från en privat park i Chelsea att glo på så länge (det sitter pausfåglar och kvittrar i träden, men det här är ingen ljudblogg så ni kan inte höra dem...)

 

 

 

Ibland blir man både trött och häpen av alla managers på olika nivåer i det här landet. Vissa är så inkompetenta så man vill nästan gråta. Alldeles för många är de också, och då menar jag till antalet: En gång jobbade jag på ett skift med en manager, en assistant manager och en supervisor (vad det nu kan heta på svenska - eller vänta nu, så många chefer skulle vi inte ha på ett jobbpass i Sverige...) och så var det jag. Kan hända att jag inte är världens bästa servitris, men jag är inte så dålig så jag behöver bli ledd av tre chefer samtidigt. Fast å andra sidan kan det ju förklara min dåliga lön, när man slösar pengar på för många managers istället...

 

Några av dem verkar jobba, men det stora flertalet bara hänger runt och kollar på när andra jobbar eller nått. Har den senaste tiden stött på flera som bara står där "för att övervaka arbetet" och även om teamet stressar röven av sig så lyfter de inte en hand för att hjälpa. De har också helt egna regler för de är ju managers och således de viktigast på jorden (ibland faktiskt viktigare än kunderna) .

 

Den senaste är ett intressant exemplar. Den första dagen tyckte jag att hon var trevlig, en sån som hade en avslappnad inställning men ändå jobbade. Andra dagen var jag lite mindre impad när jag märkte hur hon särbehandlade killen som kom från en personaluthyrarfirma (där det började med att hon sa till mej att han var lat, innan vi ens börjat jobba). Tredje dagen, idag alltså, så var jag längst ner i hennes hierarki och fick slita och springa medans hon stod och viftade lite med handen.

 

En manager som sitter på köksbänken (WTF?) och dinglar med benen, som inte hjälper teamet med att städa utan på borden för att nya kunder ska få plats och som ägnar en hel dag åt att beklaga sig över att hon var tvungen att SERVERA, vilket hon inte gjort på flera åååååår (här bör det påpekas att hon är 23...) får varken browniepoäng eller så värst mycket respekt av mej. När hon säger att hon blivit tillsagd av högre managers att ha håret i en knut, men inte tycker det är viktigt samtidigt som hon säger att den långhåriga personalen måste ha det, då undrar man lite över regler.  Att bli tilltalad som om man vore en prao av en omogen snärta som börjar dagen med att berätta om hur full hon var igår hör inte till höjdpunkterna i jobbet. Fast hon skriker iallafall inte, utan är ganska ytligt trevlig vilket ändå är ett plus i kanten. Hon är definitivt mer som en irriterande fluga än en huggorm.

 

Hade tänkt att jag kanske kunde tänka mej göra några shift där i sommar, men nu vet jag inte om jag har så mycket lust. Ville jag arbeta med barn så hade jag ju sökt jobb som nanny.

 

Slutklagat för idag - imorrn är sista dagen på det här stället (tur att man får flytta runt lite!)

 

 

Idag fick jag iallafall jobba. Hade till och med ett roligt skift på Hampton Court! När jag höll på att städa utan ute på den lilla gården vid caféet där jag jobbade tänkte jag att det faktiskt kändes både lite märkligt, märkvärdigt och inte helt verkligt att jag jobbade i ett 500 år gammalt slott, där både kungar och drottningar bott och gått. Kanske smög de runt utanför i arkaderna, gångarna och korridorerna alldeles runt knuten där jag jobbar. De hånglade säkert och det hände nog att de druckit för mycket vin under ett kalas i den stora festsalen och vinglade genom gångar och salar till sitt rum (eller någon annans sovkammare...). Lite spännande tanke är det, då man jobbar där i vardagen 2015!

 

 

Hoppsan. 

Är ute och åker buss och dom kör så konstiga vägar så jag börjar undra om den är kapad. Troligen kommer vi väl rätt så småningom, men om jag försvinner kan ni börja leta här:  

 

 

Lycka till!

 

Men än så länge lever hoppet om att jag ska komma fram till Charing Cross och kvällens bokhandelsträff. Troligen lite försenad dock... 

