Lalla i London

...eller tvärtom; jag vill faktiskt inte alls klaga utan berömma!

Igår gick jag en guidad tur med nån annan. Gör det ibland, dels för att jag tycker det är intressant och roligt, dels för att jag kanske kan snappa upp nått matnyttigt för mina egna promenader. Hur som helst, igår gick jag en promenad med London Walks. Den handlade om kungliga skandaler, älskare och älskarinnor och lite annat smått och gott. Guiden var dessutom jätteengelsk och ganska rolig. Välinvesterade pengar och tid!

 

Idag har jag jobbat på med vår Pop Up Market som kommer gå av stapeln den 27 maj. Ska ta en snabb repa på stan nu snart och se om jag kan träffa lite utställare som är intressanta för oss och försöka övertyga dem om vilken ypperlig möjlighet detta är! Känner lite panik, för vi har inte så många än och det är faktiskt bara en månad kvar. Tänker till och med själv att jag borde knåpa ihop nått att sälja, bara för att fylla borden... Men det löser sig väl - det är många som inte riktigt bestämt sig så tror att det kommer bli superbra!

 

En annan sak som surrar runt i min skalle är jobb. Denna vecka har jag världens tristaste schema, speciellt idag och imorrn: Jobbar 17.30-23 idag, hinner hem och sova i bästa fall i fyra och en halv timma, sen måste jag upp och iväg kl 5 och hoppas jag hinner till jobbpasset 6.30-20.00. Inte så att jag längtar precis. Och inte gör det saken bättre att jag blev osams med den där supervisorn häromdan heller, och nu måste jag jobba drygt 13 trötta timmar med henne imorrn. Väntar mej ingen tôppendag precis, utan snarare arktiskt klimat, ett och annat tjuvnyp och eventuellt nån hämnd av nått slag.

 

Nej, jag ska nog faktiskt fundera RIKTIGT allvarligt på om jag ska åka hem till Värmland och jobba några veckor i juli och augusti. Har fått erbjudande och det lutar mer och mer åt att jag säger ja... Det enda som bekymrar mej är 1. mina guidade turer blir lidande och 2. jag skulle behöva en bil om jag ska jobba där. Fast nu kanske det har löst sig med transporten, så då... Hmmmmmmmmmmmmmmm...!

 

Ojoj, det är mycke' nu...

Har jobbat och jobbat och jobbat lite till de senaste veckorna. 12 dagar i sträck för att vara exakt. När jag inte varit på cateringuppdrag så har jag jobbat med diverse egna projekt. Har satt bollen i rullning för en Swedish Pop Up Market och det är mycket att fixa med!Dessutom har jag ju guidningen och en del annat.

 

Imorse när jag vaknade tänkte jag i ett par sekunder att "nu måste jag upp så jag hinner fixa lite innan jag ska iväg och jobba". Sen kom jag på att idag är jag äntligen ledig! Det har jag bland annat utnyttjat till att sova på soffan i nästan två timmar... Haha, något säger mej att jag behövde lite vila. Dock blir det lite för mycket vila den kommande veckan. Har bara fått tre jobbskift, möjligen fyra med lite tur och det räcker inte riktigt :-/ Det bästa - eller nej, jag menar det värsta är att jag jobbar till 23.30 på onsdag och börjar 6.30 på torsdag. Eftersom det är en timmas transporttid (kanske en och en halv med lite oflyt på onsdagskvällen) och jag måste gå upp en stund innan jag ska åka på morgonen så har jag räknat ut att jag kanske hinner sova 4 timmar mellan skiften. Lär bli segt innan jag kommer hem på torsdag kväll... Är det inte typiskt att det ska köra ihop sej så??

 

Veckan som gått har inneburit fem dagar på Chelsea Flower Show. Även om det var tuffa pass så har jag trivts som fisken i vattnet. Bra managers, bra organisation och trevliga gäster gör dagarna lättare. Jobbade i huvudsponsorns restaurangtält, supertjusigt och inte mycket som påminner om ett öltält hemma på lokal tôrjet där inte... (se sista bilden) Önskar bara att jag haft lite mer möjlighet att kolla runt på själva området. Chelsea Flower Show är en viktig del i trädgårdskalendern i det här landet (och internationellt) och dessutom ett av de event som ibland kallas The English Season. Säsongen består traditionellt av sex evenemang du bör besöka om du "är någon", i bemärkelsen viktig pga rang och/eller pengar. De andra är för övrigt Henley Regatta, opera vid Glyndebourne Festival, tennisen i Wimbledon, Epsom Derby och Royal Ascot.

 

Så, drottningen var där, jag såg prins Edward och frugan Sophie, tv-kändisar stod i kö för att titta på blommor, BBC sände timmeslånga program varje kväll och så var det jag då. Tror till och med att jag skymtade mig själv på en balkong på teven en kväll. Full rulle. Här är ett urval av de bilder jag smygtog när jag gick lite omvägar till och från jobbet:

 

Ni vet när man skriver ett långt inlägg, så försvinner det för att man av misstag rör fel knapp? Det hände just mej så nu får jag börja om:

 

Nån sa nyligen till mej att jag verkar ogilla alla mina managers. Det är inte sant men samtidigt en intressant och ändå halvt korrekt iakttagelse. Kanske är det för att det finns för många små halvchefer som dels överdriver sin egen betydelse och kompetens, dels är odugliga som ledare. På ett av mina mer fasta ställen har jag en sån, och det är ganska påfrestande att jobba med nån som i var och varannan måste berätta för alla att hon är supervisor, att det är samma sak som assistant manager och därför kan hon dumförklara alla andra lägre stående medarbetare - speciellt de stackare som kommer från en agency för att hjälpa oss.

