2015-05-29
12:53:21
Hemma borta
Ja, just det; jag kommer troligen jobba i Värmland under större delen av juli och typ halva augusti. Nämnde kanske häromdagen att jag var intresserad av ett jobb? Egentligen va det såhär: det poppade upp en allmän förfrågan om någon var intresserad av att jobba på en sommarrestaurang, jag svarade kanske, sen tänkte jag mer på det, kontaktade ägarinnan och jag var välkommen att börja när som helst typ. Nu har jag löst logistiska problem och eftersom det är ganska dött på cateringfronten i London under den tiden så tänkte jag "japp, varför inte?" - det blir en sommar i Sverige :-)
Tror jag kommer sakna hemma i London, men å andra sidan får jag tid att umgås med släkt och vänner, vilket ska bli kul. Bara den lilla detaljen att bestämma när jag ska börja; kan vi komma överens om det så åker jag!
(Nu ska vi se vilka av mina vänner som egentligen läser min blogg, som kommer veta detta när det offentliggörs på fb - skynda att boka in en dejt, för nu är du först på bollen haha)
Tror jag kommer sakna hemma i London, men å andra sidan får jag tid att umgås med släkt och vänner, vilket ska bli kul. Bara den lilla detaljen att bestämma när jag ska börja; kan vi komma överens om det så åker jag!
(Nu ska vi se vilka av mina vänner som egentligen läser min blogg, som kommer veta detta när det offentliggörs på fb - skynda att boka in en dejt, för nu är du först på bollen haha)
2015-05-29
00:07:23
Så va det med det
Japp, jag överlevde denna dagen åxå. Faktiskt blev den inte så långdragen som jag hade trott. Dessutom hann jag sova mer än jag räknat med innan eftersom jag dels slutade en timma tidigare igår och började en timma senare idag, så det blev hela sex timmar i drömmarnas värld (och vilken skum dröm jag hade förresten; att jag bodde på ett tunnelbanetåg med uteliggare - fast vi va ju förstås inneliggare i tågvagnen...). Konstigt nog var min sura supervisor riktigt trevlig under dagen, och det slog mej att det verkar som om vi låtsas som om dispyten härom dagen aldrig hänt. Fine by me. Fast hon kanske bara klurar på hämnden hohoho...
Annars vill jag dela med mej av fem saker som gör mej riktigt kärringgrinig:
1. När toarullen är isatt åt fel håll. Så där så man inte kan riva av pappret mot kanten på hållare. Hur svårt ska det va att vända det rätt? Alternativet när jag drar och får halva toarullen i handen är inte bra.
2. Folk som slänger upp sina skitiga, skobeklädda fötter på sätet mittemot på bussen/tuben. Speciellt när det är vuxna, till och med väl mogna människor. Skulle de själva vilja sätta sig där i vita byxor eller en ljus sommarklänning och få fläckar i rôva?
3. Alla dessa stängda dörrar i mitt hem. Jag vill ha det ÖPPET! Ja, förutom ytterdörren då...
4. Att de slänger så sjukt mycket mat på jobbet. Flera av de ställen jag jobbar på kastar hellre 15 måltider än låter tre anställda äta. Så konstigt i min värld.
5..... haha, jag glömde vad det var jag tänkte på som femte grej. Är nog lite för trött för det här... Sängen kanske?
Jamenvisst, vi häller ut vin åxå. Ingen ska få bli glad över en skvätt Chardonnay inte!
2015-05-27
14:40:00
Turistens klagan
...eller tvärtom; jag vill faktiskt inte alls klaga utan berömma!
Igår gick jag en guidad tur med nån annan. Gör det ibland, dels för att jag tycker det är intressant och roligt, dels för att jag kanske kan snappa upp nått matnyttigt för mina egna promenader. Hur som helst, igår gick jag en promenad med London Walks. Den handlade om kungliga skandaler, älskare och älskarinnor och lite annat smått och gott. Guiden var dessutom jätteengelsk och ganska rolig. Välinvesterade pengar och tid!
Idag har jag jobbat på med vår Pop Up Market som kommer gå av stapeln den 27 maj. Ska ta en snabb repa på stan nu snart och se om jag kan träffa lite utställare som är intressanta för oss och försöka övertyga dem om vilken ypperlig möjlighet detta är! Känner lite panik, för vi har inte så många än och det är faktiskt bara en månad kvar. Tänker till och med själv att jag borde knåpa ihop nått att sälja, bara för att fylla borden... Men det löser sig väl - det är många som inte riktigt bestämt sig så tror att det kommer bli superbra!
En annan sak som surrar runt i min skalle är jobb. Denna vecka har jag världens tristaste schema, speciellt idag och imorrn: Jobbar 17.30-23 idag, hinner hem och sova i bästa fall i fyra och en halv timma, sen måste jag upp och iväg kl 5 och hoppas jag hinner till jobbpasset 6.30-20.00. Inte så att jag längtar precis. Och inte gör det saken bättre att jag blev osams med den där supervisorn häromdan heller, och nu måste jag jobba drygt 13 trötta timmar med henne imorrn. Väntar mej ingen tôppendag precis, utan snarare arktiskt klimat, ett och annat tjuvnyp och eventuellt nån hämnd av nått slag.
Nej, jag ska nog faktiskt fundera RIKTIGT allvarligt på om jag ska åka hem till Värmland och jobba några veckor i juli och augusti. Har fått erbjudande och det lutar mer och mer åt att jag säger ja... Det enda som bekymrar mej är 1. mina guidade turer blir lidande och 2. jag skulle behöva en bil om jag ska jobba där. Fast nu kanske det har löst sig med transporten, så då... Hmmmmmmmmmmmmmmm...!
Turist, javisst! Promenerade förbi Trafalgar Square igår eftermiddag.
2015-05-24
20:39:00
Chelsea Flower Show och lite annat att stå i...
Ojoj, det är mycke' nu...
Har jobbat och jobbat och jobbat lite till de senaste veckorna. 12 dagar i sträck för att vara exakt. När jag inte varit på cateringuppdrag så har jag jobbat med diverse egna projekt. Har satt bollen i rullning för en Swedish Pop Up Market och det är mycket att fixa med!Dessutom har jag ju guidningen och en del annat.
Imorse när jag vaknade tänkte jag i ett par sekunder att "nu måste jag upp så jag hinner fixa lite innan jag ska iväg och jobba". Sen kom jag på att idag är jag äntligen ledig! Det har jag bland annat utnyttjat till att sova på soffan i nästan två timmar... Haha, något säger mej att jag behövde lite vila. Dock blir det lite för mycket vila den kommande veckan. Har bara fått tre jobbskift, möjligen fyra med lite tur och det räcker inte riktigt :-/ Det bästa - eller nej, jag menar det värsta är att jag jobbar till 23.30 på onsdag och börjar 6.30 på torsdag. Eftersom det är en timmas transporttid (kanske en och en halv med lite oflyt på onsdagskvällen) och jag måste gå upp en stund innan jag ska åka på morgonen så har jag räknat ut att jag kanske hinner sova 4 timmar mellan skiften. Lär bli segt innan jag kommer hem på torsdag kväll... Är det inte typiskt att det ska köra ihop sej så??
Veckan som gått har inneburit fem dagar på Chelsea Flower Show. Även om det var tuffa pass så har jag trivts som fisken i vattnet. Bra managers, bra organisation och trevliga gäster gör dagarna lättare. Jobbade i huvudsponsorns restaurangtält, supertjusigt och inte mycket som påminner om ett öltält hemma på lokal tôrjet där inte... (se sista bilden) Önskar bara att jag haft lite mer möjlighet att kolla runt på själva området. Chelsea Flower Show är en viktig del i trädgårdskalendern i det här landet (och internationellt) och dessutom ett av de event som ibland kallas The English Season. Säsongen består traditionellt av sex evenemang du bör besöka om du "är någon", i bemärkelsen viktig pga rang och/eller pengar. De andra är för övrigt Henley Regatta, opera vid Glyndebourne Festival, tennisen i Wimbledon, Epsom Derby och Royal Ascot.
