Lalla i London

Så åt jag typ en halv smörgåstårta till frukost. Eller, det va ingen tårta utan bara en stor macka med en massa gôtt på... och så tänkte jag att det var synd att jag var så smal när jag var yngre. Om jag inte varit det så kanske jag inte hejdlöst skottat i mej onyttigheter och kanske inte ens fått smak för feta gotterier och inte heller haft dagens storlek. Kanske?

 

En annan smal människa (som fortfarande är en pinne) är Cara Delevingne. Innan jag flyttade tillbaks till London hade jag ingen aning om att hon ens fanns och det tog minst några månader för att fatta vem hon var och varför hon var känd. Hon är tydligen THE MODEL, som i hetaste fotomodellen. Varför vet jag inte. Personligen tycker jag inte hon är så speciellt snygg; faktum är att jag tycker hon ser ganska elak ut. Inte för att jag vill säga att hon är ful, men hon känns så alldagligt. Jag hajar inte direkt till och önskar att jag var så där fräsch (fat chance i vilket fall, då hon väl är hälften så gammal som jag...). Undrar vad det är som gör vissa till supermodeller?

 

Hon är inte den enda personen som jag fått googla mej fram till vem han eller hon är. Joey Essex är en annan (känd från en realitysåpa) och Katie Hopkins (allmänt en bitch tydligen) ytterligare en. Numera vet jag hur gänget i Made in Chelsea ser ut, och som alla andra i det här landet har jag sett åtminstone nått avsnitt av Coronation Street eller Hollyoaks. Naturligtvis undrade jag precis som alla andra i början av detta år vem som dödade Lucy Beal. Det gick till och med att satsa pengar på mördaren och ingen tidning eller tvkanal missade att spekulera. Va, vet du inte vem Lucy är? Googla genast!

 

Så har vi Katie Price, aka Jordan (ALLA i England vet vem hon är. ALLA!) fast vem hon är fick jag veta redan runt år 2000. Känner du till dessa megakändisar? Inte? Jag är inte förvånad. Kanske vet du ändå vem Rita Ora är? Är hon känd i Sverige? Efter att ha sett henne i Metro flera gånger i veckan så tog det mej ändå en stund att fatta att hon inte är känd för att vara känd, så där som Paris Hilton. Rita är faktiskt sångerska i verkliga livet och en utmärkt coach i engelska The Voice.

 

Några andra som alla Londonbor känner till (men inte nödvändigtvis vet exakt vad de gör): Boris Johnson, Pixie Lott, Stephen Fry, Graham Norton, Cressida Bonas, Sam Smith, Davina McCall, Daisy Lowe, Abbie Clancy och Tim Wannacott. Några bekanta namn, anyone? Via facebook ser jag hur ni i Sverige kommenterar en massa tvprogram, nämner helt andra personer och jag fattar nada ibland. Att det kan vara så olika, fast vi är så nära varandra.

 

Men oups och jepp, jag freakade ut lite i mitt tidigare inlägg. Ska sanningen fram så är jag fortfarande ungefär lika frustrerad, för jag vill verkligen jobba denna vecka och det är irriterande när man inte kan påverka en sån viktig sak som insamlingen av slantar... Speciellt på fredag när jag bokat in mej på en fotbollsmatch; Fulham vs nått sketlag (haha kommer inte ens ihåg vilka de skulle spela mot, men det spelar väl kvittar typ) och hoppas få jobba i en private box. Alla säger ju att det är så tôppen så måste ju testa. Och dessutom så kanske chansen ökar att jag får jobba på Stamford Bridge under Chelsea - Manchester United. Det låter ju åtminstone glammigt, fast jag är säker på att det är slit.

 

Har man inte en strid ström av glamourösa grejer så får man ju liksom krama ur de saker som erbjuds, om det bara så är att jobba bland de rika boxägarna på en Premier League-match och fina middagar i the City. Annars så går jag ju gärna på mingel, men det erbjuds alltför sällan. ALLTFÖR SÄLLAN! Jag borde bjudas oftare, om du frågar mej. Eller åtminstone bjudas in... Istället sitter jag och kollar netflix eller Friends with benefits (som råkar vara kvällens film på tv, och eftersom jag sett den en gång för hundra år sen så tänkte jag "varför inte?"). Nej, det borde vara mer glitter i mitt liv. Det är ju det jag är född till, att glamma runt. Åtminstone lite mer än jag gör nu...

 

Ojojoj, den här veckan alltså... Det har verkligen varit fullt upp och när jag äntligen var ledig igår så passade jag på att gå en guidad promenad. Ja, nån annans promenad alltså; inte min egen. Egentligen hade jag faktiskt tänkt kasta in några rader på bloggen igår, men jag var helt enkelt för svintrött när jag kom hem!

 

Först var det cateringjobb måndag-torsdag. Lyckades klämma in 41 timmars jobb på 4 dagar. Sen på fredagen var jag på en slags gruppintervju och kursdag med en uthyrningsföretag, alltså som hyr ut personal till events. Skulle vilja jobba för dem på en högre nivå, men att hyras ut är iallafall en början. OM jag nu får börja jobba där! Jag har visserligen blivit antagen, men min manager fick inte skriva på en referens utan det måste huvudkontoret, där ingen känner mig, göra... (company policy - så korkat!). Så nu måste jag hitta en annan referens och det snabbt som ögat. Grejen är att jag måste börja jobba med dem omgående, då jag bara fått 10 timmars jobb denna vecka och det räcker inte långt.

 

Har det inte hänt nått skoj då? Tja, om jag ska va ärlig så har jag ju som sagt va mest jobbat. På onsdagskvällen var det dock en cool middag. Eller cool kanske är fel ord, men den var ganska speciell: av de runt 400 gästerna var en stor del ambassadörer, diplomater och liknande, bland annat vår svenska ambassadörska. Lite häftigt ändå tycker jag nog. Fast roligt på ett annat sätt än att träffa min kompis Anna på en pub i Notting Hill (vilket jag gjorde på fredagskvällen)

 

 

Av alla Londons marknader har jag ett par favoriter som jag gärna besöker. Den ena är matmarknaden Borough Market och den andra är Spitalfields, som jag ju besökte i lördags. Jag erkänner villigt att det är mycket sammalikasaker och vissa har inte direkt marknadspriser (ja, ni vet 12 strumpor för en hundring...) men det finns ändå mycket att titta på, marknaden har tak (perfekt en regnig dag!), runt om själva marknadsstånden finns roliga permanenta butiken och så kan man ju åxå passa på att äta på nån av de trevliga restaurangerna som finns där.

 

Den tredje lördagen i månaden är det vintagemarknad och eftersom jag inte varit på just den tidigare så passade jag på när jag ändå var i krokarna. Det va väl sådär med vintage, mer retro skulle jag vilja säga och en och annan var de vanliga gubbarna och tanterna. Var ändå ett trevligt besök och trots att jag har absolut köpförbud lurade jag mig själv och smygköpte en bolero på Collectif, en av mina favvobutiker. Men HALLÅ, den var nedsatt från £34.90 till ynka £10 och om jag inte berättar för någon så gills det inte...

 

Ett stånd som jag inte stannande vid någon längre sekund var ett legogubbeställe. Tog en bild och hon som sålde blev skitsur och sa att jag måste ta bort bilden, för hon jobbade sju år med vissa av gubbarna och ville inte att jag skulle sno hennes idé och kopiera. Haha, as if... Alla som tror att jag kan pilla med en legobit i sju år räcker upp en hand! ...ah, ingen? Nej, det är inte troligt. Och om jag ville det, så såg jag ju hur de såg ut ändå. Förstår inte rikigt grejen med att man inte få ta bilder på en del saker på såna marknader. Speciellt inte när det är vintagekläder (och tydligen legogubbar). Som om de var Karl Lagerfelt, Dior och Valentino allihop...

 

 

Hade tänkt skriva ett lååååångt blogginlägg idag. Haha, tyvärr har jag glömt vad det var som jag filosoferade om när jag satt där på jobbet och putsade bestick, så istället får ni några utvalda bilder som jag tog på fotopromenaden i lördags:

 

Har varit ensam hemma under dagen och hej, så gôtt det varit. Lagat mat och diskat när jag hade lust. Tvättat ett par maskiner och bytt till rena sängkläder - Holy Moses, det är så galet skönt att lägga sig mellan frasande rena lakan! Kollat ikapp på Emmerdale eftersom jag numer jobbar de flesta kvällar. Det händer mycket i den där lilla byn på landet, det måste jag säga... Så har jag gjort diverse research, både som Den svenska guiden och inför fredag.

 

Vad är det som händer på fredag då? Jo, när jag slutade på IKEA hade vi haft en kollegas hejdåparty bara en vecka tidigare och jag tyckte det blev lite kaka på kaka, så bestämde att vi skulle vänta lite. Nu blev det inte bara lite, utan det har snart gått två månader! Så nu bestämde jag och ett par ex-kollegor att det ska ske på fredag. Just nu är mitt problem bara vart vi ska träffas! Jag vet att jag kommer vara hungrig efter en dag på utbildning (för mitt förhoppningsvis nya jobb) så vill va nånstans vi kan äta, men samtidigt tror jag inte alla vill ha mat. Pub är troligen det bästa alternativet, men det ska ju vara lätt att transporera sig för samtliga och det har visat sig vara en intressant nöt att knäcka... Just nu lutar det åt Baker Street nånstans, men jag vet ju bara pubar i min del av stan + ett par vid Piccadilly och i the City... Åh, beslutsångest deluxe!

 

 

 

 

Det känns i mina ben att jag inte är 12 år längre, ôm en säger så... Ändå masade jag mig upp ur sängen idag och åkte på mitt första InstaMeetup. Det har varit en småkylig, inte alls speciellt vårig dag, men hej och hå så kul det var att umgås samtidigt som vi fotade för glatta livet!

Hade först tänkt gå på en session i visitlondon's lokaler med fantastisk utsikt över floden, mot city. När jag väl var vid registreringen ändrade jag mig dock, då jag insåg att det var lite överkurs för mig. Hade gärna tagit bilder från stället, men tänkte att jag skulle nog inte direkt lära mig något på seminariet och överlät min plats till någon som faktiskt kunde ha nytta av den. Lärde mig dock en sak: folk fuskar och tar bilder med vanlig kamera till insta. Eller fuskar och fuskar; jag tycker bara att det roligaste med just instagram är att det är instant pictures, knäppt med mobilen.

 

Istället valde jag att följa med på en promenad i the City, sen åkte jag till Spitalfields för lite marknad och avslutade med att åka förbi en av de svenska affärerna, Totally Swedish. Har tidigare vunnit ett presentkort där, så utnyttjade det. Förrutom falukorv, leverpastej och Erik's Chilibea köpte jag lite lördagsgodis:

 

I natt vaknade jag nångång innan det var ljust, men fåglarna underhöll redan utanför fönstret. Mina ben typ skakade, speciellt det högra. Det kostar på kroppen att stå och gå i 12 timmar utan rast... Det tog ett tag att somna om, men till slut gick det. Vaknade som en zombie, men kom upp iallafall.

 

Dagens jobb skulle ha varit 10-17 men blev 11-16. Både bra och dåligt. Skönt för kroppen, men sämre för bankkontot. Jaja, det var ganska mycket värt att komma hem, chilla och sen köra in en pizza i ugnen. Har klämt i mej en cider åxå och även om jag är stel i hela krôppen känns livet lite bättre.

 

Helgens planer:

Imorrn ska jag gå på en meetup för instagrammare. Ska blir spännande! Haha, nu när jag skrev det lät det verkligen som världens mest boooooring och tristaste grej! Well, well, jag ska iallafall gå på det, och så hoppas jag hinna till Spitalfield och deras vintagemarknad som är just precis denna helg (den tredje lördagen i månaden) och eventuellt åxå provgå Den svenska guidens nya promenad i the City. Vila? Det är det som söndagar är till för!

 

Vilken bra dag jag hade igår! Först en guidetur i minibuss, sen hem för vila och ladda om och på kvällen var jag på ett nätverksevent. Bara bra grejer!

 

Började alltså dagen med en förmiddagsguidning av ett gäng glada pensionärer från västkusten. De hade efterfrågat någon typ av transport, och jag hittade en firma som hyrde ut minibussar med chaufför till ett hyfsat pris. Köra själv i London vill jag inte, speciellt inte med passagerare och samtidigt som jag ska guida... Var lite nervös för att rutten inte skulle funka, eller för att jag förberett för lite material att prata om, men det blev jättebra. Chauffisen var väldigt serviceinriktad och lätt att jobba med och när det gällde att berätta om grejer så hade jag för mycket kunskaper visade det sig - haha, jag hann inte berätta allt jag ville! Summa summarum var att vi alla var nöjda med turen. Jag fick till och med dricks ;-) Den svenska guiden kommer absolut erbjuda den här tjänsten igen!

 

Åkte hem, chillade lite, åt och fixade med några grejer innan jag drog iväg igen. På kvällen var jag nämligen bjuden på ett nätverksevent med Svenska Handelskammaren i London i samarbete med Tiger of Sweden. Det bjöds på bubbel, canapéer och mingel i Tigers butik på Piccadilly. Fick också möjlighet att göra en kort presentation av mitt företag då jag berättade vad jag gör och vad jag kan erbjuda. Hade en trevlig kväll, samtidigt som jag fick lite nya kontakter. Dessutom hade de ett lotteri med snygga väskor från Tiger of Sweden och jag VANN en! Holy macaroni, så glad har jag inte varit sen förra våren (eller kanske ett par gånger emellan då...)!!!

Tjapp, det va det. Nu ska jag göra mej klar för ännu ett tolvtimmarspass utan rast och mat. Visst låter det inspirerande och roligt i förhållande till gårdagen hahahaha...

 

...eller det kanske är att ta i... Men lite dum tyckte jag nog att hon var, människan på bussen:

 

Längst fram i de flesta bussar i London finns en liten hylla där man kan placera tex matkassar, lådor eller annan dret som man kan tänkas frakta med sig på turen. Idag satte jag mig precis vid det där lastutrymmet. Vid nästa busshållplats kommer det på lite fler människor, jag sitter där i godan ro och kollar på facebook då jag plötsligt får en låda typ kastad på mig. Ingen tung låda, mer en ask kanske jag ska säga... Jag lyfter den givetvis av mig - jag vill väl inte sitta där med nån annans låda heller! - och ställer ner den på närmsta säte.

 

Då blir kvinnan som äger lådan SKITSUR! Ifrågasätter varför jag gjorde det och jag svarar att någon kastade en låda på mej och jag ville inte ha den i mitt knä. Hon: "Men det var ju min son, han är ett BARN!", varpå jag svarar att jag inte vet vem som kastade, men jag vill inte ha den i mitt knä. Hon fräser och muttrar när hon tar kartongen från sätet, så säger hon till ungen att jag snodde deras grejer, och så tar hon demonstativt bort de femtielva kassar som hon placerat på den där hyllan så jag inte ska TA mer saker... När hon går av gör hon en scen av att hon har så mycket saker, så det tar evigheter för henne att komma av bussen. Minsann.

 

Jag var trött och orkade inte tjafsa med nån som uppenbarligen ville väsnas på bussen. Dessutom blev jag smått förvånad över hennes reaktion då hon verkade vänta sig en ursäkt från min sida. Men HALLÅ, det är väl DU som ska be om ursäkt för att du inte håller koll på din jäddrans unge och för att han slängde grejer på mej? Och jag snodde inte ett skit. Jag lyfte bort en sak som slängts på mej, någon som jag inte ville ha. Mitt i förvåningen tappade jag målföret, men som vanligt kom de kommentarer jag skulle vilja ha yttrat senare... Att man aldrig kan va snabb när det händer haha. Och förresten jo, ibland är folk dumma i huvudet. Lite iallafall!

Hade det här varit för några år sen (ja, en hel del år sen... inser jag nu) och hade jag inte jobbat så konstiga tider, så hade jag gått ut och rullat min Guinesshatt och slagit klackarna högt i taket, för idag är det Irlands dag och den firas absolut även i London. A shot of whiskey and kiss me, even if I'm not Irish. Tjflöjt, vilka roliga minnen jag har från fornstora dagar just på Saint Patrick's Day!

 

Förra veckan var det lite upp och ner med saker och ting. Ibland var det så bra och ibland... eh... lite trögare kan vi säga (haha, försöker att inte låta alltför negativ haha). Här kommer en snabbgenomgång av det bästa och sämsta:

 

- Jag gick på en guidad promenad och konstaterade att jag visste mer än killen som guidade. Katching, egoboost rätt in på kontot!

- På onsdagskvällen var jag på nätverksmingel - väldigt trevligt! Dessutom var det gott med vin.

- Upptäckte att en av mina rockabillyfavoriter, JD McPherson kommer tillbaks till London i juni. Han körde en konsert i januari, jag missade den pga att det var slutsålt, men NU HAR JAG EN BILJETT!

 

- Hade sett fram emot att se "Ack Värmeland" på tv4play och så gick det inte! Extra surt när typ ALLA i hela facebookflödet kollade och tyckte det var grymt kul. Mest bara grymt för min del dock :-(

- Pengar. Varför räcker de inte? Åh just det, jag sa upp mej på jobbet och nu försöker jag få ihop det på minimilön.

- Min supervisor på ett av mina jobb är en jäkla uppblåst, italiensk åsna.

 

 

Lördag, men ingen vila här inte!

 

Vaknade vid halv åtta, låg och drog mig och halvsov typ trekvart men sen blev jag rastlös. Upp och hoppa, har massor att göra och har redan betat av ett par saker på min to do-lista för helgen. Den viktigaste punkten kommer dock vara förberedelser inför onsdagen. Då ska jag göra min första guidning i minibuss med fem förhoppningsvis glada pensionärer. Ska bli både kul och spännande! Det är ju såna här saker som jag vill hålla på med som Den svenska guiden.

 

Dessutom ska jag på nätverkskväll och drinks med Handelskammaren på kvällen, och där har jag fått möjligheten att kort presentera företaget - runt två, tre minuter på engelska. Eftersom det förhoppningsvis leder till bra kontakter så vill jag gärna vara strukturerad och klar med vad jag ska säga. Älskar att förbereda såna här saker!

 

I eftermiddag tänker jag dock ta en paus och åka in till the City. Ska följa med nån annan på guidetur och sno lite idéer. Det får man göra, för det har en guide sagt till mej en gång ;-)

 

Behöver du gå ner i vikt? Börja på cateringjobbdieten idag!

 

Hur funkar den? Easy peasy lemon squeezy; du jobbar långa pass som typ 12 timmar och naturligtvis finns det sällan tid för en riktig rast. Har du otur kanske du får 15 minuter att äta på, men det är inte säkert att det finns någonstans att sitta. Förresten kanske det inte finns någon mat heller. Har du tur så består menyn av fd varm spenat, fyra knapriga baconskivor och en liten brödbit (min middag i förrgår efter 9 timmars jobb). Du sparar en massa pengar på att inte behöva vara medlem på gymmet iallafall eftersom du konstant rör dig, går upp och ner i trappor och bär saker som ibland är lite för tunga. På tal om pengar: lönen är minimal så du kan inte köpa så mycket mat heller, vilket ju är bra (eller?) och restaurangbesöken är lätträknade (vi vet ju alla hur mycket det kostar att gå ut och äta och hur onyttigt det gärna blir!).

 

Vad som kan förstöra dieten är att du tenderar att äta vad som helst när det finns nått i närheten som kan hålla upp blodsockret och ge tre minuters extra energi. Särskilt enkelt är det att mosa i sig tre kakor, gärna utan att tugga eftersom du måste snabba dig med nästa grej och innan någon gäst eller manager ser dig. Med lite medvind i jobbseglen kan man komma över några goda chokladtryfflar att trycka in i munnen och svälja på ny rekordtid. Njuta är överreklamerat! Kanske ökar spänningen förbränningen? Åtminstone är det ganska lätt att intala sig det för att mildra samvetet.

 

Nu är jag dock hemma, och tänkte passa på att laga riktig mat men tyvärr har jag inte så mycket ork. Jag har upptäckt några nya, ganska ömma muskler i benen och soffan är alldeles för skön, speciellt när alternativet är att stå framför spisen även om det bara tar några minuter att koka pasta...

 

 

PS! Jobbet är ändå rätt så roligt ibland, även om jag är hungrig, har konstant träningsvärk och tjänar sjukt lite pengar :-D

 

 

 

Tjoho, i kväll ska jag få gå på event, mingla, äta snittar och dricka ett glas bubbel! Är ju så ofta den som serverar, men nu ska jag hjälpa till lite med ett svenskt event och samtidigt få möjligheten att marknadsföra mitt eget företag Den svenska guiden. Ser verkligen fram emot kvällen, men först blir det ett par timmars jobb och kurs.

