Lalla i London

Veckans samhällslektion:

 

Väldigt många människor är upptagna av lön och skatt, vad de tjänar och en del även av hur mycket grannen, hans fru och chefen skramlar ihop per månad. Jag är inget undantag, och speciellt intresserad är jag av mina egna (för tillfället skrala) inkomster. När såna här saker diskuteras så funderar många på hur hög skatten är i England. "Lite komplicerad" är det vanligaste svaret. 

Japp, idag har jag tackat nej till ett jobb. Var ju på intervju igår och var ganska besviken efteråt. Inte för att jag gjorde dåligt ifrån mej, nej tvärtom så fick jag ju jobbet. Det jag var besviken över var att jag hade förväntat mig en helt annan grej. Skickade en öppen ansökan där jag skrev att jag var intresserad av företaget och gärna ville träffa dem för att se vilka möjligheter det fanns för mig (och för dom SÅKLART). Detta tolkade de tydligen som att jag ville ha ett likadant jobb som jag redan har, det vill säga som personal vid behov. Killen som intervjuade mig trodde att det var det som jag sökt, men jag vill ju ha något mer permanent och framför allt ett jobb där jag får utveckla mina talanger som organisatör. Mailade och tackade imorse, men tro det eller ej: nu har han svarat att han vill att jag ska fundera IGEN på de typ 10 skift han gett mig i september och oktober. Visserligen är det som teamledare, men ändå... 

 

Idag har jag iallafall jobbat på Hampton Court Palace igen. Håhåjaja, inte är det speciellt skojsigt och inte blir jag rik på det heller, men nån krona får jag ju ihop under tiden som jag söker vidare. Haha, när jag tänker på det så är jag inte ens sådär jättebra på det. Inte när det gäller städabiten iallafall. När jag blev ombedd att sopa ihop lite under bord och stolar (en del vuxna sölar mer än ungarna förresten...) gick jag där och fnulinerade på att jag skulle aldrig anställa mej för att städa. Är ta mej tusen dretdålig på det. Antingen är jag för petnoga och det tar föööör lååååång tiiiid eller så fuskar jag så grymt att jag får dåligt samvete. Så nu vet ni varför jag har lite stökigt hemma...

 

Hur som helst; jag är säker på att det finns ett jobb som kommer passa mej perfekt och en arbetsgivare som även inser detsamma. Hoppas bara det händer snart!

 

Tjoho, hallå, ojoj så tråkig dag jag har haft idag. Ja, kan ni tänka er, det är inte champagne och glamour dagarna i ända i London inte! 

 

Hade ett jobbpass inbokat på Hampton Court Palace. Väl där så hade ingen alls nån som helst aning att jag skulle komma och jobba och jag fick gräva fram emailet (tack gode gud för smartphones ibland asså) där tid och annat fanns. En snipig dam (Manager? För viktig för att presentera sig) tyckte att jag kunde vänta på svar nån annanstans, så jag gick ner i restaurangen och fick offra 15 minuter av min arbetstid innan de bestämde sig för att jag kunde få jobba ändå. Så galet typiskt den här branchen. Hade ändå ett helt okej jobbpass då jag fick servera mat, typ bufféstil. Inte så mycket gäster, så man hade tid att vara trevlig och småprata. Fast som sagt, lite tråkigt. Efter att vi stängt och jag höll på att sopa golvet tänkte jag lite på hur mycket jag inte vill göra det här. Haha, hänger ni med på vad jag menar? Trasslar nästan in mej själv hahahaha...

 

Imorrn ska jag iallafall på en intervju. Ska bli spännande, för jag har inte sökt nån speciell tjänst där utan hörde bara av mig för att de verkade intressanta som arbetsgivare. Jag har inte hört nått från det stället jag var på igår, men de kanske inte är klara med intervjuerna. Eller så hittade de nån mer perfekt (men det är väl tveksamt haha). Känner att jag måste ha ett vettigt jobb och det snart!!

 

...åh gud, nu inser jag att det inte bara är min dag som är tråkig - jag är åxå ganska trist, så nu skriver jag inte ett ord till. Jo ett; GONATT!

 

Håhåjaja, då va det sådär igen. Kvällens jobb blev inställt. Skulle ha jobbat på Craven Cottage, Fulham FC's hemmaarena. Det var meningen att jag skulle ha varit där i lördags åxå, men samma visa då. Som tur var så blev jag iallafall flyttad till ett annat event då, och fick för första gången uppleva cricket live - ja, det var en låååång dag och nej, jag fattade inte sådär jättemycket. Fast å andra sidan satt jag ju inte på det feta arslet och satte mig in i spelet heller. Det bästa med matchen verkade ändå va att dricka Pimm's i solen, vilket jag givetvis inte gjorde eftersom jag jobbade. 

 

Just det här är det absolut sämsta med att jobba för en agentur. De ställer in skift på kort varsel och så står man där utan inkomst. Det är betydligt bättre att vara casual staff (typ tillgänglig personal vid behov är det närmaste jag kan beskriva det som på svenska) för en cateringfirma. Det händer att det blir avbokningar, men inte så ofta och man prioriteras framför extra inhyrd personal. Det har varit ett bra sätt att kunna jobba så, för att jag velat få igång min guidning. Som det ser ut just nu kan jag dock inte leva på att göra mina guidade promenader, vilket är anledningen till att jag börjat söka heltidsjobb i större utsträckning. Kanske jag borde leta efter ett deltidsjobb som jag kan stötta upp med catering och fortfarande promenera med svenska turister? Så många val och när vet man att det blir rätt? 

 

PS! Jag har visst blivit extra jättetjock under våren/sommaren och måste går ner i vikt, dels för att mina kläder ska passa men åxå för hälsans skull. Därför tog jag en promenad i förmiddags, för att komma igång. Nu på eftermiddagen har jag molätit knäckebröd. Det hjälper inte direkt...

 

 

 

Jomen, det gick ju helt okej. Den däringa intervjun igår alltså. Som vanligt kom jag på fler saker som jag borde ha fått fram sådär i efterhand, men det är okej. Kanske får jag komma på en andra intervju. Det kändes som en möjlighet iallafall, men det beror såklart på övriga sökande. Förresten så har jag en till bokad på torsdag. Det börjar rulla på nu. Dessutom har jag fått en del skift med agenturen jag jobbar för, så nu håller jag igång tills mina vanliga jobb börjar om ett par veckor. Äntligen flyt!

 

Efter mötet passade jag på att vara lite kungligt kulturell. Förra året var jag ju på Buckingham Palace och får man biljetten stämplad så gäller den i ett år. För mig gäller den fram till 12 september, så jag tänkte att va tusan, kan jag gå dit gratis så ska jag baske mej göra det åxå. Passade speciellt bra då jag var i krokarna och inte hade nått annat för mej. Det palatset är verkligen nått utöver det vanliga, till och med för en som är så besatt av slott som jag. Inte för att jag skulle vilja bo mitt i allt det pråliga, men jisses så mycket guld och historia det finns där. Är ni i London under de sommarmånader som det är öppet, så gå dit! När jag ändå var där så kollade jag även in caféet, då jag hoppades att några cateringkollegor kanske hade fått sommarjobb där. Och ja, jag träffade flera stycken, bland annat min manager. Trevligt att se andra arbeta när man själv är ledig. 

 

 

 

Äntligen tillbaks i lovely London efter min jobbsemester i Sverige. Det har varit fina veckor på flera sätt, då jag haft möjlighet att träffa släkt och vänner utan den vanliga stressen. Har varit på bröllop och minisemester till Norrland, på bingo, musikquiz och reunion för mitt gamla fotbollslag, till både Karlstad, Karlskoga och Sunne på utflykter, på loppis och fest i både Lysvik och Östmark. Så har vi grillat och badat och ätit glass och jobbat och gjort ingenting. Tack Värmland, det har varit en bra sommar!

 

Men som sagt, jag är äntligen tillbaks i London. Trots att det varit underbart i Sverige så är det ändå här jag bor. En massa folk under sommaren har sagt "Jaha, är du hemma" och jag har svarat att "nej, nu är jag i Värmland". Jag bor ju faktiskt här nu (även om jag har alldeles för mycket grejer kvar både hos mor och far...) och det känns bra att vara hemma här! Under de dagarna jag varit tillbaks har jag hunnit en del, framförallt sökt jobb! Faktum är att jag har en intervju idag, så det är väl bäst att jag sätter igång med det som ska göras innan jag måste dra. Vi hörs väl förhoppningsvis snart igen.

 

 

Nu för tiden är det lättare att kränka människor än att inte göra det. 

För en stund sen la jag upp ganska många bilder på facebook och taggade lite här och där. Det tog inte många minuter innan jag fick ett pm där jag blev ombedd att antingen beskära eller ta bort foton på en person. Jag erbjöd mej att ta bort taggarna men det räckte inte. Hon krävde att de skulle bort. Mina bilder, fina bilder, som visade mina sommarminnen, bilder som hon medverkat på frivilligt och till och med poserat framför kameran. Det är inte heller så att det inte finns en endaste bild på henne sen förut. Konstigt att man hellre vill visa bilder på sina barn på internet än att själv vara med. De, som inte har ett aktivt val. Vilka bilder tror ni missbrukas mest? Ja, jag tycker det är en konstig och löjlig inställning. Min blogg, min åsikt. Och jag blev faktiskt både arg och ledsen.

 

Det går lite över styr med såna saker nu för tiden. Att det blir fokus på så konstiga saker. Det är alltmer accepterat att ha rasistiska åsikter (ni vet, "dom och vi"), det kryper fram fler och fler pedofiler och satanistmördare från skrymslena under stenar (eller så upptäcks det bara fler) och skattepengarna räcker till höga politiker men inte till vården. "Neeeeej, jag vill inte ha en bild på mej på facebook" men det där med krig och ensamma flyktingbarn är inget som bekymrar (här vill jag med bestämdhet påpeka och till och med dubbelpåpeka att det absolut inte finns något samband med personen jag nämnt ovan - jag vet inte alls vad hon tycker eller står i de här frågorna). Om ni vill får ni gärna lägga ut bilder på mej på facebook. Kanske inte såna när jag sitter och skiter. Förresten, om ni tar såna bilder på mej är ni faktiskt lite äckliga... 

 

Hur som helst, de där sommarbilderna (alla andra som faktiskt finns kvar i albumet) kommer jag kolla på när hösten är över oss igen. Mitt sommarlov i Sverige börjar så sakterliga ta slut. Drygt fem veckor har jag varit här, och om en ynka vecka håller jag som mest på att packa för avfärd mot London. Jag har haft det bra, med både jobb, utflykter och en massa släkt och vänner. Det har faktiskt varit helt toppen, men nu längtar jag hem till London!