Lalla i London

Killar med fula kallingar.

Det är det jag sitter här och tänker på. Inte helt oförhappandes faktiskt, utan för att när jag skulle åka hem tidigare ikväll så stod det två killar i över tonåren eller kanske typ 20 och väntade på rätt tunnelbanetåg. De såg så där lite trista och propra ut, den ene hade bruna manchesterbyxor och så hade båda lite, lite häng på brallorna. Jag är inte direkt ett fan av häng. Det kanske var en gnutta coolt för 10 år sen, men nu? Framför allt när de visar fula kalsonger. Kanske ännu mer när de har bruna manchesterjeans. Good Lord, hjälp alla dessa vilseledda unga män och få dom att dra upp byxorna, eller åtminstone ha snygga kalsonger som skymtar fram. Och förbjud kombinationen med manchesterbyxor. Okej?

 

 

 

 

 

Städar och plockar med kläder och annat i mitt rum. Hur kan jag ha så många prylar? Och plagg som jag av olika anledningar inte använder? Ibland GLÖMMER jag till och med en del tröjor och använder samma om och om igen istället. Idiotiskt. Men nu har jag iallafall en liten hög som ska traderas, en annan som ska skänkas till välgörenhet och en tredje som är mest sommarkläder till nästa år och ska läggas undan. Skönt att få lite mer ordning och reda i lådorna! Det är dock fortfarande ett mysterium hur jag kan ha så många klädtrasor, men sällan känna att det är nått som passar...

 

Nu ska jag laga mat så jag håller mig mätt de närmsta åtta timmarna, eftersom vi inte får mat förrän tidigast kl 22 på jobbet. Rast? What? Is that something Swedish? Sista skiftet, sista skiftet, sista skiftet...

 

 

 

Idag har jag inte slitit ut mig precis. Har i och för sig inte heller dragit in en penny till räkningar och hyra, men jeez så glad min onda fot/tå har varit. Vila, vila och mer vila. Soffan har varit min borg. Ett par turer till köket, på toa ett par gånger, annars har det varit Netflix, Emmerdale, Eastenders, facebook, mail, kolla min jobbagenturs uppdateringar ett okänt antal gånger... Har fixat extrapass på onsdag, då dagens blev inställt. Tycker att jag varit värd den här dagen!

 

Ser mer och mer fram emot att börja mitt nya jobb. Ångrar dock att jag kände lojalitet mot min huvudarbetsgivare, ville slutföra på ett bra sätt och jobba de sista veckorna när jag visste att alla ställen skulle öppna efter sommaren och det skulle bli fullt ös, istället för att bara sluta. Har nämligen på ett ganska trist sätt insett att de inte har samma inställning. Denna vecka höll jag fyra dagar öppna, sökte inget annat för jag visste att det skulle bli en massa jobb på min vanliga arbetsplats. Döm då om min förvåning då jag fick vänta ovanligt länge på schemat och det sedan visade sig att jag fått ett 7h-pass "hemma" på mitt ställe och två kortare pass på ett annat ställe. Extra tråkigt eftersom jag vet att det finns fler pass, men att de valt att erbjuda dem till agenturens servitriser istället för mig som (fortfarande) är deras anställda. Jag hade liksom räknat med 8-10 timmar varje dag, minst! Tackade nej till det kortaste passet för att försöka få ett bättre någon annanstans - det var så lite tid att jag skulle tjäna typ £15 efter skatt på att jobba + betala resa till och från skiftet. Fick ett surt svar tillbaks om att jag i fortsättningen inte skulle tacka nej då jag sagt att jag kunnat. Eftersom det inte är min närmaste manager som gör schemat hoppade jag över det annars självklara svaret att han inte behöver bekymra sig för det, då jag ju ska sluta och har beslutat mig för att inte erbjuda mina tjänster alls sista veckan utan boka med andra där jag kan påverka tiden och så vet jag dessutom lite tidigare om det blir nått... Sen fick jag ett mail till när han erbjöd ett kvällsskift på torsdag, en tid som jag från början sagt att jag inte kunde jobba och hade det varit på dagen så har jag iallafall redan ett annat skift som jag bokat för att han inte gav mig nått... Far åt pipsvängen mä'rej, din ungtupp.

 

Ska meddela min manager imorrn att det är sista skiftet, och det enda positiva i detta är att de inte kan göra nått - slutar jag så slutar jag när jag vill, men det känns lite trist att jag ville va hygglig och inte fick nått för det... Jaja, sånt är livet. Haha, sorry för den massiva klagomuren och att det kanske inte är varken logiskt eller stjärnklart det jag skriver för nån som inte är mitt i skiten, men det är så det funkar när man är "casual staff", alltså alltid servitris vid behov. Har varit både galet stressande och en grund för viss desperation kan jag säga. Dessutom känns det ju sådär att inte uppskattas. Är inte världen bästa servitris, men inte kass heller... Iallafall så är det sjukt skönt att ha blivit erbjuden ett jobb med månadslön som jag dessutom vet att jag kan överleva på. Så. Sjukt. Skönt.

 

 

Om 20 minuter börjar Downton Abbey. Första avsnittet av sista säsongen och jag är lite obestämt glad för att serien börjar igen men samtidigt vedmodig då jag vet att det snart är slut. Jag är ju en sucker for costume dramas och livet på Downton har varit perfekt söndagsunderhållning för mej. Tror faktiskt inte att jag missat ett enda avsnitt. Gillar alla historier runt karaktärerna, kläderna, det fantastiska huset, allt runt omkring, men mest tror jag ändå att jag gillar tanten, Maggie Smiths roll som änkegrevinnan Grantham. Oslagbara och oerhört engelska repliker!

 

Förresten råkade jag härom dagen ut för en gäst som definitivt såg sig själv som ädlare än änkegrevinnan, ja faktisk finare än självaste drottningen tror jag. Jag har inte en aning om vem hon var, men hon betedde sig som om hon ägde stället (vilket jag iallafall vet att hon inte gör). När hon bad mig om Evian mineralvatten och jag förklarade att vi inte hade det, tittade hon på mig som om jag var galet. Ett par rundor till runt bordet med samma attityd, så "glömde" jag visst fråga henne om hon ville ha påfyll av vinet. Ojda...

 

Nej, nu ska jag poppa popcorn och invänta den efterlängtade säsongspremiären!

 

Ajaj.

Jag har skadat foten på jobbet. De hade byggt upp en liten scen, eller kanske bara ska kalla den upphöjning då den var absolut max 20cm hög. Låg en svart nålfiltsmatta på och upphöjningen hade en silvrig kant runt som liksom smälte in i marmorgolvet. Belysningen var ganska obefintlig och skum och jag hade bråttom. Trodde det var en sån där matta som de ibland har i entréer till butiker. Gick rakt in i eländet och föll givetvis pladask. I samma sekund gjorde en kvinna samma sak i andra änden av den lilla scenen, så det var inte bara jag som var klumpig. Hur som helst, jag slog i den där knölen som är precis där stortån sitter fast i resten av foten. Nu har jag en fin liten svullnad och haltar som Lotta på krogen i Göteborg. Orkar iallafall gå hjälpligt som tur är, för måste jobba idag, imorrn och ytterligare åtta dagar till innan jag är ledig...

 

Just det här är en stor skillnad mot Sverige. Det finns liksom inget skyddsnät. Ringde just min agentur och frågade om dom hade nån typ av försäkring när nått sånt här händer, men det hade den jag pratade med aldrig hört talas om. Så om man råkar ut för en olycka där man kanske blir oförmögen att arbeta för dem, så ersätter de dej inte med ett öre, inte ens för förlorade arbetstimmar. Det finns heller ingen typ av allmän sjukpenning så om det gått värre hade jag fått exakt noll kronor i ersättning. Ingenting alltså. Så ser man ibland att folk i Sverige klagar på att deras ersättning när de inte jobbar (av olika anledningar) är låg, när jag vet att jag som sagt var inte har rätt till någonting. Observera att jag här inte tycker att det är rättvist med den ganska magra ersättningen som många får genom a-kassan, försäkringskassan etc i Sverige, för det gör jag inte. Är inte heller ute för att kritisera en enskild person, utan kommenterar bara systemet. Det är faktiskt rätt så eländigt att man för att ta ett exempel måste jobba för att man inte har tillräckligt mycket cancer, och att man får låtsasjobb inom fas 3 och genom kommunen och var det nu är (nej, har inte varit arbetslös i Sverige på länge, så vet inte exakt hur allt funkar). Men samtidigt; här får man inte ett korvöre. Jobba eller var hemlös utan mat. Den krassa verkligheten. Sjuk eller inte. Hoppas verkligen att jag orkar halta runt på jobbet med min fot idag, imorrn, under helgen.

Grattis! 

Här får du tre överraskingar i en. Som en Kinder Surprise.Tre saker som du med viss sannolikhet inte visste om mej. Inte alla tre gejerna iallafall... 

 

1. Jag tycker det är äckligt med hår. Speciellt lösa hårstrån. Men även jättelångt hår, och i synnerhet om nån slänger med det och det på nått sätt träffar mej och antingen pisksnärtar till eller kittlar sådär obehagligt mot armen eller så. Avskyr att kamma mej efter duschen, vilket iofs kan beror på att jag är och alltid varit lite håröm (håröm - är det ett riktigt svenskt ord, eller ett värmländskt påhitt?). Konstigt nog så gillar jag att fläta hår, både mitt eget och andras, och jag har ibland klippt håret på folk och det har varit helt okej. Men när det blåser hår i ögonen och i munnen på mej - nej. När det ligger kvar i duschen - nej. När det ligger långa hårstrån på bordet - NEJ.

 

2. En gång hästtjej, alltid hästtjej. Trots att jag inte ridit på minst 15 år så vill jag fortfarande ha en häst. Eller åtminstone tillgång till en. Nu när jag är vuxen och väldigt mycket bekvämare (och har mer tidsbrist) så inser jag att ha en häst skulle innebära en massa bestyr och ta fruktansvärt mycket tid, om man bortser från det faktum att jag inte heller har råd. Speciellt om man som jag helst av allt vill bo i London. Men drömmen finns där fortfarande. Precis som när jag var 11 år så hoppas jag lite då och då att nån hästkompis ska ta med mej på ridtur. Om jag kan komma upp förstås...

 

3. Jag gillar inte att resa. Menar inte att vara borta på semester för det är ju oftast kul, men just resandet när man ska dra på grejer. Speciellt om det är varmt. Förresten, när jag tänker efter så är det packningsprocessen nästan det värsta med att åka nånstans. Först är det planerandet för att ta med så lite som möjligt, för att - just det! - slippa släpa på grejer (har lärt läxan, kära mor). Sen är det uppackning när man kommer hem. Pina. Så försöker jag vara smart och lägga saker i en viss ordning i resväskan för att det ska va lätt när jag är hemma igen. I verkligheten plockar jag upp påsen med smutstvätt, sen tar det evigheter att få undan resten. E-v-i-g-h-e-t-e-r! Nu tog jag visserligen med en massa extraprylar från Sweden, men den här gången tog det mig två jefla veckor att få undan mina resväskor. Suck.

 

Herregud, ja ibland undrar jag verkligen om de har nån som helst koll på den där agenturen jag jobbar för med (o)jämna mellanrum. De senaste dagarna har de skickat typ 10 sms där de frågat om jag kan jobba skift då jag redan är bokad genom dom. Visserligen är jag rätt så stor och tjock nu för tiden, men jag är fortfarande bara en person och inte delbar. Jag kan bara med andra ord bara vara på ett ställe i taget. Imorrn och på torsdag ska jag dock göra dubbelskift. Inte superlånga, men det blir ändå ganska många timmar per dag då det ska transporteras emellan.

 

Minst ser jag fram mot det första - det är på ett hotell och tog det bara för att jag är desp för att få in så mycket £££ som möjligt just nu. Hotelljobb är nämligen ett litet kapitel för sig. Ganska ofta är det långa skift där det finns en tydlig skillnad mellan fast anställda och extrapersonal. Dryga managers och personal med taskig attityd verkar dra sig till dit som flugor till dynga, fast ytan är så fiiiiin.

 

Är så glad för att jag slipper detta snart. Fast nu blir jag nästan lite nervös att jag jinxat det här med nya jobbet. Att de ska ta tillbaks erbjudandet, bara för att jag varit så glad och bubblig och berättat för alla. Åh, bara att skriva det får mej att bli rastlös och nervig - det hoppas jag verkligen INTE att de gör! Det är inte bara det att jag är trött på att jobba extra, jaga skift men aldrig veta om jag får jobba då de kan både förkorta och ställa in jobb med kort varsel, behandlas som en mindre vetande praoelev (japp, så är det ibland) och förväntas stå rakt upp och ner i timmar, gärna utan att äta alls på en hel dag. Det är åxå här med pengarna. Jag kan helt enkelt inte överleva. 

 

Nähepp, nu ska jag snart titta på Emmerdale. Alltså, jag kollade på Hem till gården när jag var liten och det enda jag kommer ihåg är att de jobbade på farmen, tog hand om djuren, gick på puben och sen hem och åt hemlagad paj. Mamma Annie och sönerna Joe och Jack. Amos med mustaschen. Såg det sen typ 10 år senare och insåg att det hänt nått. Prästen slog ner nån på puben. Det var mindre kor och mer folk. Åren gick och det tog ytterligare 10 år innan jag kollade igen, väldigt sporadiskt. Men när jag flyttade tillbaks till Sverige 2001 var det den enda engelska såpan jag kunde se. Från början inte så ofta, då jag jobbade. Sen mer frekvent när jag var arbetslös, och så kom ju möjligheten att se på internet. Perfa. Efter att jag kommit tillbaks till London har jag följd den igen. Först fattade jag inte allt, utan fick googla då Sverige är två år efter. Nu kollar jag ikapp via webben när jag missat avsnitt. Inte slaviskt, men helst vill jag se vad som händer, för NU händer det prylar hela tiden. Inte bara får som rymmer...

 

...har jag tid, lust och ork att skriva några rader på bloggen igen. Det har varit en minst sagt hektisk vecka, med jobb och annat. Ett par tidiga mornar har dessutom ställt till det med sovrytmen för en icke-morgonmänniska. Efter ytterligare en morgon som startade för tidigt efter en dålig natt så har jag vilat på soffan och känner mej mer i form igen!

 

...har jag fått ett "riktigt" jobb igen. Inte för att det inte varit på riktigt att jobba som servitris - det har ibland känts i muskler som jag inte ens visste fanns att jag arbetat - men jag menar ett heltidsjobb som jag faktiskt kan leva på. För tillfället är det ett kontrakt på 7 månader då de ska stänga köket för renovering under nästa vår, men det är ett stort företag med möjligheter att komma vidare så det är kanon! Titeln är Front of House Supervisor och är på ett ganska fint ställe nära Buckingham Palace, på en av de elegantare adresserna i stan. Det är dock inget stelt ställe där man ska bete sig som en snorkig butler, utan kändes som det är en trevlig stämning när jag var där och provjobbade ett par timmar under veckan. Haha, det är rätt så lustigt, för jag hade två jobb på gång och det som jag trodde jag skulle få fick jag inte då de rekryterade internt, och det som jag trodde att jag inte skulle få (på grund av att det tog så lång tid från intervjun till de hörde av sig) det fick jag. Så ÄNTLIGEN ett steg i rätt riktning!

 

...har dessutom min guidning spritt sig lite och jag börjar få bokningar och folk som hör av sig. Hade en privat idag, och ytterligare tre inbokade under oktober + de vanliga ordinarie turerna. Känns kul! Tänker inte sluta med dem, utan ta det som det kommer under hösten och vintern. Har jag tid så har jag, typ.

 

Japp, det var allt jag hade att komma med. På ett ungefär iallafall.

 

Ojoj, det blev full fart på den här veckan. Speciellt i slutet hände en del kul grejer. Först på torsdagskvällen jobbade jag på ett launch party för de senaste Star Warsprylarna. Supercoola grejer och det va kul att få se demonstrationer av funktioner, visade av experter. May the force be with us all!

 

 

 

 

På fredagen hade jag ett vanligt, tråkig arbetspass i ett café, men det var desto bättre före och efter jobbet. Först på morgonen pratade jag med en kvinna som sett mitt cv och ville att jag skulle komma på intervju. Den är för övrigt imorrn. Sen på kvällen träffade jag Erika; vi åt på Wagamama och så blev vi sittandes där och prata om gamla och nya tider. Bra kväll!