 

...och att solen skiner och våren är igång på allvar gör ju inte dagen sämre precis :-)

 

 

Det här har tamejtusingen varit den lataste helgen jag haft på länge! Det längsta jag gått är till affären, uppskattningsvis 100 meter hemifrån, och det var bara för att köpa Pepsi Max och choklad. Jag har ätit en massa chips, ost och kex samt druckit lite vin. Bara fettomat.

 

Trots min vansinniga lathet har jag ändå fått lite gjort. Har till exempel gjort en guiderutt och lärt mig massor om St Paul's Cathedral inför min specialtur nästa onsdag. Så har jag klurat på lite andra saker för företagets räkning. Mailat lite. Men så har jag åxå tittat på en del avsnitt av Sons of Anarchy, Emmerdale och Eastenders (snacka om kontraster i mina olika serier...!!)

 

Det har varit väldigt mycket helg, jag har haft lägenheten helt för mig själv, alla innerdörrar har varit vidöppna (luftcirkulation uppskattas inte av alla sambos...) och jag har kunnat leva i min takt, med mina egna val av ljud.  Lycka!

 

Jag skulle vilja skriva ett vettigt blogginlägg, men jag tror tyvärr inte det är möjligt. Kroppen är för trött och knoppen är rätt så rörig. Ligger i sängen och försöker fokusera, men f*n... Nån har tydligen fest med värsta bautahögtalarna (varför används förstärkningsordet bauta så sällan nu för tiden? Det är ju superbra!), min flatmate tittar på Netflix på för hög volym (eventuellt för att överrösta skrålet från de nyss nämnda högtalarna, men för mej blir det bara ytterligare oljud) och så tänker jag på tusen olika saker på en och samma gång så det är ett redigt väsen även inne i mitt eget huvud.

 

Idag har jag...

...varit sjukt glad över att arbetsveckan ÄNTLIGEN är slut. Tror det blev 52 timmar till slut.

...blivit uppraggad på köpcentret efter jobbet. Efter de där 52 timmarna. Tack, det va snällt att säga att jag är fin, men nej tack ändå.

...äntligen fått tid över för att köpa nya skor (anledningen till att jag var på shopping). Hittade ett par hyfsat billiga som jag tror mina fötter och ben kommer gilla. Hoppas VERKLIGEN det iallafall!

...rört ihop nästa veckas arbetsskift. Eller rättare sagt, onsdagens skift. Först hade jag inget, sen hade jag plötsligt två. Avbokade fel jobb känner jag såhär i efterhand.

...löst frågan om minibuss till en grupp turister som jag ska guida och knappt två veckor.

...dagdrömt om att få det där jobbet som jag var på intervju för igår.

...kommit på att jag glömt lösa det där med hyran och funderat på hur jag ska fixa det. Kom fram till att "dä gör ja imôra" (tänker som vanligt att det ordnar sig med skridskor bara det blir is)

 

Den här veckan har jag optimerat timmarna kan man säga. Har förutom alla jobbtimmar och intervju även hunnit på möte med Svenska Hamburgerklubben. Och nej, det är väl kanske inte en riktig förening men det gör inget. Vi kallar den klubb ändå. Denna gång åkte vi till East London. Helt fel håll och det tog evigheter att komma hem. Kanske dumt att kombinera med mitt schema, men nu blev det så och gott var det!

 

Nej, nu orkar jag inte mer. Skickar med en random Londonbild, bara för att lätta upp stämningen. Eller, förresten helt random är den inte; den är faktiskt tagen i East, nära Brick Lane, fast det är några månader sen. Johnny Cash är dessutom en av mina favoriter, vilket ju verkligen är lite udda information i förhållande till resten av blogginlägget...

 

Innan jag flyttade till London hade jag en del tankar och funderingar på hur det skulle gå rent finansiellt. En sak som jag försökte googla sönder mej på var boende. När jag bodde här för femton år sedan var det mer okej att ha småtaskig standard när det gällde just den biten, bara det var billigt. I nästan två år bodde jag i en liten trerumslägenhet med två sovrum i skolådestorlek tillsammans med tre andra. Trångt men ack så roligt, trots vår galna landlady, en dusch utan tryck och en av de skitigaste sofforna jag sett. Nu har mina prioriteringar ändrats lite kan man säga. En fräsch lägenhet går före billigt, men samtidigt får det naturligtvis inte vara för dyrt heller - jag måste ju kunna betala hyran.

