Lalla i London

Tjo och hopp och nu är det bara två alldeles för tidiga mornar kvar innan jag slutar på jobbet.

 

Såklart är jag lite nervös och orolig för att inte kunna överleva, men nu har jag hoppat och hoppas att fallskärmen vecklar ut sig! Har iallafall två intervjuer på gång. Den ena är imorrn, men tyvärr är det bara extrajobb och uruselt betalt. Fördelen är att det är ett företag som jag gärna skulle vilja jobba för i framtida roller. Den andra är på måndag och gäller en tjänst som är perfekt men även den är underbetald. Sådär så man eventuellt måste välja mellan att betala räkningar eller äta...

 

Har iallafall en massa andra idéer och planer, så jag tänker fajtas för att kunna vara kvar i mitt älskade London!

Ni kan faktiskt hjälpa mig genom att gilla och dela min sida Den svenska guiden i London på facebook. Får jag snurr på den businessen så vore det verkligen TOPPEN!

 

Efter en heldag med jobbsökeri känner jag mig konstigt nog positiv och hoppfull. Jag kommer leva världens fattigaste liv, och vet inte hur länge jag klarar mig, men jag ska banne min försöka!

Det finns verkligen hur många jobb som helst därute, frågan är bara hur jag får det jag verkligen vill ha. Jag har kvalifikationer, men ändå inte, vilket i mitt fall är lite tricky samtidigt som det kan vara en fördel för jag tänker annorlunda. Jag vet vad jag vill och nu är det KÄMPA som gäller!

 

 

Eftersom jag inte direkt var en aktiv bloggare under förra året så tänkte jag göra en liten sammanfattning av årets höjdpunkter och lågvattenmärken. Gillar liksom att göra listor, utvärdera och minnas lite...

 

...finns det väl inte så mycket att säga om. Åkte till Sverige på nyårsfest, stannade ett par dagar in på det nya året och sen va det back to work. Det enda roliga jag gjorde (enligt min fickkalender) var att gå på en tv-inspelning med Skavlan. Eller, jag gick ju inte MED Skavlan, men han var huvudfiguren i den aktiviteten. Just detta med att det finns möjligheter att gå på tv-inspelning och liknande saker hör till en av de många fördelarna med London! Annars var ju en stor del av januari som vanligt en transportsträcka till lön - varför blir det alltid så??

 

I månadsskiftet kom kompisen Jessica på besök och vi passade på att fira den kinesiska nyåret, gå på rockabillykonsert i Camden, shoppa, kika på vaxdockor, äta gott och lite annat kul. Jag hann dessutom åka österut till Brick Lane och kolla in marknaden. Har besökt den en gång tidigare, för nästan 15 år sen och tyckte den bestod av dret (som vi säger på värmländska) men ville ge den en ny chans. I ärlighetens namn var inte själva gatumarknaden så mycket att ha, men däremot fanns det en del sidomarknader och butiker i området som var bra. I den här månaden började jag även med swing dance, och till min förvåning upptäckte jag att jag gillade att dansa.

 

Här hade jag fullt upp med aktiviteter, men höjdpunkten var att jag äntligen fick komma på jobbintervju för en tjänst som Visual Merchandiser. Tror fortfarande att jag fick chansen att komma till IKEA till 50% för att jag är svensk, men det är ok. Det var en intressant process med gruppövningar och intervjuer och så fick jag jobbet! För övrigt firade jag min födelsedag genom att gå ut och äta mexikanskt, jag var på en spännande vintagemarknad nere vid floden, gick på en hus- och hemmässa och dansade swing i fin klänning på the Savoy Ball.

 

Jesus H Roosevelt Christ! Jag bloggar igen! Haha, har väl bara en läsare kvar, men jag får väl underhålla henne (dej) iallafall.

Jag har faktiskt aldrig på allvar sett en rugbymatch, trots att det är en stor sport i England. I lördags jobbade jag dock under en match på Englands nationalarena Twickenham Stadium. Hade ett otroligt roligt skift med bra kollegor och toppenmanagers. Såna jobbdagar kan jag leva med, trots att det va på min egentliga lediga dag och lönen är usel. Lär mej hela tiden mer och mer och det är ju själva syftet.

Matchen då? Det var landskamp mellan England och Australien och tydligen vann hemmalaget. Såg ca 2 minuter, så jag fick egentligen inget bättre grepp om varken regler eller taktik...

 

I torsdags gjorde jag mitt första skift på extraknäcket. Låt mej säga så här: om det inte var för erfarenheterna jag får så skulle jag inte jobba där igen...

Det är ett jobb som casual waitress, dvs servitris när det finns behov. Jobbar för en agentur, så behov finns det alltid på olika ställen. Den här gången var jag på ett ganska fint hotell och serverade på en välgörenhetsmiddag för toppgubbar och -gummor i bankvärlden. Hårt jobb och så lite betalt så det är som att jobba gratis. Mer än hälften av det jag tjänade efter skatt gick till tunnelbanebiljetten och en enkel middag på Burger King innan jag började jobba. Vill inte tänka på hur många timmar jag skulle behöva jobba om mina utgifter som hyra etc var beroende av detta!

Förutom slitgörat för nästan inga pund alls så var managern ett riktigt anushål. Hans arbetssätt var helt tvärtemot det som utmärker en bra chef och ledare och han verkade tro att hans härskarteknik ingav respekt. Efter skiftet samlades vi i personalmatsalen för sammanfattning och när en av teamledarna kritiserade supporten visade han ett intressant prov på hur man inte klarar av att få negativ feedback.

Förutom det faktum att det kändes både i fötter och axlar att jag jobbat, så kände jag mej mer som en observatör än en jobbare. Märklig känsla. På torsdag blev jag erbjuden ännu ett skift på samma hotell och eftersom de flesta eventsjobben finns på dylika inrättningar så är det bara att bita ihop och skaffa fler erfarenheter. En sak vet jag dock; jag kommer aldrig bli fast serveringspersonal där, med den usla managern och lönen.

 

 

 

 

 

Ojoj, det är mycket nu!

 

De senaste nio dagarna har inte direkt varit vilodagar. Först sex dagar i sträck på jobbet, sen en heldagsintervju på IKEA följt av ytterligare två jobbdagar - det kostar på en gammal kropp! Idag är jag iallafall ledig, men det betyder ju å andra sidan att jag ska försöka hinna med så mycket som möjligt av det som jag inte hunnit under den tidigare nämnda perioden.

 

Prio ett på min lediga tid just nu är att söka nytt jobb. En av anledningarna till att jag valde att flytta till London (förutom att jag alltid längtade hit...) var att jag ville utvecklas som Visual Merchandiser. Tyvärr har det gått åt motsatt håll: Jag jobbar heltid som butikssäljare, och det var ju den biten jag vill undvika. Såklart jag kan göra det, men det är inte det jag vill. I stället för att gå framåt har jag gått flera mil bakåt känns det som.

 

I Sverige jobbade jag bredvid butikschefen, hade frihet att fatta egna beslut och sen respekterades jag för dessa. Här ska man följa varenda regel, inte ifrågasätta och inte vara självständig. På mitt jobb vill de att man tar egna initiativ, men samtidigt så ska man helst inte hitta egna lösningar - ja, som ni hör (eller läser...) så är det lite som att gå på minerad mark ibland.

 

Nu har jag tur, för min butikschef gillar mej. Hans assisterande är dock inte lika imponerad och det händer ganska ofta att det känns som om han stalkar mej under arbetsdagen för att kolla vad jag gör. Sen ger han mig onödiga arbetsuppgifter (som "gör om det där en gång till, fast det redan ser bra ut"). Han pratar med mig som om jag var 14 år och där på skolpraktik. Nån regnig dag när jag är på matchande, grått humör kommer jag med viss sannolikhet fräsa ordentligt. Han hade ju fortfarande blöjor när jag fick mitt första riktiga jobb! Japp, ni hör, det här är bara en inkomstkälla, inget jobb för mej...

 

Så nu är det leta, leta. Har till och med börjat kolla på helt andra jobb. Kan tänka mej en massa andra saker som jag faktiskt är ganska bra på och som känns spännande. Vad som helst som verkar intressant, som betalar några pounds mer än min hyra, tunnelbanekortet och räkningarna. Jag tycker om att gå ut och äta, shoppa, gå på utställningar och mässor, ta en pint på puben, göra utflykter och åka på semester. Jag behöver köpa nya skor, linser och kunna välja bra mat, inte den billigaste. Kort sagt, jag vill leva, inte bara överleva! Är det inte de flestas mål i livet?