Lalla i London

Ja just det, det va visst min födelsedag igår. 

 

Redan sen begynnelsen har jag dolt mitt födelsedatum på facebook, och min vana trogen stängde jag min wall på facebook (eh, vad heter det på svenska? vägg? känns ju kônstitt) igår så folk inte kunde posta. Några hann klämma dit lite grattis ändå, då jag glömde bort mej lite. Nu är det inte så att jag inte gillar att folk uppmärksammar min dag; det är bara lite roligare om de gör det för att de KOMMER IHÅG att jag fyller år utan att facebook påminner och det kommer 252 tomma "grattis" liksom... Fast nu vill jag ju genast säga TACK till dej som hann gratta innan jag stängde av "postafunktionen" (ännu en sak som jag inte vet vad det heter) och till de som tog sig tid att maila såklart :-D

 

Vad gjorde jag då? Första knatade jag upp tidigt och gick på eventsmässa nr 1. Åt lunch på den härliga food courten som ligger ovanpå Whole Foods på High Street Kensington och efter det gick jag till den fina kyrkan som ligger i korsningen mittemot. Det var nämligen inte bara varit min födelsedag, det var även dagen då de begravde min fina morbror. Jag kunde inte åka till Sverige främst på grund av flygpriser och dessutom att det var svårt att få ledigt så länge med så kort varsel. Jag ville ända hedra hans minne och delta i tanken, fast det blev i en helt annan kyrka, i ett helt annat land. Det blev en fin liten minnesstund där, för mig själv. Kyrkan är väldigt vacker och det kändes bra att ta lite tid för att tända ett ljus. 

 

Efter det åkte jag på eventsmässa nr 2 helt på andra sidan stan. Mitt jobbkontrakt kommer ju ta slut sista april (fast vi stänger våra lokaler för renovering redan till påsk) och tanken var att få lite kontakter. Hittade några bra, så vi får se om det leder vidare. Hoppas det, för som vanligt och fortfarande vill jag verkligen stanna i London och behöver ju tjäna pengar för det! Haha, träffade åxå en gubbe där som sålde pink gin och jisses, vilken cooling. Han hade bombis druckit cocktails hela långa dagen; han var absolut lullig men lika stadig ändå. Berättade om sitt liv och grejer och hade säkert dragit samma historia hur många gånger som helst, men lika glad va han ändå!

 

Så, efter den mässan åkte jag tillbaks in till stan för att träffa någon som jag känt länge men aldrig träffat. Det låter ju skumt, det gör det, men vi var brevvänner (hittade troligen varandra genom nån tidning eller nått) från runt, cirka (inte helt säker) 13-årsåldern. Brevväxlade i kanske 10 år innan vi tappade kontakten, men för några år sedan hittade hon mig på facebook. Blev jätteglad eftersom jag letat efter henne, men missat hennes nya efternamn. Så sent på eftermiddagen träffades vi för en pint på min gamla arbetsplats, the Marlborough Head nära Marble Arch. Grymt kul efter alla dessa år!

 

Det var alles för den dagen det. Nu tar jag tag i denna fredag!