Lalla i London

2015-03-07
00:45:00

Största... möjliga... oväsen?
Jag skulle vilja skriva ett vettigt blogginlägg, men jag tror tyvärr inte det är möjligt. Kroppen är för trött och knoppen är rätt så rörig. Ligger i sängen och försöker fokusera, men f*n... Nån har tydligen fest med värsta bautahögtalarna (varför används förstärkningsordet bauta så sällan nu för tiden? Det är ju superbra!), min flatmate tittar på Netflix på för hög volym (eventuellt för att överrösta skrålet från de nyss nämnda högtalarna, men för mej blir det bara ytterligare oljud) och så tänker jag på tusen olika saker på en och samma gång så det är ett redigt väsen även inne i mitt eget huvud.
 
Idag har jag...
...varit sjukt glad över att arbetsveckan ÄNTLIGEN är slut. Tror det blev 52 timmar till slut.
...blivit uppraggad på köpcentret efter jobbet. Efter de där 52 timmarna. Tack, det va snällt att säga att jag är fin, men nej tack ändå.
...äntligen fått tid över för att köpa nya skor (anledningen till att jag var på shopping). Hittade ett par hyfsat billiga som jag tror mina fötter och ben kommer gilla. Hoppas VERKLIGEN det iallafall!
...rört ihop nästa veckas arbetsskift. Eller rättare sagt, onsdagens skift. Först hade jag inget, sen hade jag plötsligt två. Avbokade fel jobb känner jag såhär i efterhand.
...löst frågan om minibuss till en grupp turister som jag ska guida och knappt två veckor.
...dagdrömt om att få det där jobbet som jag var på intervju för igår.
...kommit på att jag glömt lösa det där med hyran och funderat på hur jag ska fixa det. Kom fram till att "dä gör ja imôra" (tänker som vanligt att det ordnar sig med skridskor bara det blir is)
 
Den här veckan har jag optimerat timmarna kan man säga. Har förutom alla jobbtimmar och intervju även hunnit på möte med Svenska Hamburgerklubben. Och nej, det är väl kanske inte en riktig förening men det gör inget. Vi kallar den klubb ändå. Denna gång åkte vi till East London. Helt fel håll och det tog evigheter att komma hem. Kanske dumt att kombinera med mitt schema, men nu blev det så och gott var det!
 
Nej, nu orkar jag inte mer. Skickar med en random Londonbild, bara för att lätta upp stämningen. Eller, förresten helt random är den inte; den är faktiskt tagen i East, nära Brick Lane, fast det är några månader sen. Johnny Cash är dessutom en av mina favoriter, vilket ju verkligen är lite udda information i förhållande till resten av blogginlägget...
 
 
Taggar: Johnny Cash, London, jobb, jobbintervju;

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: