Lalla i London

2015-04-28
16:03:00

Life is a roller coaster
Sorry, men idag är det en sån där dag.

Trött på att bli behandlad som en lätt korkad unge. Speciellt irriterande är det när nån som inte är så rasande clever själv är den som öppnar käften. När det sen visar sig att de glömt rapportera in 21,5 h denna månad, ja då vill jag nästan gråta. Det är precis de timmarna som skulle ha betalt mitt travelcard; det som jag behöver för att jobba ihop de pengar som nu fattas. Haha, underbart moment 22 må jag säga! 
 
En bra sak är väl iofs att jag får de pengarna lagom till att jag ska åka till Sverige. Inte för att jag kan spendera dem där, men det blir ju lite som en semesterersättning. Sånt lyx får nämligen inte underbetalda människor. De som jobbar hårdast för att överleva ska banne mej inte vara lediga och ladda några jäkla batterier (ungefär här och nu börjar jag elda upp mej ordentligt). När jag gick från jobbet för 20 min sen så slog mej tanken att flera av de jag mötte med stor sannolikhet tjänar mer i månaden än jag gör på ett år, och det är inte för att jag är latare. Tvärtom sliter jag, och försöker få 45-50 betalda timmar i veckan, vilket den senaste tiden inte varit lätt. Med guidningen blir det några timmar till, varav några är promenader och några är kontorstid. Det är inte viljan som är problemet; det är möjligheterna!  Okej, okej, nu får det va slut på paniken, åtminstone i detta inlägg...
 
Istället ska jag fokusera på en kul grej i juni. Igår hade jag nämligen ett möte ang ett event jag troligen ska köra tillsammans med en svensk väninna. Haha Haha, det låter verkligen som ladies som lunchar att kalla nån "en väninna", inte alls nått jag skulle säga men det passar in just här! Hur som helst, än så länge ligger vi lite lågt, men det blir en svensk grej, troligen helgen efter midsommar. Känner mej supertaggad! 
 
Förresten, en annan bra sak: Jag har löst byxproblemet! Igår provade jag en annan Primark än den jag var till först och se där, där fanns det plötsligt precis den typ av brallor jag behövde. Passformen över rumpan kanske kan vara lite... ehum... inte smickrande... men de har raka ben och fickor, precis som jag vill ha det. Längden kanske skulle passa nån som inte har mina taxben (ja, Pernilla, jag sneglar åt ditt håll) men jag fick ju en fin symaskin när jag slutade på IKEA så det ska jag väl kunna fixa.
 
 
Tjoho det är vår - nu ska vi väl va glada!
 
Taggar: London, jobb, jobba, trött;

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: