Lalla i London

Äntligen söndag! Min master plan för idag är att inte lämna lägenheten överhuvudtaget. Har inte ens dragit upp persiennerna, men jag hör att det blåser som busen. Fast det är inte anledningen till min högst frivilliga husarrest, utan jag har tänkt mej vila. Har ett extremt stort behov av det. Den senaste veckan har nämligen slitit otroligt mycket på mej, både rent kroppsligt och mentalt.

 

För det första har jag jobbat tidiga mornar och ni som känner mej vet vilken morgonfågel jag INTE är. Inte nog med att jag måste upp för tidigt för min inre klocka; jag sover mycket sämre också. Vaknar mitt i natten och har svårt att somna om, vilket leder till att jag blir ännu tröttare. För det andra har det varit rent kaos på jobbet. Jag ska inte svära mej fri från ansvaret, för till viss del beror det på att jag inte har erfarenhet av alla situationer som uppstår. Men det har inte precis underlättat att min manager har gjort ett dåligt jobb från sin sida och satt mej i situationer som kunnat undvikas med bättre organisation från hans håll. Dessutom har inte köket varit direkt samarbetsvilliga hela tiden, utan framför allt andrekocken har slagit nytt rekord i en jävligt taskig attityd och huvudkocken backar honom alltid på ett allt annat än konstruktivt sätt. 

 

Vår säljare har till och med fått rycka in och hjälpa till på golvet, trots att det inte är hennes jobb och jag har jobbat låååånga dagar för att supporta den oorganiserade managern. På plussidan kan jag ju lägga till en hel del nya och användbara erfarenheter, fast några av dem hade jag gärna varit utan, ôm en säjjer så... Var sjukt glad när det äntligen blev fredag. Men lite tid att reflektera kan jag säga att mitt sätt att jobba kommer ändras, då jag insett att jag måste vara förberedd även för de tider jag inte jobbar för att undvika denna röra. Just nu känns det som om hans agerande och oreda kan komma kosta mig jobbet och det vill jag verkligen undvika. Mer och bättre organisation nästa vecka alltså!

 

Igår lördag var jag ute hela dagen. Först hade jag en guidad promenad med ett härligt gäng, en tur som blev extralång då vi stannade till längst vägen för varm choklad och mellansnack. Efteråt åt jag en god lunch och gav mej in i den smått hysteriska lördagsshoppingen. Först gick jag en omväg till en butik som visade sig ha slagit igen för gott, sen via ett par andra ställen till Primark på Tottenham Court Road. Crazy. Tog tunnelbanan mot Waterloo, tåget till Clapham och där spenderade jag en hel del tid på framförallt Debenhams. Köpte äntligen en ny kostym - den jag har är inte speciellt snygg längre, och med Black Friday Special och 30% rabatt var det en bra investering. Handlade lite lyxig plockmat på vägen hem, kollade på några avsnitt av Emmerdale och gick och la mej redan för halv elva. Totalt slut. Som om tåget kört över mej, backat och kört igen. 

 

Nu har jag iallafall piggnat till, men har som sagt inte tänkt mig lämna huset om jag inte måste. Ska göra nån nytta iallafall, som att städa rummet, dammsuga lägenheten, tvätta och julpynta lite. När man inte är här under julen så får man faktiskt ta fram fuskgranen redan nu - det står det i utlandssvenskarnas egen lagbok!

 

Egentligen är det dags att gå direkt till sängen utan att passera varken "gå" eller nått annat (definitivt inte kylskåpet eller godislådan!) men några rader kan jag väl kosta på mej. 

 

Hade en fullspäckad vecka förra veckan, med sena kvällspass måndag-torsdag, sen på fredag gick jag på ett meet up och på lördag var jag ute från morgon till kväll igen. Söndag var å andra sidan så lat så jag orkade inte ens tänka. Det enda jag gjorde var att kolla på tv via nätet. Hittade ett sätt att kolla senaste säsongen av Nashville (missade dock de tre första episoderna eftersom deadlinen för att se hade passerat), såg ett avsnitt av Jills Veranda på svt play och tittade ikapp Emmerdale. Bland annat... Så himla gôtt det är att inte göra ett skit!

 

Fredagen var jag som sagt var på meet up. Det är en social sajt på nätet, där man kan gå med i olika grupper och på så sätt hitta nya kompisar som gillar samma saker som en själv. Är bland annat med i en som heter Putney Social och syftet med den är ju mest att träffas för enkla aktiviteter, där själva mötet är det viktigaste. Det var första gånger jag gick, men inte sista! Just denna träff funkade så att vi träffades på en pub, satte oss helt random med tre andra människor runt ett bord och pratade om ditt och datt och efter 20-30 minuter bytte vi runt så man fick träffa så många nya ansikten som möjligt. Var verkligen jättekul och vi pratade om så olika saker som Skottlands frihetsönskan, mordvapen, Eurovision Grand Prix och hundraser. Hittade ett par nya, potentiella vänner åxå!  

 

Dagen efter hade jag först en guidad tur, sen var jag på julmarknad på Svenska kyrkan och efter det gick jag och ett par andra kvennfôlk till en pub i närheten. Julmust och vitt vin på en och samma dag, vilken lottovinst det var! Ett vinnande koncept som slutade senare än jag hade tänkt, men det är väl så när man har roligt.

 

Följer en sida på facebook som heter LondonSvenskar och hej, så underhållande det är ibland.

Vet inte om det är ett tecken på den allmänna latheten som tycks blir mer och mer accepterad, men på LondonSvenskar kryllar det av människor som varken orkar att googla eller använda den enkla sökfunktionen på sidan. De frågar samma saker om och om igen, ibland tom med orden "jag vet att detta tagits upp tidigare". Ibland är det nya ansikten som ställer exakt samma fråga som i inlägget precis innan. Allra mest handlar det om saker som hur mycket ligger hyran på i London (samma sak som att fråga hur mycket en bil kostar, utan hänsyn till märke, skick, mil etc), hur det funkar med proof of address (igen: prova sökfunktionen eller skrolla i max 20 sekunder) och "hjälp, jag har blivit sjuk men har ingen gp (husläkare) för att jag varit lat och inte orkat fixa det när jag var frisk" (och för jag ignorerat de 30 inläggen där det står att man bör ha en gp om man vill ha vård).

 

Ibland skrattar jag åt skiten och undrar hur de över huvud taget klarar att överleva. Och att de blir så chockade av verkligheten, trots att det som sagt var upprepats om och om och om igen. Har två bekanta som ofta svarar samma sak fast på olika inlägg flera gånger i veckan och beundrar deras tålamod då jag vill skrika MEN GOOGLA DÅ!

En av de mest vanliga frågorna just nu handlar om holding deposit. Holding deposit används ofta av ganska oseriösa bostadsförmedlare för att säkra lägenheten och för att hålla den till en ny hyresgäst. Ganska ofta är det lurendrejeri då de påstår att de ska ta bort den från annonssajter, vilket de sällan gör, och sedan duger inte dina referenser/borgenär/kreditupplysning eller något annat. Skillnaden på en holding deposit och en vanlig deposit är att den förstnämnda är en avgift och den andra en ren deposition. Är inte säker, men tror att holding deposit faktiskt kan vara olagligt i Sverige, vilket kan vara orsaken till att många inte fattar. Men å andra sidan, när man följer LondonSvenskar så står det klart och tydligt på sidan - minst en gång i veckan till och med! - att holding deposit inte är särskilt positivt och att risken är stor att du blir lurad. 

 

Varför finns det så många som inte orkar ta reda på fakta som till och med presenteras framför ögonen på dem, istället för att fråga samma sak en gång till? Svaret blir ju ändå detsamma, fast det kanske är just det som är problemet? Att de vill ha ett annat svar för att de antingen redan gjort misstaget, för att det passar deras verklighet och anledning bättre eller för att "så funkar det inte i Sverige". De har mycket att lära, dessa immigranter...

 

Nu ska denna lyxinvandrare åka till jobbet. Hej på er!

 

 

Jag hade tänkt skriva några rader igår, det hade jag faktiskt. Men så var jag så upptagen av att göra ingenting. Hade också tänkt åka och handla, men det blev inte heller av. Jag behövde vara lat, och eftersom ingen kan säga åt mej vad jag borde så var jag precis det. Lat alltså.

 

I lördags var det dock full rulle. Lämnade hemmet redan kl 9 på morgonen och åkte till Westminster för att göra en guidad tur med ett par som fått promenaden i present. Visst är det en bra idé - man kan ge bort en guidning med mej! Efter det åt jag lunch på ett av de bästa pizzaställena i la stada, nämligen Franco Manca. Mätt och belåten tog jag mig tillbaks till Westminster och gick på Cabinet War Rooms, Churchills bunker under andra världskriget. Har tänkt göra det länge, men avskräckts av entrépriset på £18. Nu blev det iallafall gjort och det var riktigt intressant. Sen hade jag ju planerat se Lord Mayor's årliga fyrverkeri, men det var inställt pga händelserna i Paris. Ja, jag blev lite besviken, men samtidigt har jag förståelse för att de dels inte vill ha en större folkmassa samlad efter något sånt, dels att de ställer in av respekt för offren. Så istället promenerade jag längst floden, tog bilder, åkte till London Bridge och tog bilder där och sen även till St Paul's. Avslutade med ett besök på en sportbar (fd Sports Café som jag och min goda vän Pernilla brukade frekventera när det begav sig - inte samma place nu, P...), lite svenska vänner och en fotbollsmatch mellan Sverige och Danmark (ja, det va visst EM-kval...). Bra dag som slutade hemma igen runt midnatt. Jepp, 15 timmar och drygt 22.000 steg senare.

 

Igår försökte jag mest greppa det här med Paris. Det är så himla konstigt, men när alla ungdomarna sköts på Utøya kändes det så nära, och nu känns det så långt bort trots att Paris nästan är min granne. Jättekonstigt. Det var liksom mindre risk för att det som hände i Norge skulle kunna hända i Sverige dagen efter, medans det som skedde i Paris skulle kunna upprepas här i London imorrn. Hur kan det då kännas mer avlägset? Kanske är det för att det alltid finns här. Hotet. Att det kan hända precis när som helst. Att det nästan förväntas hända. London har så länge jag kan minnas varit ett terrormål i större eller mindre utsträckning. Har sett i en facebookgrupp för Londonturister att några varit tveksamma att åka hit, men så känner inte jag. Det här är min stad, mitt liv och skulle jag gå runt och vara rädd hela tiden, undvika platser och olika tillställningar, ja då blev det ett fattigt liv. Om jag blir skjuten eller sönderbombad, så antar jag att det var meningen. Jag tänker inte fly från min stad!

 

 

Härom kvällen när jag gick uppför Regent's Street tänkte jag på en enkel liten sak: 

JAG BOR I LONDON! Jag kan knalla den där gatan upp och och ner varje dag, från Oxford Circus till Piccadilly. Jag kan åka till the City, hoppa av tunnelbanan vid Sloane Square eller promenera i Notting Hill. Det är min stad, mitt hem, det är här jag bor. Den lilla, men så starka och glada känslan som fyllde mig precis då i de sekunderna då jag gick på Regent's Street, den sammanfattar precis varför jag valt den här vägen. Även om det ibland varit kämpigt, framför allt ekonomiskt men även i perioder jobbmässigt, så är det här jag mår bäst!

 

Fast även om jag älskar London så är det ändå fantastiskt kul att få besök från Sverige. Speciellt när det är kompisar som jag saknar mycket. Som A-K till exempel. Hon är en av de bästa människor jag känner; så himla generös, rolig och fantastisk, en sån vän som alla borde ha! Besöket blev kort, bara knappt ett dygn, men vi hann dricka champagne, gå på puben, äta ost, ta en snabbrunda på Victoria & Albert Museum och avsluta kalaset med italiensk mat i South Kensington. Jag hoppas vi snart ses igen!

 

Så har Hennes & Mauritz samarbetat med ännu ett modehus. Beroende på graden av modeintresse så vet ni kanske (eller inte) att denna gången var det Balmain. Jag blev inbjuden till förhandsshopping tack vare att jag är medlem i Handelskammarn. Bubbel, snittar och shopping, ja tack. Hade kollat på två saker som jag gillade innan men holabandola, så mycket folk, så galna och så snabba! Jag hann inte med att nappa åt mig en scarf. Jaja, på nått sätt tror jag att det går bra ändå. Jag fick ett extra glas mousserande istället. 

 

 

 

Jobbar tidiga mornar hela veckan - bara en sån sak gör mej lite till en annan människa. Är det nått jag INTE är så är det morgonpigg... Nej för bövelen, jag är kvällsmänniska i bôtt! Så igår kombinerade jag den tidiga morgonen med att gå kvällsmöte med Svenska Hamburgerklubben (sista mötet???), idag både tvättade och lagade jag storkok av köttfärssås på kvällen och imorrn ska jag gå på launch party för nya H&M-samarbetet med Balmain. Tjo och hej, undrar om jag orkar klämma in nått fyrverkeri på torsdag innan min sista, sviiiiintidiga morgon på fredag? Och när sista dagen är gjord får jag äntligen Sverigebesök av min toppenkompis A-K. Spännande att se hur mycket jag kommer sova under helgen...

 

Idag blir det ingen bild. Måste lägga mej och försöka sova.

 

 

Det blev en rikigt heldag på språng i går. Först guidade jag en tur runt the City, sedan snabblunch innan jag drog till Westfield shoppingcenter för att investera i lite nya kläder. Jag behövde ganska akut minst en, gärna två nya skjortor att ha på jobbet, en ny tröja för att det börjar bli kallt och jag har mest långärmade t-shirt och så ville jag kolla om det fanns någon vettig jacka till bra pris. Tro't eller ej, men jag shoppade faktiskt bara precis det jag skulle. Eller nästan iallafall. Det är ta mej tusan värt en applåd tycker jag! (Lugn, lugn, ni hade inte behövt ge mig stående ovationer) Hittade två skjortor som föll inom budgetramen, två fina tröjor (båda på rea) och en varm jacka till rabatterat pris. I och med att jag köpte den sistnämnda överskred jag dagens shoppingbudget lite, men det får va okej. Dessutom köpte jag skokräm, vilket jag haft behov av ett par veckor men skjutit upp och så hittade jag en bra julklapp. Lika bra att börja i god tid när det var 40% på nästan allt i butiken...!

 

Idag har jag varit mindre entusiastisk. Tvättat och städat duschrummet. Varit och veckohandlat mat. Gått en liten promenad. Sen inget speciellt. Dags för veckans avsnitt av Downton om en timma. Bästa programmet på hela veckan. Kommer sakna familjen och alla andra när serien slutar. Är det sista avsnittet nästa vecka tro? Fast det är en julspecial också tror (och hoppas) jag!