Lalla i London

2015-01-31
12:34:49

Frukost, utlottning och idéer
Lördag morgon, den första dagen i mitt nya liv. Haha, till att börja med mitt arbetslösa liv, men jag har hittat tillbaks till mitt hoppfulla jag och myself. Det SKA gå, jag SKA stanna i London och jag SKA överleva! Har precis ätit frukost - fuskomelett med spenat och paprika var hur gôtt som helst :-) och nu har jag energi för ett par planeringstimmar och jobbsökeri.
 
Jag fick det där jobbet i torsdags. Det är egentligen bara tillfälligt servitörsjobb på events och sk zero hours contact (dvs jag jobbar när de behöver mej och har ingen fast arbetstid) men det är iallafall en början. Dessutom kunde jag få kombinera och jobba på andra ställen om jag ville, the Tower of London till exempel och det passar ju mej, historienörden! 
 
På måndag har jag en bokad intervju och innan det ska jag på ett kortare möte med Swedish Chamber of Commerce angående mitt eget företag. Jag har flera idéer, men det som jag redan börjat jobba med är ju Den svenska guiden i London. På facebook kör jag just nu en utlottning på ett litet Londonpaket med godsaker från min fina stad (gilla och dela om du inte redan gjort det: https://www.facebook.com/densvenskaguiden) Skulle vara otroligt kul om jag faktisk kunde utveckla detta och jobba med det på heltid! Annars har jag lite andra eventidéer i bakfickan, så hoppas på ett bra möte på måndag såklart.
 
 
Ingen äcklig lördagsfrulle!
 

2015-01-28
22:22:51

Tusen idéer
Tjo och hopp och nu är det bara två alldeles för tidiga mornar kvar innan jag slutar på jobbet.
 
Såklart är jag lite nervös och orolig för att inte kunna överleva, men nu har jag hoppat och hoppas att fallskärmen vecklar ut sig! Har iallafall två intervjuer på gång. Den ena är imorrn, men tyvärr är det bara extrajobb och uruselt betalt. Fördelen är att det är ett företag som jag gärna skulle vilja jobba för i framtida roller. Den andra är på måndag och gäller en tjänst som är perfekt men även den är underbetald. Sådär så man eventuellt måste välja mellan att betala räkningar eller äta...
 
Har iallafall en massa andra idéer och planer, så jag tänker fajtas för att kunna vara kvar i mitt älskade London!
Ni kan faktiskt hjälpa mig genom att gilla och dela min sida Den svenska guiden i London på facebook. Får jag snurr på den businessen så vore det verkligen TOPPEN!
 
 
 
 

2015-01-25
20:54:21

Optimist, javisst
 
Efter en heldag med jobbsökeri känner jag mig konstigt nog positiv och hoppfull. Jag kommer leva världens fattigaste liv, och vet inte hur länge jag klarar mig, men jag ska banne min försöka!

Det finns verkligen hur många jobb som helst därute, frågan är bara hur jag får det jag verkligen vill ha. Jag har kvalifikationer, men ändå inte, vilket i mitt fall är lite tricky samtidigt som det kan vara en fördel för jag tänker annorlunda. Jag vet vad jag vill och nu är det KÄMPA som gäller!
 
Vägen mot framtiden?
 

2015-01-25
11:05:00

Livets (och jobbets) jävlighet
En dag, helt plötsligt, så är det bara nog.
Korgen är full.
Bägaren rinner över.
Det är precis vad som hände i fredags.
 
Det här inlägget kanske är mest intressant för mina vänner (om ens för er), men jag behöver ventilera det. Jag har under en längre tid trivts mindre bra på jobbet. Det har funkat, men inte varit toppen. Efter nyår har dock den negativa spiralen nedåt varit som vattenrutchkana. Det har gått från okej, via sämre till ett litet helvete på kort tid. Vad är det som varit fel? Ganska mycket. Vi kan ju börja med grunden och det som känts jobbigt under en längre tid:
 
* Pendlingen. I London pendlar alla. Nästan iallafall. För mig är det okej att åka en timma till jobbet - det är lite av ett skämt att det ju tar en timma om du ska åka någonstans alls i London. Problemet har varit rutten. Jag har först promenat 10-12 min och sedan använt följande kommunikationsmedel i nämnda ordning: tunnelbana, overground*, tunnelbana och buss. Om allt funkat och varit i tid så har det tagit ganska exakt en timma och jag har varit på jobbet 20 min innan jag börjar. I genomsnitt en gång i veckan eller möjligen varannan vecka (i bättre perioder) så har en eller flera av de olika bytena varit försenat eller till och med inställt. Vips rör det till allt och jag kommer till jobbet 30 minuter senare än vanligt, dvs 10 minuter försent.
 
* Lönen. Vissa tycker att lönen är okej, jag kan överleva och betala mat och räkningar men jag vill gärna leva åxå (återkommer till detta). Jag har månadslön på mitt jobb, och den är absolut högre än en vanlig timpeng. En  lön i London är för övrigt inte som i Sverige. Väldigt många tjänar mindre än existensminimum. I England finns något som heter minimum wage, vilket är £6.50 i timmen om du är 21 år eller äldre. I London räknar man med att minimilönen borde vara £9.15. Tyvärr är det otroligt vanligt att serviceyrken håller sig till den lägre timpengen.
 
* Hur oorganiserat det är. Jag hade förväntat mig att ett svenskt företag hade svenska rutiner, men så är det inte. Jag har slösat många timmar på att bara vänta på saker eller bolla runt mig själv mellan personer som inte kan hjälpa. Allt tar för mycket tid och är för trögt när jag försöker vara effektiv. Jag vill att saker ska gå att lösas på ett bra sätt inom en vettig tidsram och att deadline faktiskt är deadline.
 
Samtidigt som jag brottats med ovanstående saker så har jag sedan en tid tillbaks tänkt mer och mer på det här med event. Ni vet väl kanske att jag jobbat lite extra som servitris och ni som känner mej vet ju vilka grejer jag varit med och skapat, drivit och ordnat i Sverige. Jag vet att jag kan, men behöver kanske pusha mej över kanten till det okända för att verkligen få saker att hända!
 
Sorry, men nu övergår jag till den mer personliga biten, för det är den som drivit fram beslutet att säga upp mig imorrn (måndag). Det är mer en översikt än detaljer:
I höstas fick vi en ny chef på avdelningen och hen (jepp, hen) är inte direkt en favorit generellt sett. Däremot har hen ett par egna favoriter. I höstas kritiserad teamet hens agerande, hur vi tilltalas och saker och ting sköts. Jag var inte den drivande kraften, men det verkar som om jag nu offras för att hen ska visa sin styrka och makt. Från nyår och fram till nu har det varit kritik, kritik, kritik utan att på något sätt vara konstruktivt och under veckan har jag insett att min (prov-)anställning inte kommer förlängas. Jag tycker inte om att spela spel, men tyvärr kan jag inte sitta och ta emot mer skit för att sedan bli uppsagd. Det är att sätta mig själv i en dålig position. I fredags rann som sagt bägaren över, och när jag såg klart vad som är på väg att hända så bestämde jag mig för att säga upp mig, vara före på bollen och inte vänta på det oundvikliga.
 
Under veckan har tårarna bubblat över ett par gånger under arbetstid, vilket i förlängningen har lett till att jag inte skött allt på bästa sätt. Det är flera i mitt team som känner till hur upprörd och ledsen jag varit och att jag kommer säga upp mej, vilket just nu inte känns så bra. Det hade varit snyggare av mig att gå direkt till chefen. Dock är jag en känslomänniska, och när de sett att jag mått dåligt har de ju såklart undrat. Dessutom har jag haft ett uppdämt behov av att diskutera detta för att ta rätt beslut och då är det ju just de här människorna som förstår.
 
Vad händer nu? Jag vet inte än om jag kommer få gå hem direkt efter samtalet i morgon. Som sagt var, England funkar inte som Sverige och man har som anställd inte alls samma trygghet. Det kan vara så att det är tack och hej direkt, beroende på kontraktet (och hur nervösa de är för hur jag kommer påverka teamet). Kanske kommer jag jobba kvar en vecka eller två, men jag vet inte. Självklart är jag rädd. Jätterädd. Jag har inte tjänat tillräckligt med pengar för att ha besparingar, jag kommer med stor sannolikhet få panikbörja på ett jobb med minimilön och om jag får jobba heltid så kommer det troligen ändå inte att räcka till mer än hyra och månadskort för resor. Jag hoppas jag har pengar till mat, men är inte säker... Jag vet att jag måste göra det här, och mitt hopp är ändå att det ska leda till något positivt. Jag skrev ju tidigare om lönen, och mitt mål är att tjäna minst £30 000 om året inom två år. Det är kanske ett orealistiskt mål, men måste sikta dit. I första skedet ser jag runt £25 000 som en skälig lön för att både överleva och leva! Jag MÅSTE hålla fast vid min positiva attityd och känsla. Hur många gånger kan livet sparka mej i magen liksom?
 
 
 
* Overground är som en tågförbindelse som går som en ring runt centrala London, mestadels i zone 2 och 3
 
 

2015-01-18
18:14:13

Nu på Bloglovin!
Följ min blogg med Bloglovin

Öka takta sista kvarta
Tidahôlm, Tidahôlm, Tidahôlm
(en gammal goding från min tid som fotbollsproffs i Värmland)

2015-01-18
10:35:00

Från punkt A till punkt B
Transport for London.
 
Jag både älskar och hatar lokaltrafiken i London. Det är toppen att på ett relativt enkelt sätt ta sig runt i min älskade stad, men samtidigt är den en ständig källa till irritation. Kommer bussen? Är tunnelbanan inställd igen? Har de stängt stationen? Strejk, signalfel, vädret... Varför kommer inte tåget? Det är för varmt eller för kallt på bussen, eller så är det rusningstid och alla måste åka precis samtidigt. Oj, har de höjt biljettpriset IGEN? Och när tåget går FÖR TIDIGT!?
 
Och då har jag inte ens nämnt medresenärerna... Mina tre personliga favoriter är dessa, utan inbördes ordning:
 
* Läckande hörlurar. Folk spelar sin skitmusik (varför har så många en så usel musiksmak?) jättehögt i usla hörlurar så resten av tåget/bussen också ska få höra, oavsett om vi vill eller inte. Häromdagen hade jag fyra olika låtar på gång samtidigt, fyra män med fyra sånger som mixades till en soppa i mina öron.
 
* VÄNTA TILLS FOLK GÅTT AV INNAN DU FÖRSÖKER PRESSA DEJ PÅ TÅGET! Hur svårt kan det va att fatta det simpla och logiska med det?
 
* När folk inte kan flytta sig inåt i vagnen, utan absolut måste stå vid dörrarna så de hindrar fler från att kunna komma på och åka med. Eller när de (läs: män) sitter och spretar med benen och minimerar medresenärernas utrymme. Eller allmänt tar upp mer plats än de behöver, vilken nu anledningen kan va.
 
Så är det ju det där med att stå till höger i rulltrappan så folk kan passera på vänster sida, inte nysa på andra människor (seriöst?! Manners, people), slänga upp sina skitiga skor på sätet mittemot (okej om du är en unge som inte fattat grejen, men vuxna människor? Skärpning!) och röka i busskuren...
 
Men, som jag nämnde i förbigående i början av texten; samtidigt som jag irriterar mej på ditt och datt - i synnerhet i svinottan när jag åker till jobbet - så älskar jag London och dess transportsystem. Tunnelbanan är egentligen helt suverän och den funkar ändå fantastiskt bra men tanke på det enorma nätet med 270 stationer fördelade på 40 mil av spår (enkel väg alltså). Bussnätet är enormt, inte lika pålitligt vilket till stor del beror på Londontrafiken i övrigt, och tar dig till tusentals stopp. Även om det känns som om det tar en timma att ta sig nånstans över huvud taget, så är det ändå helt underbart att man inte är beroende av en egen bil!
 
 
 
 

2015-01-14
22:50:00

När det inte bli som planerat
Idag hade jag tänkt blogga om tunnelbanan, hur den funkar och inte funkar och en och annan sak som retar mej med allmänna kommunikationsmedel i London. Nu sket det sej, för istället sökte jag tre jobb som alla verkar passa mej ypperligt (varav ett som jag snudd på skulle kunna begå mindre brott för att få), tittade på tv och pratade med min mamma. Ni får återkomma en annan dag! Bjuder på en något randow picture, bara för att den är kul. Så blir det, okej!?
 
 
 
 
 
 

2015-01-11
16:25:34

Andra delen i miniserien 2014
Här kommer den oooolidligt spännande fortsättningen av 2014:
 
JULI
brukar för många innebära lite semester, men inte för mej. Inte detta år iallafall. Några enstaka dagar här och där hade jag iallafall och de sammanföll med mer besök från Scandinavia. Jag och Elin hängde i fina Covent Garden och Camden (bytte åsikt om marknaden som jag tidigare inte alls gillat), ett par veckor senare tog jag en burgare på en av Londons äldsta pubar Ye Olde Cheshire Cheese och några drinkar med Tessan och hennes kompisar och sen kom Jessica och hennes tjejer på shoppingtur och födelsedagsmiddag på Planet Hollowood (turistigt, men kul för filmnördar och ungdomar och maten va helt ok).
Delar av hamburgerklubben gjorde en dagsutflykt till Warwick Castle - en kanonbra dag på en 1100 år gammal borg. Det fanns aktiviteter för alla åldrar och är väl värd ett besök, då allt var snyggt arrangerat och väldigt intressant. Passade samtidigt på att göra en snabb avstickare och hälsa på William Shakespeare i Stratford-upon-Avon.

AUGUSTI
Äntligen en veckas semester, men den var allt utom avslappnade. Åkte till Värmland och hann klämma in en countryfestival, möhippa med efterföljande bröllop, en massa kompishäng och umgås med familjen, förbereda och fixa en loppis och en dagsutflykt till Karlstad och Karlskoga. Man hinner mycket om man bara har viljan!
Väl tillbaks i London var Notting Hill Carnival den regniga höjdpunkten på månaden. Det spelar ingen roll hur blöt man blir - det finns alltid lite sol inombords när man är på karneval. Det största minuset var (som så ofta annars detta året) att jag skulle upp och jobba i svinottan. Augusti i Sverige innebär ju dessutom kräftskiva, och eftersom jag är en fan av skaldjur passade jag på att ta med traditionen och fixade ett litet party med de röda små djuren.
 
SEPTEMBER
Började månaden på ett toppensätt genom en båttur på Regent's Canal med mina kollegor. Vi hade med vin och goodie bags med lite gott att mumsa på under tiden vi gled fram på kanalen och lyssnade på den trevliga guiden. Väl värt de £11 som turen kostade! I mitten på månaden fortsatte jag mitt personliga turistande under Open House London. Hann med Royal Court of Justice, Horse Guards (inomhus alltså - utvändigt har jag ju varit där många gånger!) och Westminster Hall. Otroligt intressant för en historienörd som jag, speciellt det sistnämnda, då det är en av de äldsta byggnaderna i London. Min fina kompis Synne besökte mej och bland annat besökte vi Buckingham Palace, helt fantastiskt även för mej som sett typ 100 slott. Ja just det, så röstade jag också. Det gick fint att göra det på ambassaden veckan innan själva valet så att röstsedlarna skulle hinna fram till Sverige.
 
 
OKTOBER
En av fördelarna med London är att hösten inte kommer igång så tidigt som i Sverige, så jag kunde fortfarande promenera i parker och längst floden i ett härligt sensommarväder. Favoriten är de sammanhängande Kensington Gardens, Hyde Park, Green Park och framför allt St James's Park. Det finns alltid nya stigar att prova då de tillsammans blir en jättepark.
Annars handlade oktober om resor, musik och besök. Först kom Anna och Max och gästspelade i stan. Bland annat åt vi på Jamie's Italian, där brödet och pastan var underbar men efterrätten en besvikelse. Sen åkte jag till Stockholm för den fantastiska avskedskonserten med Perssons Pack. Helgen efter hoppade jag och ett par kompisar på Eurostar till Paris och en helg som innehöll väldigt många steg på stegräknaren, de vanligaste sevärdheterna sedda från utsidan, ett läckert fyrverkeri vid Sacré-Cœur och en hel del godsaker i magen. Månaden avslutades med ännu ett besök från Sverige och konsert, Old Crow Medicine Show på Camden Roundhouse, Afternoon Tea och allmänt häng på puben.
 
NOVEMBER
Full fart från start med tjejträff, burgerkväll, musikalen Wicked (jättebra), Bonfire Night, Lord Mayor's Show, the poppies vid Tower of London och ännu en inspelning av Skavlan, allt inklämt på en och samma vecka. I slutet av månaden gick jag i kyrkan på sätt och vis; besökte julmarknaden i Svenska Kyrkan, åt lussebullar och drack must med Erika. Jag körde även igång med ett tillfälligt jobb vid sidan av det ordinarie, för jag började mer och mer längta bort från det som jag redan har. Med lite färska erfarenheter från eventsbranchen hoppas jag att få in en fot och byta yrkesbana. Just detta med jobbet har varit en berg-och-dal-bana under året. Från att varit superglad över chansen till ett drömjobb har det av olika anledningar utvecklats till något som jag tvingar mej själv till varje morgon. Synd, men sant. Hade dock en superbra inspirationsdag med en grupp kollegor i East End, vilket definitivt gav nödvändig energi!
 
DECEMBER
handlar ju i mångt och mycket om förberedelser inför julen och så blev det även i år. Gick på julfest på Tiger Tiger med jobbet, fixade ett litet julbord hemma och var till Scandikitchen på luciakonsert. Köpte lite julklappar och åkte till familjen i Sverige - för första gången sedan 2009 firade jag jul med dem och det var verkligen så himla mysigt! Kallt, kallt, men i Sverige är ju husen lite bättre isolerade än i England, tack och lov. Emellan allt annat hann jag med ännu en burgerkväll och hamnade av en slump på MEATliquor då det var stängt på stället vi skulle gått till. Bra byte visade det sig, då burgarna var bland de bättre som vi testat = rekommenderas VARMT om du inte har nått emot hög musik då du äter (inget ställe för romantiska möten alltså...). Och just det, jag hade en pubquiz också. Lite färre gäster än jag önskat, men det va ändå kul.
 
 
 
Nu är det bara att se fram emot ett nytt, fantastiskt år! Målet med 2015 är givetvis att hitta ett jobb jag gillar (och med en lite högre lön...) och i övrigt ser jag fram emot fler spännande upplevelser och roliga möten! Fortsätt gärna kika in på bloggen - ska göra ett seriöst försök att uppdatera oftare. Det får bli mina nyårslöften!
 
 

2015-01-10
11:15:00

Tack för allt, 2014
Eftersom jag inte direkt var en aktiv bloggare under förra året så tänkte jag göra en liten sammanfattning av årets höjdpunkter och lågvattenmärken. Gillar liksom att göra listor, utvärdera och minnas lite...
 
JANUARI
...finns det väl inte så mycket att säga om. Åkte till Sverige på nyårsfest, stannade ett par dagar in på det nya året och sen va det back to work. Det enda roliga jag gjorde (enligt min fickkalender) var att gå på en tv-inspelning med Skavlan. Eller, jag gick ju inte MED Skavlan, men han var huvudfiguren i den aktiviteten. Just detta med att det finns möjligheter att gå på tv-inspelning och liknande saker hör till en av de många fördelarna med London! Annars var ju en stor del av januari som vanligt en transportsträcka till lön - varför blir det alltid så??
 
FEBRUARI
I månadsskiftet kom kompisen Jessica på besök och vi passade på att fira den kinesiska nyåret, gå på rockabillykonsert i Camden, shoppa, kika på vaxdockor, äta gott och lite annat kul. Jag hann dessutom åka österut till Brick Lane och kolla in marknaden. Har besökt den en gång tidigare, för nästan 15 år sen och tyckte den bestod av dret (som vi säger på värmländska) men ville ge den en ny chans. I ärlighetens namn var inte själva gatumarknaden så mycket att ha, men däremot fanns det en del sidomarknader och butiker i området som var bra. I den här månaden började jag även med swing dance, och till min förvåning upptäckte jag att jag gillade att dansa.
 
MARS
Här hade jag fullt upp med aktiviteter, men höjdpunkten var att jag äntligen fick komma på jobbintervju för en tjänst som Visual Merchandiser. Tror fortfarande att jag fick chansen att komma till IKEA till 50% för att jag är svensk, men det är ok. Det var en intressant process med gruppövningar och intervjuer och så fick jag jobbet! För övrigt firade jag min födelsedag genom att gå ut och äta mexikanskt, jag var på en spännande vintagemarknad nere vid floden, gick på en hus- och hemmässa och dansade swing i fin klänning på the Savoy Ball.
 
 
APRIL
Man kan nästan säga att april startade i mars, eller åtminstone är det så i den här bloggposten... Sista helgen i mars och första i april hade London nämligen besök från en butik hemifrån och jag agerade guide åt de båda grupperna. Det va tre fullspäckade dagar per helg då de bjöds på allt från studiebesök på butiker och Borough Market (underbar matmarknad!) till besök på the Tower, Madame Tussauds, speedshopping, pubbesök och middag på bland annat Jamie Olivers restaurang Barbecoa. Just denna restaurangupplevelse var en av de bästa under året, så tack och åter tack för att jag fick följa med! Lågvattenmärket var definitivt the Ghost Bus - inte alls värt pengarna!
Sista veckan i månaden kom syster på besök och vi gjorde en massa turistsaker som att besöka London Museum, åka båt till Greenwich och titta på Dianas klänningar på Kensington Palace. Samtidigt hann vi med att chilla med en drink på Madison (One Exchange), middag på Roadhouse (Covent Garden), äta muffins från Hummingbird Bakery och bara hänga lite.
 
MAJ
Min favoritmånad kan sammanfattas med ett ord: Besök!
Först kom mina amerikanska släktingar Hannah och Maddie, sen systrarna Ljungberg, och efter det Kristofer. Förutom turistande med de två förstnämnda blev det en del besök på pubar och restauranger, både med svenska gäster och Londonbor. Trevligt! Jag gjorde även mina första veckor på IKEA, och försökte minnas alla genvägar i butiken... Samtidigt körde jag igång mitt nya projekt Den svenska guiden på allvar. Varje lördag från maj till början av september erbjöd jag promenader med guidning på svenska runt de mest kända landmärkena i Westminster-området, vilket jag kommer fortsätta med under 2015 såklart!
 
JUNI
Redan under vintern hade en liten grupp svenskar skapat en trevlig hamburgerklubb. Tanken var och är att prova de olika burgarhaken i London och i juni hann vi med två besök. Det ena var på Shake Shack i Covent Garden och det stället vill jag varmt rekommendera - det hör till favoriterna bland de vi hittills testat. När man köper en enkel burgare och det sämsta med den är att man vill ha mer, ja då är det gôtt! Deras cheesy fries är inte heller så dumma... Juni var också en månad då jag besökte ännu en vintage fair (i Hammersmith) och en hus- och hemmässa till. Under en guidad promenad lyckades vi pricka in repetitionen inför Trooping the Colour, drottingens officiella födelsedag då hon inspekterar sina trupper vid Horse Guard Parade. Massor av rödrockar, pälsmössor, pompa och ståt och alldeles gratis var det också! Så var det ju midsommar såklart och den firades med ett antal tusen svenskar och en och annan festprisse från andra länder i Hyde Park. Midsommarstång, snaps, sol och blommor i håret. Som i Sverige, fast med bättre väder.
 
 
Fortsättning följer...
 
 

2015-01-04
20:48:00

Nya tider
Jahapp, så svischade den jul- och nyårshelgen förbi i rasande fart. Hann åka till Värmland i sex dagar - min första jul med familjen sedan 2009! I övrigt har det varit jobb som vanligt. Till och med på nyårsafton gick jag och la mig halv elva, fast jag hade ändå garderat mig med att be om en timmas ledighet på morgonon. Som vanligt skulle det ju trassla med transporter på nyårsdagens morgon, så det var lika bra att sova lite extra istället för att stå ute och vänta på bussar och tåg i kylan.
 
Londons transportsystem är ganska bra för det mesta, men under jul och nyår är det alltid nått tjorv nånstans, speciellt på röda dagar. På juldagen till exempel; då går varken tunnelbana eller buss. Vill du promenera ensam på London gator så är den dagen den enda då du troligen kommer lyckas! Allt är stängt och vill du ta dig nånstans så är det apostlahästarna, cykel eller bil som gäller. Men som sagt, i år var jag inte här, så för mig spelade det ingen roll :-)
 
 
På julbesök i ett några grader för kallt Värmland - tur att svenskar är bättre på isolering än engelskmän...!