Häpp, nu känner jag igen mej *pustar ut när vi åker över Vauxhall Bridge*

 

 

Edit kl 23.30: Haha, mobilen - den jäkla mobilen! - hade kastat om bokstäver och använt auto correct hejvilt såg jag just. Har rättat till det, så nu slipper ni vara oroliga för att jag var drogad till råga på allt. Och ja, jag kom fram dit jag ville.

Men åååååååh, jag blir så less!

 

Skulle ju ha jobbat idag så gick upp vid kvart i åtta för att duscha och åka. Har sovit ganska taskigt under natten, eftersom jag vaknade halv fyra av att min mobil gav ifrån sig sitt "snartslutpåbatteriljud" och väckte mej. Ännu ett fel på den där jävvlans Sonyskitmobilen alltså - för fast jag hade kabeln i för laddning så laddade den ur batteriet och det i väldigt snabb takt, istället ladda upp det som jag hade förväntat mej. Efter det blev det en ganska orolig sömn, då jag inte var säker på att den skulle börja ladda på rikitgt och jag faktiskt skulle vakna i tid. Jaja, listan på fel på denna mobil har bara fått en punkt till och jag kommer med stor sannolikhet aldrig köpa en Sony igen. Det "roliga" (observera ironin) med den här är att jag köpte en ny för att byta upp mig när min första Sony var ganska dålig, och den här visade sig vara ännu sämre!! Längtar till den dag jag kan köpa en ny, dvs INTE en Sony mobil... 

 

Så, nu har jag klagat klart på mobilen. Då tar vi nästa ämne: Jobb. Just det, jag gick upp, duschade och gjorde mej klar för att åka och jobba. Skulle bara dubbelkolla mailen så det var vit och inte svart skjorta jag skulle ha och upptäckte då att jag fått mail från managern igår kväll. Tyvärr hade det blivit fel i schemat och jag behövdes inte idag. Imorrn och resten av veckan är jag dock inbokad. Så surt. Så förutom att jag skulle behöva tjäna pengar till en ny telefon så får jag mindre inkomster pga uteblivit jobb. Den här morgonen började inte bra...

 

Efter en extremtrött morgon, då jag egenligen kunde ha unnat mej sovmorgon, men en mobil som blir mer och mer opålitlig för varje dag och uteblivet jobb = utebliven lön så var det bara att sätta igång och vara produktiv istället. Man får ju försöka utnyttja tiden... Så jag har letat upp och mailat några företag som kanske skulle kunna vara intresserade av att jobba med den svenska guiden och så har jag fixat med lite annat ditt och datt. Är faktiskt ganska nöjd med det jag fått gjort, så helt bortkastad är ändå inte dagen.

 

Faktiskt har jag helt plötsligt fått en massa idéer och energi helt plötsligt, så nu funderar jag på att ta en långpromenad i vårvädret. Först blir det dock lite mer hemmajobb och lunch, så får vi se om jag masar mej ut!

 

 

 

Om jag hade levt på 1500- 1600- eller kanske 1700-talet hade jag nog varit en hovgroupie, typ... Sprungit runt i ballongkjolar och nätta skor, runt i alla miljoner rum och hemliga gångar i alla slott. Eller åtminstone skulle jag önska att det varit så. För är det nått jag är fascinerad av så är det palats och hur livet där kan ha sett ut då, för flera hundra år sedan. Hur kändes det att vara en del av det livet?? Jag är ju ingen lajvare, men fick jag erbjudande om att testa det på ett slott skulle jag inte tveka en sekund!

 

Idag har jag matat mitt palatsmissbruk med en tur till Hampton Court. Jag har velat åka dit i typ 15 år, men tänkt att det är så långt utanför stan, och när jag tidigare bara var på besök i London hade jag inte heller tid att spendera en dag där. För en sak insåg jag ju: att det skulle behövas TID för mej att knalla runt där. Så när en av mina svenska kompisar undrade om nån ville göra en påskutflykt passade jag genast på att föreslå Hampton Court. Eftersom jag redan har årskort på vissa slott, däribland detta, så passade det ju bra. Dessutom ska jag jobba i cafét där under resten av denna vecka (det var där eller London Zoo, och SÅ himla kul va det inte i djurparken...) så jag behövde ändå köpa ett veckokort för tåget och dessutom gärna reka lite innan. Perfekt tajming alltså!

 

Så nu har jag sett slottet där Henry VIII spenderade flera av sina smekmånader (ja, ni vet, det var han som va kungen med en massa fruar. Sex stycken totalt...). Det var till exempel här hans ende son föddes, det var här han lät arrestera fru nummer fem och här som han gifte sig med den sista frugan. Efter det har en del andra engelska regenter passerat revy, men numera är det inget kungligt slott i den bemärkelsen. Jag får ju erkänna att jag inte direkt sprang genom rummen - tvärtom tror jag mitt sällskap tyckte jag var riktigt dryg! Haha, och då försökte jag ändå va lite snabb. Nästa gång får jag nog åka tillbaks ensam... (alltså, inte när jag ska jobba, utan för att turista igen).

 

Förresten, vill ni åka dit så är det inte alls så långt! Man tar lätt tåget från Waterloo (eller hoppar på i Wimbledon som jag gjorde) och tågstationen vid Hampton Court ligger bara fem minuters promenad från slottet. En solig dag kan man med fördel ta med picknick och äta i parken!

Ibland, helt plötsligt sådär, så slår det mig:

Jag bor faktiskt här, i mitt fina London.

Det är HEMMA!

 

Vissa dagar känner jag mej mest som en levande klagomur, och allra mest handlar det om pengar, boende och arbete. Fast för det mesta är jag ändå glad för att jag tog beslutet att flytta tillbaka. Jag mår så mycket bättre här, även om jag för tillfället har det ganska snålt ekonomiskt (mmmm, det kan vara så att du just läste årets grövsta underdrift...). Jag liksom lever hela tiden. Även om jag ibland har vardagstråkigt så finns det alltid nått att hitta på, och det behöver inte ens kosta skjortan (ni vet, en sån där dyr från Ralph Lauren eller Burberry) utan det finns en massa gratisnöjen. Jag är ganska bra på att hitta sånt, pärlor som kostar lite eller inget alls.

 

Idag har jag haft en sån dag då jag varit extra nöjd över att vara tillbaks i min stad. Vad jag gjort för speciellt? Inget egentligen. Eller först hade jag en guidad tur och tjänade ihop till mat för resten av månaden (prisa gudarna), sen gick jag till Piccadilly med syftet att köpa te på Fortnum & Mason till vinsten i en påskutlottning jag haft på facebook. Det var egentligen bara en chansning eftersom jag vet att det mesta är stängt på påskdagen, och givetvis var det det. Stängt alltså. Istället slank jag in på min favoritmackekedja Pret A Manger och köpte deras bästa baguette med lufttorkad skinka. Satt där vid fönstret på cafét och tittade på påsklediga människor som strosade runt. Vet ni hur sällan man ser folk spankulera omkring i godan ro i centrala London? Inte ofta (och jag är vanligen inte en av de sällsynta fallen).

 

Avslutade min dag ute med att promenera genom Belgravia, via Harrods och sedan ner genom Chelsea till King's Road och ända bort till Bluebird. Där hade jag fått tillräckligt med motion och ställde mej för att vänta på bussen. Jag säger inte att jag är 100% säker, men nog tusan var killen som blev upphämtad av en privatchaufför i en exklusiv bil precis vid hållplatsen väldigt (VÄLDIGT!) lik den där killen som spelar Dan i Gossip Girl (sorry ni som inte kollat på den serien...) Jag är ju värsta kändisspanaren haha...

 

Well, kort sagt har jag det ändå ganska gôtt. Inte för att jag råkar se kändisar då - om jag ska vara ärlig så missar jag nog de flesta då jag inte ens känner igen de som är kända... Nej, jag menar att jag är HÄR! Jag hoppas så mycket att jag kan fortsätta vara just det, och just nu ser det lite ljusare ut igen. När det gäller mitt liv och min framtid så är det ett ganska lätt val att stanna och kämpa!

 

PS! Tack till er som stöttar mej på olika sätt - även om många av er är långt borta i Sverige. Tack!

 

 

Så, då var premiären av min nya guidade promenad i the City gjord. Hade visserligen bara två kunder/gäster/turister med på turen, men det gjorde inte så mycket. Jag slapp ju promenera själv iallafall, så jag är nöjd. Längden blev också bra, det tog knappt två timmar vilket var precis vad jag räknat med. Jepp, jag tycker faktiskt själv att det funkade fint!

 

Efter den promenaden gick jag vidare över Millennium Bridge och längst Southbank till London Eye och Waterloo station. Tåg till Putney, in på Sainsbury's för veckohandling och sedan bussen hem till en tom lägenhet. Åh, det känns galet skönt att vara ensam även om det bara är för ett dygn. Även om det ibland kan vara trevligt att inte bo själv så är det ändå härligt att vara helt ensam i lägenheten. Tycker om att få göra saker i min takt, när jag har lust. Det kan vara lite frustrerande att höra gnäll över ovanor som man försökt släta ut, och samtidigt stå ut med andras inte alltid så kul vanor...

 

Well, well, hur som helst så är jag hemma nu, nöjd med att ha motionerat lite idag och dessutom har jag fortfarande inte ätit nån sockerbomb. Suget är lite mindre idag, får se om jag överlever. Nått säger mej att jag faktiskt kommer göra det. Överleva alltså. Åtminstone när det gäller godissuget. Om jag kommer kunna stå emot det, det är en helt annan femma!

 

 

Lååååångfredag.

Inte för att den här dagen känns speciellt lång då, om jag ska vara ärlig. Jag har fullt upp med att förbereda mig inför morgondagens premiärpromenad med Den svenska guiden i the City of London och tiden har helt plötsligt gått ganska fort upptäckte jag för en liten stund sen. Det var då jag slängde ett getöga (min mormors favorituttryck när vi övningskörde: "släng ett getöga i backspegeln....") på klockan och insåg att jag glömt äta lunch. Jag vet inte om det händer er ofta, men när jag är mitt inne i nått projekt av nått slag så händer det ganska frekvent att jag glömmer äta.

 

Om ni nu råkar känna igen er, så vet ni också att när man upptäcker detta så vill man ha mat bums, som i för 10 minuter sedan. Som tur va så hade jag plockat upp kycklingfiléer från frysen, så det va bara att fräsa på, göra en pastasås och koka lite pasta. Men EGENTLIGEN vill jag bara ha godis idag. Är sjukt, galet, jäklans dretsugen på sötsaker. En kaka. Choklad. Glass. Vad som helst. Men nu är det såhär: Efter att först ha ställt mig på vågen hos min doktor igår så kunde jag konstatera att jag gått upp ett par kilon. Såklart jag blev ganska grinig på mig själv, så jag gick till närmsta corner shop och köpte både choklad och en muffins och sen tryckte jag i mej den ena kakan (den med Daim för övrigt...) och hela apelsinchokladmuffinsen. Visserligen fördelat över resten av dagen då iofs, men i slutändan blir det ju samma kalori-fett-socker-resultat inmosat i krôppen. Så imorse när jag låg och filosoferade i sängen så bestämde jag mig för att det inte skulle bli några sötsaker idag. Får ta en dag i taget liksom... Den senaste tiden har det ju ökat helt lavinartat det här, något jag skyller på den ständiga hungern på jobbet. Så nu SKA jag dra i bromsen!!!

 

Just idag är det dock svårt. Eller det är det hela tiden, det här med socker... Men idag skulle jag vilja gôtta mej då jag sitter framför datorn, skriver en massa och gör ännu mer research för den där promenaden. Mycket jobb som vill ha mycket energi! Ska ändå bli superskoj att gå en annan tur än den vanliga förbi Big Ben och Buckingham Palace, så det är ju iallafall ett roligt jobb :-)

 

Förresten, nån undrade varför jag skriver "the City" och "City of London" ibland och det är väl lika bra att jag förklarar det en gång för alla: I Greater London finns egentligen två städer: The City of London (ett område mellan Towern och Ludgate Circus kan vi förenkla det och säga) och City of Westminster (från området vid Big Ben, via Hyde Park och Soho upp till Maida Vale) Resten av det som folk kallar London är egentligen 32 boroughs = kommuner som ligger runt de båda städerna. The City ligger där det ursprungliga London byggdes av romarna under de första århundradena i vår tideräkning. Numera är det mest ett finanisellt centrum och nästan ingen bor här. Så, dagens Londonlektion. Varsågoda, alldeles gratis!

 

 

 

Som jag nämnt tidigare så är det lite glest med cateringjobb denna vecka, så jag passar på att jobba med mitt eget företag Den svenska guiden. Har ju premiär för min nya guidade tur på lördag så finputsar lite på materialet, så håller jag på med lite uppföljning på förfrågningar och pillar med marknadsföring. Dessutom har jag tagit tag i den kvartssida som ska skivas för att hamna i print i Link, Handelskammarens tidning. De räknar med ca 80.000 (!!) läsare per nummer, så har lite prestationsångest och skrivkramp kan man säga... Ska försöka få ihop runt 200 ord; för tillfället har jag kanske 20. Inte direkt klar vågar jag påstå hahaha!

 

Det är ju så lätt att veta vad jag kan och vill erbjuda, men så mycket svårare att få ner det i text och det på ett säljande sätt. Korta grejer, som det jag skriver på facebooksidan är så enkelt, men detta (som dessutom ska vara på engelska) är svårare. Får nog jobba med den texten en stund känner jag. Fast å andra sidan har jag ju arbetslösa, fattiga dagar just nu, så det är väl bara bra om jag måste sitta hemma och skriva!

 

Förresten, om ni inte gillat min sida Den svenska guiden i London så måste ni göra det NUUUUU, okej!?

 

 

 

Eller iallafall inte just idag, och inte med just det här blogginlägget. Ibland tycker jag lureriet på 1 april är ganska roligt, men samtidigt är det lite småjobbigt. Man blir så extrasuperkritiskt, så saker som faktiskt är sanna verkar som hittepå bara för att de är ovanliga, väldigt överpositiva eller generellt skumma. Fast det är ju jag som tycker så da...

 

Fast det här med att ICA ska börja sälja gin under sitt märke Basic tyckte jag ändå var lite roligt. Här i England är det för det första lagligt att sälja alkohol på alla livsmedelsbutiker (iallafall före kl 11 på kvällen) och för det andra vanligt att butikskedjor som Sainsbury's och Tesco att ha sina egna lågprismärken på de vanligast spritsorterna och vin. Här hittar du "nyheten": ICA säljer gin.

 

Jag trodde nog först att den lite läskige alkisgubben som påstår sig ha 40 ungar med 20 olika kvinnor var ett ljug, men om jag ska vara ärlig så kan det kanske vara sanning... I vissa kretsar i England skulle det inte alls vara helt kônstitt (tyvärr). Eftersom jag sett den sk nyheten på fler ställen så är jag inte säker på om det är sant eller inte, men jag lever på hoppet att det är ett aprilskämt, trots allt: LÄS HÄR

 

Okej, det här är iallafall helt sant: Jag har precis fått klartecken att jobba på matchen mellan Chelsea - Manchester United om ett par veckor. Om ni ens är alldeles pyttelite intresserade av fotboll så kanske ni kan räkna ut hur svårt det är att få biljetter till den matchen. Jag får vara där och få betalt! Fast med min suveräna tur kommer det säkert innebära en plats utanför Stamford Bridge, där man känner noll av atmosfären... Well, well, den som lever får se! Nu ska jag iallafall göra mej klar för ett kvällsjobb på min hemmaarena, Clothworker's Hall i the City.

 

 

Just det, jag finns på bloglovin' om ni vill följa mig där:
https://www.bloglovin.com/people/lallailondon-37924

Eller sök Lalla i London om inte länken funkar...

Hittar inte stället där jag ska stoppa in ikonen för bloglovin i den här bloggdesignen jag använder. Jag kanske borde byta, för det är ett par andra smågrejer som jag inte gillar. Ojoj, allvarliga förmiddagsfunderingar... Har iallafall inte tid med det just nu, då det är några saker jag måste fixa innan jobbet i eftermiddag.