Lalla i London

2015-05-15
09:28:00

På plus- och minuskontot
Ni vet när man skriver ett långt inlägg, så försvinner det för att man av misstag rör fel knapp? Det hände just mej så nu får jag börja om:
 
Nån sa nyligen till mej att jag verkar ogilla alla mina managers. Det är inte sant men samtidigt en intressant och ändå halvt korrekt iakttagelse. Kanske är det för att det finns för många små halvchefer som dels överdriver sin egen betydelse och kompetens, dels är odugliga som ledare. På ett av mina mer fasta ställen har jag en sån, och det är ganska påfrestande att jobba med nån som i var och varannan måste berätta för alla att hon är supervisor, att det är samma sak som assistant manager och därför kan hon dumförklara alla andra lägre stående medarbetare - speciellt de stackare som kommer från en agency för att hjälpa oss.
 
Vissa dagar måste jag stå ut med henne i 12 timmar. Fast jag får erkänna att ju tröttare jag blir ju mindre tålamod har jag med henne. Ibland faller jag dessvärre för mitt inre tryck och klämmer ut en och annan sarkastisk mening, något som hon oftast inte ens uppfattar. I förrgår blev hon sur och tog med mej på ett möte med den verkliga managern för att trycka ner mej. Tyvärr fick hon inte så mycket gehör och istället höll managern med mej om att vi bara satt där och slösade tid. Bara för att man upprepar samma sak hundra gånger, så blir det inte mer sanning och rätt. Igår ljög hon för mej typ ett helt skift och sa att jag kvällen innan låst grinden till innegården, hon kunde inte komma därifrån och inte heller in tillbaks i huset så hon hade varit tvungen att sova utomhus. Sedan blev det mindre och mindre tid som hon egentligen hade varit in/utlåst, tills det kom fram via nån annan att det var frågan om kanske 5 minuter och att hon bara ville att jag skulle ha dåligt samvete. Tyvärr missade hon målet igen, då det inte var jag som va sist ut, således inte låst grinden och inte hade en gnutta dåligt samvete. Hade bara tyckt synd om henne och nu visade det sig att det behöver jag inte bry mej med igen. Vi får se hur länge till jag står ut...
 
Men som sagt var; jag ogillar inte alls alla mina managers. Den riktiga chefen är både trevlig och rätt så bra. På ett annat ställe där jag jobbar frekvent är en ganska ung tjej en superbra ledare som delegerar jobb på ett enkelt sätt. En av mina IKEA-managers var verkligen toppen - precis så som man vill att ens chef ska vara, och samma sak med butikschefen på mitt första jobb efter återkomsten till London. Det finns en del pärlor. Tyvärr finns det även en del som inte borde vara någon typ av chefer alls, och eftersom England har ett överflöd av dem i olika led så finns det oändligt många fler irrriterande myggor som spatserar runt som viktigpettrar och tror att respekt är nått som kommer gratis med en titel, inte att den behöver förtjänas.
 
 
Ibland undrar man om man hamnat mitt i ett avsnitt av The Office
 
 
Taggar: London, chef;

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: