Lalla i London

Egentligen tycker jag att AKO chok är godare än mint, men när jag hittade jättepåsarna på IKEA i somras så fanns bara den blåvita varianten kvar. Eftersom jag anfölls av aggressiv nostalgi så köpte jag en och har snålat lite på den, så den räckte ända fram till nu (fast hey, den var faktiskt JÄTTEstor åxå...). Igår kväll mosade jag dock in de sista kolorna i käften, samtidigt som jag såg filmen Diana. Den (filmen alltså) handlade om hennes relation med kirurgen Hasnat Khan och de två sista åren av hennes liv. Undrar lite vad som var sant och påhitt i filmen? Inte någon Oscarskvalitet, men den dög som lördagsunderhållning. Efter en eftermiddag på Oxford Street behövde jag göra ingenting i går kväll...

 

Just det, jag shoppade på den värsta gatan, vid den värsta tänkbara tidpunkten. Även om det alldeles för ofta är alldeles för mycket folk på Oxford Street så är ändå lördag eftermiddag den absolut sämsta tänkbara tiden att befinna sig där. Sjukt mycket folk, mest turister som knallar på i snigelfart, gärna tre i bredd så de kan prata och blockera min målmedvetna framfart. Så är det ju såklart en massa rökare också. Jag har nästan blivit allergisk mot rökare och deras evinnerliga, illaluktande puffande. Till råga på allt har jag inte alls råd att shoppa och jag hade bestämt att bara köpa EXAKT det jag måste och det på en minimal budget. Måste ha ett par skjortor till jobbet. Det visade sig vara mission impossible. Kom hem med en topp som jag tror funkar, noll skjortor. Hittade ett par som skulle varit lämpliga men priset för en var vad jag tänkt betala för två, så det får vänta till lön. Det är ju bara tre veckor dit...

 

Idag blir det bara slappa och lite städning. Perfekt för en söndag!