Lalla i London

Årets första dag. 

Jag mår alldeles utmärkt! Var på en trevlig tillställning igår, gick inte hem som siste man/kvinna och drack precis lagom mycket alkohol. Fick en fin vy av riktiga kanonfyrverkerier som de smällde av nånstans norr om floden också. Perfekt!

 

Så nu är det några dagars fritid som gäller innan det är dags att sätta igång och jobba igen. Trettonhelgen är ingen helg här, så det betyder att från måndag är allt som vanligt igen med jobb. Ska bli spännande att se hur det utvecklar sig. Ärligt talat, för ett år sedan hade jag inte alls planerat att vara precis där jag är idag, men jag är glad för att jag är det. Målet jag hade var att utvecklas inom visual merchandising, hitta en tjänst med lite högre lön och sedan jobba mot lönemålet £30.000 inom två år. När jag sedan sa upp mej på IKEA kändes den lönen väldigt avlägsen, och det har varit ett minst sagt kämpigt år när jag ibland undrat om jag skulle kunna betala hyra, och faktiskt halvt på allvar undrat om jag skulle vara tvungen att sätta mig på gatan och tigga. Funderade till och med på vilka kläder jag kunde ha på mej som var lämpliga... Tack och lov så slapp jag ju det, men det var i grevens tid som jag fick mitt heltidsjobb. Nu kan jag ju erkänna även för er att om jag inte fått börja precis då så hade jag antagligen varit tvungen att antingen flytta till Sverige eller fundera på nån snabbt lönande brottslig bana. Tur också att man åtminstone för det mesta fått något i magen när man jobbat med catering (även om det drivit upp mitt sockerberoende till oanade höjder). 

 

Nu när jag tänker tillbaks och sedan framåt så är det där lönemässiga målet ändå mer realistiskt än det var då för ett år sedan, trots den ekonomiska ravin jag varit i. Känner att jag fortsatt kan sikta ditåt och det känns så himla gôtt! Dit jag först och främst vill komma är nog ändå att tjäna ett par hundra pund till i månaden och lägga den summan på ett annat boende. När jag först kom tillbaks till London tyckte jag det var trevligt att dela lägenhet, och dessutom en trygghet då någon faktiskt märker om man försvinner. Som det är nu så känner jag att jag är ganska trött på min ena sambo och den bästa tiden är när hon är bortrest. Innan jul var hon i Sydafrika i nästan två veckor och det var som att ha semester. Tyvärr är ju bostadsmarknaden rena rama vilda västern här i stan, och det finns många cowboys som troligen skulle vara bättre som kofösare än mäklare eller landlords. Vi får se hur det blir, men ett eget krypin står absolut på to-do-listan inför 2016. 

 

På tal om lista; jag har så smått börjat knåpa på en sådan för att göra upp lite planer och se vad jag kan åstadkomma det här året. Tror att det är första gången jag gör en sån sak så konkret, men det känns kul och inspirerande. Har skrivit upp saker som jag i varierande omfattning sagt eller tänkt att jag vill göra nångång. Ni vet, den där luddiga framtidsgrejen som antingen inte händer eller så tar det 30 år (har dock inga så gamla planer, men nästan...). Tror att ni kanske kan få ta del av den inom kort. VI HAR HELA LISTAN, ni vet. Precis som Aftonbladet. Stay tuned, som de säger...