Lalla i London

I torsdags gjorde jag mitt första skift på extraknäcket. Låt mej säga så här: om det inte var för erfarenheterna jag får så skulle jag inte jobba där igen...

Det är ett jobb som casual waitress, dvs servitris när det finns behov. Jobbar för en agentur, så behov finns det alltid på olika ställen. Den här gången var jag på ett ganska fint hotell och serverade på en välgörenhetsmiddag för toppgubbar och -gummor i bankvärlden. Hårt jobb och så lite betalt så det är som att jobba gratis. Mer än hälften av det jag tjänade efter skatt gick till tunnelbanebiljetten och en enkel middag på Burger King innan jag började jobba. Vill inte tänka på hur många timmar jag skulle behöva jobba om mina utgifter som hyra etc var beroende av detta!

Förutom slitgörat för nästan inga pund alls så var managern ett riktigt anushål. Hans arbetssätt var helt tvärtemot det som utmärker en bra chef och ledare och han verkade tro att hans härskarteknik ingav respekt. Efter skiftet samlades vi i personalmatsalen för sammanfattning och när en av teamledarna kritiserade supporten visade han ett intressant prov på hur man inte klarar av att få negativ feedback.

Förutom det faktum att det kändes både i fötter och axlar att jag jobbat, så kände jag mej mer som en observatör än en jobbare. Märklig känsla. På torsdag blev jag erbjuden ännu ett skift på samma hotell och eftersom de flesta eventsjobben finns på dylika inrättningar så är det bara att bita ihop och skaffa fler erfarenheter. En sak vet jag dock; jag kommer aldrig bli fast serveringspersonal där, med den usla managern och lönen.