Så, drottningen var där, jag såg prins Edward och frugan Sophie, tv-kändisar stod i kö för att titta på blommor, BBC sände timmeslånga program varje kväll och så var det jag då. Tror till och med att jag skymtade mig själv på en balkong på teven en kväll. Full rulle. Här är ett urval av de bilder jag smygtog när jag gick lite omvägar till och från jobbet:
2015-05-15
09:28:00
På plus- och minuskontot
Ni vet när man skriver ett långt inlägg, så försvinner det för att man av misstag rör fel knapp? Det hände just mej så nu får jag börja om:
Nån sa nyligen till mej att jag verkar ogilla alla mina managers. Det är inte sant men samtidigt en intressant och ändå halvt korrekt iakttagelse. Kanske är det för att det finns för många små halvchefer som dels överdriver sin egen betydelse och kompetens, dels är odugliga som ledare. På ett av mina mer fasta ställen har jag en sån, och det är ganska påfrestande att jobba med nån som i var och varannan måste berätta för alla att hon är supervisor, att det är samma sak som assistant manager och därför kan hon dumförklara alla andra lägre stående medarbetare - speciellt de stackare som kommer från en agency för att hjälpa oss.
Vissa dagar måste jag stå ut med henne i 12 timmar. Fast jag får erkänna att ju tröttare jag blir ju mindre tålamod har jag med henne. Ibland faller jag dessvärre för mitt inre tryck och klämmer ut en och annan sarkastisk mening, något som hon oftast inte ens uppfattar. I förrgår blev hon sur och tog med mej på ett möte med den verkliga managern för att trycka ner mej. Tyvärr fick hon inte så mycket gehör och istället höll managern med mej om att vi bara satt där och slösade tid. Bara för att man upprepar samma sak hundra gånger, så blir det inte mer sanning och rätt. Igår ljög hon för mej typ ett helt skift och sa att jag kvällen innan låst grinden till innegården, hon kunde inte komma därifrån och inte heller in tillbaks i huset så hon hade varit tvungen att sova utomhus. Sedan blev det mindre och mindre tid som hon egentligen hade varit in/utlåst, tills det kom fram via nån annan att det var frågan om kanske 5 minuter och att hon bara ville att jag skulle ha dåligt samvete. Tyvärr missade hon målet igen, då det inte var jag som va sist ut, således inte låst grinden och inte hade en gnutta dåligt samvete. Hade bara tyckt synd om henne och nu visade det sig att det behöver jag inte bry mej med igen. Vi får se hur länge till jag står ut...
Men som sagt var; jag ogillar inte alls alla mina managers. Den riktiga chefen är både trevlig och rätt så bra. På ett annat ställe där jag jobbar frekvent är en ganska ung tjej en superbra ledare som delegerar jobb på ett enkelt sätt. En av mina IKEA-managers var verkligen toppen - precis så som man vill att ens chef ska vara, och samma sak med butikschefen på mitt första jobb efter återkomsten till London. Det finns en del pärlor. Tyvärr finns det även en del som inte borde vara någon typ av chefer alls, och eftersom England har ett överflöd av dem i olika led så finns det oändligt många fler irrriterande myggor som spatserar runt som viktigpettrar och tror att respekt är nått som kommer gratis med en titel, inte att den behöver förtjänas.
Ibland undrar man om man hamnat mitt i ett avsnitt av The Office
2015-05-13
11:09:22
Alice in Wonderland
Ujuj, förra veckan jobbade jag en massa, trots att det såg så glest ut i början av veckan. Bland annat var jag på ett nytt ställe där de vill att jag ska bli stammisjobbare. Nja, ja och nej... Jag gillar att det ligger nära, personalen är supertrevlig och stället i sig är fint och har varierande typer av event. Det enda problemet är att det är agenturjobb som betalar minimilön, alltså (ni håller i er va?) £6.50 i timmen. Alltså drygt 80 kr i timmen. Inget OB såklart. Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta när de betalar en sån lön...
