Lalla i London

Herregud, ja ibland undrar jag verkligen om de har nån som helst koll på den där agenturen jag jobbar för med (o)jämna mellanrum. De senaste dagarna har de skickat typ 10 sms där de frågat om jag kan jobba skift då jag redan är bokad genom dom. Visserligen är jag rätt så stor och tjock nu för tiden, men jag är fortfarande bara en person och inte delbar. Jag kan bara med andra ord bara vara på ett ställe i taget. Imorrn och på torsdag ska jag dock göra dubbelskift. Inte superlånga, men det blir ändå ganska många timmar per dag då det ska transporteras emellan.

 

Minst ser jag fram mot det första - det är på ett hotell och tog det bara för att jag är desp för att få in så mycket £££ som möjligt just nu. Hotelljobb är nämligen ett litet kapitel för sig. Ganska ofta är det långa skift där det finns en tydlig skillnad mellan fast anställda och extrapersonal. Dryga managers och personal med taskig attityd verkar dra sig till dit som flugor till dynga, fast ytan är så fiiiiin.

 

Är så glad för att jag slipper detta snart. Fast nu blir jag nästan lite nervös att jag jinxat det här med nya jobbet. Att de ska ta tillbaks erbjudandet, bara för att jag varit så glad och bubblig och berättat för alla. Åh, bara att skriva det får mej att bli rastlös och nervig - det hoppas jag verkligen INTE att de gör! Det är inte bara det att jag är trött på att jobba extra, jaga skift men aldrig veta om jag får jobba då de kan både förkorta och ställa in jobb med kort varsel, behandlas som en mindre vetande praoelev (japp, så är det ibland) och förväntas stå rakt upp och ner i timmar, gärna utan att äta alls på en hel dag. Det är åxå här med pengarna. Jag kan helt enkelt inte överleva. 

 

Nähepp, nu ska jag snart titta på Emmerdale. Alltså, jag kollade på Hem till gården när jag var liten och det enda jag kommer ihåg är att de jobbade på farmen, tog hand om djuren, gick på puben och sen hem och åt hemlagad paj. Mamma Annie och sönerna Joe och Jack. Amos med mustaschen. Såg det sen typ 10 år senare och insåg att det hänt nått. Prästen slog ner nån på puben. Det var mindre kor och mer folk. Åren gick och det tog ytterligare 10 år innan jag kollade igen, väldigt sporadiskt. Men när jag flyttade tillbaks till Sverige 2001 var det den enda engelska såpan jag kunde se. Från början inte så ofta, då jag jobbade. Sen mer frekvent när jag var arbetslös, och så kom ju möjligheten att se på internet. Perfa. Efter att jag kommit tillbaks till London har jag följd den igen. Först fattade jag inte allt, utan fick googla då Sverige är två år efter. Nu kollar jag ikapp via webben när jag missat avsnitt. Inte slaviskt, men helst vill jag se vad som händer, för NU händer det prylar hela tiden. Inte bara får som rymmer...