 

Lördagen började med stress för att hinna till min guidade tur. Hade nämligen lyckats missa att det inte gick nån tunnelbana från mej till Earls Court, så istället för tuben direkt till Tower Hill blev jag tvungen att ta buss, tåg och tunnelbana. Hann PRECIS i tid och som tur var dök mina turister upp typ tre minuter efter mej. Gick en kall, men trevlig promenad i the City. På kvällen var det mer jobb på Hampton Court Palace. När jag stod nere i det som kallas Queen's Staircases och vaktade gästernas väskor och jackor, så tänkte jag att det faktiskt är lite fantastiskt med alla ställen som jag får se - platser som ganska ofta inte ens är öppna för allmänheten. Hampton Court kan du dock besöka året runt :-)

 

 

 

 

 

 

 

Maten i England. 

Eller rättare sagt i London. 

Här kan du hitta käk från världens alla hörn. Chinatown, små italienska pastaställen, libanesisk kebab på Edgware Road eller med mexikansk inspiration på Wahaca. Sushi, tapas eller annan plockmat, sånt älskar jag. Så har vi de brittiska rätterna. De är på sätt och vis varianter på vår husmanskost, bara lite fetare... Mycket friterat och stekt.

 

En del är skitäckligt, men annat är riktigt, riktigt gott. Sunday steak är en klassiker som ju åxå är lite av en gammal svensk tradition, ofta serverad med sås och mos. Den största skillnaden är ändå det där extra tillbehöret; the Yorkshire Pudding, som inte alls är en pudding som i chokladpudding, utan typ en pannkaksbulle. Egentligen inte nått speciellt om du frågar mej. En annan grej är steak and kidney pie - ingen hit här, då bara tanken på att äta njure får mej att smått tappa aptitet. Nej, jag är inte nån inälvsmänniska. Bangers and mash, korv och mos då? Nja, engelska korvar är sådär... Men en sak som jag gillar tokmycket är fish & chips! Helst utan någon form av ärtor, men med tartar sause (gurkmajo) och en skvätt vinäger. Ska du prova engelsk mat; beställ fish & chips! Eller cottage pie, dvs köttfärsröra som gratineras med mos på toppen som ett lock. Ja tack!

 

I övrigt så är svensk mat en de få saker jag saknar med Sverige. Kaviar och knäckebröd från ICA har jag importerat, men bra kryddkorvar från Scan, vanlig kassler, kräftstjärtsröra, Risifrutti och keso med äpple finns inte i min butik här. Mat och såklart familjen och vänner; det är saker som borde finnas närmare!

 

Men good Lord, så svårt det ska va att få jobba ibland. Först var det meningen att jag skulle på en jobbkurs idag. Fick sedan erbjudande om ett annat skift men tackade nej för jag hade ju bokat kursen. Så blev det inställt, jag kontaktade den som frågat om jag ville jobba, men då behövde de ingen mer. Sökte ett par andra skift, fick ett inbokat igår fm, men på kvällen avbokade de även det. Så nu har jag haft tre olika grejer på gång idag, men sitter här utan jobb. Jaja, mer tid att söka något RIKTIGT alltså! Det är ju ändå så himlans trist väder så att sitta inne och söka runt på nätet känns ändå som en bra idé. Synd bara att jag gett mej godisförbud under veckan, för just nu är jag grymt sötsugen!

På tal om sötsugen; ju mer jag läser om socker, ju mindre vill jag få i mej. Fast helt lätt är det inte, varken att minska på mängden eller sluta helt. Så sjukt beroendeframkallande och så galet svårt att undvika. Känns ju som om det finns i ALLT. Blir faktiskt lite uppgiven när jag ser att de tillsätter det i helt onödiga produkter och ibland är det omöjligt att undvika, hur gärna man än vill. Ta till exempel naturell yoghurt. Nått skumt är det, när man i Sverige kan köpa sån som har typ 3% (naturligt) socker medans här ligger alla på runt 6%. Och ja, jag menar alla - har kollat varenda yoghurtburk på Sainsbury's (Englands ICA) vid flera tillfällen och ta mej katten, det är tillsatt socker i allt; naturligt eller inte. Idag har jag iallafall naturligt socker i form av ananas, jordgubbar och äpplen som jag ska göra fruktsallad av. Eller, nu blir jag paranoid och tänker att de kanske har sprutat in socker i frukten, de jävlarna!!