Hur som helst, en av kvällarna var det nån slags vårbal för nån typ av hockeyklubb. Man kan också kalla det fylleslag för korpspelare. Redan kvällen innan hade en grupp arrangörer spenderat timmar för att bygga upp en jättemysig miljö, inspirerad av Alice i Underlandet. Alla bord hade superfina dekorationer, de hade ett snyggt, separat muffins- och godisbord och i taket hängde flaggspel och ljusslingor. Gästerna kom och tyckte det var coolt och snyggt i fem sekunder, sen trashade de hela rasket. Kan ju säga att med alla levande ljus och inte så lätt salongsberusade gäster så var brandfaran överhängande. Men som sagt var; det var fint så länge det varade och jag fick en nästan oemotståndlig lust att fixa ett liknande tema på en fest i framtiden. Kolla bara:
Bilderna gör det inte riktigt rättvisa - det var fabulous!
2015-05-06
14:36:00
Pics
Nu har jag postat två inte allför upplyftande inlägg efter varann, dessutom utan bilder. För att ni inte ska bli allför ledsna och deppade så kommer det två ganska nytagna foton från min stad. Sedär, nu blev det genast mycket roligare igen va? Blunda för det faktum att vädret ser trist ut - idag skiner solen!
2015-05-06
10:40:19
Election Day
I morgon är det val i Storbritannien och jag är lite rädd.
Precis som i Sverige finns det ett parti med främlingsfientliga åsikter som har vunnit mark de senaste åren. UKIP tycker som Sverigedemokraterna att allt är invandrarnas fel. Allt. Partiledaren Farage har till och med påstått att det är på grund av invandrare som det blir trafikstockning på motorvägen - nej, det är inte ett skämt utan faktiskt sant. För mig är det samma låga nivå som att säga att det är invandrarnas fel att de gamla inte får sylt till pannkakorna på äldreboendet. I dagens facebookflöde såg jag ett klipp med en enrumslägenhet som hyrs ut till ensamkommande flyktingbarn och skattebetalarna står för notan på nästan 69.000 i månaden. Givetvis är också detta invandrarnas fel, inte den inkompetente tjänsteman som tagit beslutet och absolut inte mannen som hyr ut till skampris (han uttryckte för övrigt på sin perfekta svenska att det är okej att ta ut marknadsmässiga priser, alltså 69.000 för en etta...)
När jag ser saker som detta är det som om nått äter på mig inifrån. Jag som själv är invandrande i ett annat land får höra att jag suger ut samhället, tydligen skapar trafikkaos och rent allmänt lever på skattepengar och utnyttjar bidrag till max. Självklart gör det mig ledsen och en smula rädd. Jag flydde inte hit undan krig, fattigdom och svält - tvärtom valde jag att komma hit och jag har det betydligt sämre ställt rent ekonomiskt än jag hade innan jag flyttade. Jag kom tillbaks till London för att det är hemma, jag betalar lika mycket i skatt som alla andra och tycker faktiskt att jag har rätt till en skälig lön och ett vettigt boende, även om jag hör till gruppen "de andra", utlänningarna, invandrarna.
Så, imorgon när det är val (som jag inte får rösta i såklart, då jag inte är brittisk medborgare) så hoppas jag att inte UKIP får så många röster som Sverigedemokraterna fick i höstas. Jag hoppas att folk ska öppna ögonen och se att jorden är till för oss alla, inte för ett fåtal som lever i någon konstig nationalistisk värld. Tyvärr tror jag att alltför många inte ser det på samma sätt. Det är alltid skönt att ha någon att skylla på, så låt oss fortsätta klaga på invandrare. Undrar vems fel det kommer bli när de skickat "hem" alla?
I morgon är det val i Storbrittannien och jag är lite rädd.
2015-05-06
01:01:50
Nej men det va väl ändå inte så jag tänkte
Haha, ja jäklar, nu har jag nog kanske lyckats måla in mej i ett hörn kan man säga... Jag jobbar ju med catering för två olika arbetsgivare, varav den ena är typ en personaluthyrare. Råkade söka ett par skift på ett ställe som inte ligger så långt ifrån mej, och nu vill de att jag ska jobba där typ 7 dagar i veckan i tre månader. Dessvärre tror jag att det är frågan om ett café, och är det en sak som jag vet att jag inte vill, så är det att jobba på just ett café med minimilön.