 

Grejen med London är nämligen denna: Det finns helt fantastiska lägenheter att bosätta sig i, men många är också lika fantastiskt dyra. Efter lite (eller ganska mycket) letande hittade jag mitt nuvarande hem. Jag hade räknat med att dela eftersom det framför allt är billigare, men även för att trevligt att ha sällskap när man kommer hem och nån saknar en om man skulle råka försvinna. Först flyttade jag in i enkelrummet; lagom prisklass för mig i det skedet. För ett halvår sedan fick jag möjlighet att byta till ett av de två dubbelrummen och eftersom jag hade lite mer i lön tyckte jag mig ha råd med det. Nu när jag tjänar så lite borde jag kanske byta tillbaks till enkelrummet som troligen blir ledigt igen i mitten av april. Men så tänker jag att "nej, jag får inte riktigt plats med mina saker", och förhoppningsvis kommer jag tjäna mer pengar igen snart och då har jag bytt i onödan. Så jag stannar!

 

Om nån som funderar på att flytta till London råkar läsa det här så tänk på följande saker:

1. Leta inte lägenhet förrän du vet vart du kommer jobba. Mitt rum funkade bra när jag jobbade i Chelsea och nu när jag mest är i the City of London, men det var sämre för pendling till Wembley. Just de dagliga resorna var ju en av flera anledningar till att jag slutade.

2. För att få hyra rum eller lägenhet behöver du oftast betala en deposition, och dessutom kräver de flesta hyresvärdar att du har ett jobb eller åtminstone bevis på försörjning.

3. Hyr du genom en agentur, var beredd på att betala en avgift för att få skriva kontrakt, och dessutom är risken stor att du måste betala dem årligen för uppdatering av kontraktet.

4. Tänk igenom hur mycket du kan betala per månad och kolla vad som ingår i hyran. I England beräknas och betalas kommunskatten beroende på ditt hems taxeringsvärde, inte som i Sverige som en del av skatten på din lön. Kolla om denna sk council tax ingår (dvs betalas av hyresvärden) eller om du ska betala den. Var noga, då du har ansvar för detta! Andra saker som du kanske måste lägga till är el, vatten, bredband, tv-licens osv, som i Sverige alltså.

5. Kolla på fler ställen innan du bestämmer dig. Många undrar vilket område i London som är bäst och sämst, men i en stad med 9 miljoner invånare finns det kika många svar och det är otroligt individuellt vad man gillar och inte. Det finns säkra och mindre säkra områden överallt!

 

 

Mitt i ett jobbpass, här är det fullt ös hela dagen och kvällen!

Först sex timmar på Brewers Hall och nu på väg till the Worship Company of Founders för ytterligare sju timmar. Visst låter det elegant med dessa fina ställen? Det är det åxå, men samtidigt är det även både lärorikt och kul. Hårt jobb med slitna ben, men i en inspirerande miljö. Kommer väl kanske tröttna på att niga och säga ja, men just nu är det roligt! Inte behöver jag nått medlemskort på gymmet heller haha...

 

Hur galet gôtt va det inte att ligga och dra sig i sängen i morse? Jag menar bara ligga där under det varma täcket, inte tänka på nått särskilt, inte läsa, surfa eller nått annat. Fläka ut sig över hela sängen som en padda och bara njuta av lugnet.

 

Till slut kände jag mig trots allt lite tvungen att gå upp och göra nått av den här dagen. Jag behöver få lite ordning på den guidade minibussturen som blivit bokad och så har jag lite annat ditt och datt att fixa med. Mitt rum är lite småstökigt, jag har en del att tvätta, vill börja förbereda mej inför intervjun på torsdag och så är det de där snabba grejerna som ska göras som att skriva in schema i kalendern, svara på några mail, laga en söm...

 

Har precis ätit lunch så nu är det dags att sätta igång, istället för att sitta här och blogga samtidig som jag kollar med ett öga på skräp-tv. Ja, lilla Lalla, NU! Börjar med den guidade turen som jag tror kommer starta vid St Paul's Cathedral (där som Prince Charles och Diana gifte sig, om ni nu skulle va gamla nog att minnas det).