Varför är jag så petig kanske ni undrar. Ett jobb är väl ett jobb? Jo, i och för sig, men London funkar inte som Sverige. Den typ av caféjobb som jag misstänker att detta är leder absolut ingenstans och jag tar inte ett, utan snarare fem steg tillbaks. Det har ingen som helst relevans med det jag vill göra, nämligen jobba med event. Jag får ingen mer insikt och erfarenhet, utan kommer vara uttråkad efter två dagar. Problemet nu är att om jag säger nej så riskerar jag samtidigt att inte få andra skift heller, eftersom jag inte vill ha det som erbjuds. Ska försöka slingra mig ur detta, men vet inte alls hur det kommer gå... Ska jag va på café, så ska det va som supervisor eller team leader, det är ett som är säkert! Får nog ringa den där tjejen som är kontaktperson imorrn.
Håhåjaja, tänkt om min guiding business kunde funka på heltid! Eller kombinationen guidning och events planning/co-ordination. Det skulle vara så gôtt! Eller om jag vann 20 miljoner på Lotto. Det kunde åxå funka.
2015-05-05
12:17:50
Livet
Bloggen har haft semesterstängt, men nu är jag tillbaks. Eller semester förresten; den är väl snarare så att jag jobbat en massa och inte hunnit med bloggen, så därför har den fått vila.
Förra veckan såg först skral ut på jobbfronten, men sedan tog det fart. Faktiskt jobbade jag varenda dag, även om det bara var korta 4-timmarspass ett par av dagarna. Sen hade jag två guidningar och däremellan jobbade jag med egna grejer plus att jag var på en kurs på måndag förmiddag följt av ett möte på eftermiddagen. Fullt ös alltså, så när jag var ledig igår var jag som en trött padda - en sån som hoppat runt, runt i olika vattenpölar i evigheter och fått ont i benen typ.... Så, på den helgdag när jag tänkt göra nån kul utflykt eller nått så började jag med att sova till halv tio, sen städade jag badrummet tämligen grundligt, tog en dusch i renheten och placerade mej i soffan för att plöja igenom resten av Sons of Anarchy.
Alltså Sons, vilken tv-serie! Egentligen borde jag inte alls ha varit så totalt fast och uppslukad. Det är alldeles för mycket våld, blod och död för att passa mej. Ändå har jag plöjt igenom alla avsnitt, alla sju säsongerna, varav de sista 13 episoderna på bara två dagar. Jag har kommit på mej själv med att blunda eller klicka upp facebook ibland, bara för att jag inte klarade av eländet, ändå har jag velat se vad som ska hända härnäst. Ibland har jag ändå undrat över varför aldrig nån verkade ställas till svars över alla mord. Åtminstone en mamma någonstans borde ju ha krävt en utredning när hennes son och hans åtta kompisar hittades skjutna? När jag hade sett sex säsonger och kollat upp att den sjunde och sista visats i USA i höstas så funderade jag på att köpa den för trodde inte den skulle bli tillgänglig på netflix så snabbt. När jag såg att den fanns där i söndags efter jobbet så började mitt SOA-maraton omedelbart!
Det hade faktiskt nästan inte kunnat sluta på ett annat sätt. Ändå grät jag typ hela sista avsnittet. Faktum är att tårarna fortfarande hängde i ögonvrån när jag gick och la mej och jag känner mej fortfarande lite tom. Till viss del tror jag att det beror på Jax Teller, huvudpersonen. Han påminner mig om fina, fina vännen Firden och så saknar jag honom, som om han var levande och dog igen. Inte för att han sköt människor till höger och vänster som Jax, inte alls. Det var bara nått med utseendet, nånting med rörelsemönstret som jag inte kan sätta fingret på. Kanske var det därför jag fastnade för SOA? För att jag fick låna min vän från himlen eller var han nu än kan vara efter den där jäkla olyckan. Förstår inte att det kan vara snart 4 år sedan han lämnade oss, när det fortfarande känns som om han faktiskt ändå kanske är därhemma i stugan, eldar i spisen och spelar Hank Williams så det dånar.
Inser nu helt plötsligt att det här inlägget inte alls blev som jag hade tänkt. Jag skulle ju skriva om jobb, men det får väl komma nån annan gång. Nu ska jag göra nått vettigt av den här dagen innan det är dags för att guida en grupp i the City. Hoppas det slutar att blåsa så förfärligt och att det kommer minst 5 personer så jag har nån slags vettig inkomst idag åxå...