 

Vissa dagar måste jag stå ut med henne i 12 timmar. Fast jag får erkänna att ju tröttare jag blir ju mindre tålamod har jag med henne. Ibland faller jag dessvärre för mitt inre tryck och klämmer ut en och annan sarkastisk mening, något som hon oftast inte ens uppfattar. I förrgår blev hon sur och tog med mej på ett möte med den verkliga managern för att trycka ner mej. Tyvärr fick hon inte så mycket gehör och istället höll managern med mej om att vi bara satt där och slösade tid. Bara för att man upprepar samma sak hundra gånger, så blir det inte mer sanning och rätt. Igår ljög hon för mej typ ett helt skift och sa att jag kvällen innan låst grinden till innegården, hon kunde inte komma därifrån och inte heller in tillbaks i huset så hon hade varit tvungen att sova utomhus. Sedan blev det mindre och mindre tid som hon egentligen hade varit in/utlåst, tills det kom fram via nån annan att det var frågan om kanske 5 minuter och att hon bara ville att jag skulle ha dåligt samvete. Tyvärr missade hon målet igen, då det inte var jag som va sist ut, således inte låst grinden och inte hade en gnutta dåligt samvete. Hade bara tyckt synd om henne och nu visade det sig att det behöver jag inte bry mej med igen. Vi får se hur länge till jag står ut...

 

Men som sagt var; jag ogillar inte alls alla mina managers. Den riktiga chefen är både trevlig och rätt så bra. På ett annat ställe där jag jobbar frekvent är en ganska ung tjej en superbra ledare som delegerar jobb på ett enkelt sätt. En av mina IKEA-managers var verkligen toppen - precis så som man vill att ens chef ska vara, och samma sak med butikschefen på mitt första jobb efter återkomsten till London. Det finns en del pärlor. Tyvärr finns det även en del som inte borde vara någon typ av chefer alls, och eftersom England har ett överflöd av dem i olika led så finns det oändligt många fler irrriterande myggor som spatserar runt som viktigpettrar och tror att respekt är nått som kommer gratis med en titel, inte att den behöver förtjänas.

 

Ujuj, förra veckan jobbade jag en massa, trots att det såg så glest ut i början av veckan. Bland annat var jag på ett nytt ställe där de vill att jag ska bli stammisjobbare. Nja, ja och nej... Jag gillar att det ligger nära, personalen är supertrevlig och stället i sig är fint och har varierande typer av event. Det enda problemet är att det är agenturjobb som betalar minimilön, alltså (ni håller i er va?) £6.50 i timmen. Alltså drygt 80 kr i timmen. Inget OB såklart. Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta när de betalar en sån lön...

 

Hur som helst, en av kvällarna var det nån slags vårbal för nån typ av hockeyklubb. Man kan också kalla det fylleslag för korpspelare. Redan kvällen innan hade en grupp arrangörer spenderat timmar för att bygga upp en jättemysig miljö, inspirerad av Alice i Underlandet. Alla bord hade superfina dekorationer, de hade ett snyggt, separat muffins- och godisbord och i taket hängde flaggspel och ljusslingor. Gästerna kom och tyckte det var coolt och snyggt i fem sekunder, sen trashade de hela rasket. Kan ju säga att med alla levande ljus och inte så lätt salongsberusade gäster så var brandfaran överhängande. Men som sagt var; det var fint så länge det varade och jag fick en nästan oemotståndlig lust att fixa ett liknande tema på en fest i framtiden. Kolla bara:

 

Haha, ja jäklar, nu har jag nog kanske lyckats måla in mej i ett hörn kan man säga... Jag jobbar ju med catering för två olika arbetsgivare, varav den ena är typ en personaluthyrare. Råkade söka ett par skift på ett ställe som inte ligger så långt ifrån mej, och nu vill de att jag ska jobba där typ 7 dagar i veckan i tre månader. Dessvärre tror jag att det är frågan om ett café, och är det en sak som jag vet att jag inte vill, så är det att jobba på just ett café med minimilön.

 

Varför är jag så petig kanske ni undrar. Ett jobb är väl ett jobb? Jo, i och för sig, men London funkar inte som Sverige. Den typ av caféjobb som jag misstänker att detta är leder absolut ingenstans och jag tar inte ett, utan snarare fem steg tillbaks. Det har ingen som helst relevans med det jag vill göra, nämligen jobba med event. Jag får ingen mer insikt och erfarenhet, utan kommer vara uttråkad efter två dagar. Problemet nu är att om jag säger nej så riskerar jag samtidigt att inte få andra skift heller, eftersom jag inte vill ha det som erbjuds. Ska försöka slingra mig ur detta, men vet inte alls hur det kommer gå... Ska jag va på café, så ska det va som supervisor eller team leader, det är ett som är säkert! Får nog ringa den där tjejen som är kontaktperson imorrn.

 

Håhåjaja, tänkt om min guiding business kunde funka på heltid! Eller kombinationen guidning och events planning/co-ordination. Det skulle vara så gôtt! Eller om jag vann 20 miljoner på Lotto. Det kunde åxå funka.

 

 

 

 

 

Jobb på Mansion House med den norska ambassadörskan som gäst i torsdags.

Äntligen en rockabillykväll i fredags.

Servade en private box på Fulhams hemmamatch på lördagen.

Så har de senaste dagarna sett ut.

 

Det första är det väl inte så mycket att orda om egentligen, men jag tänkte ta tillfället i akt att göra det ändå. Det va ett himla rännande i trappor upp och ner med mat som vanligt helt enkelt. När jag jobbade där för en massa år sen, på stenåldern när jag bodde i London förra gången, så var det de bästa skiften. Nu tror jag ta mej katten att de är bland de sämsta. All mat ska serveras på tallrik från köket två trappor ner. Är det 4 rätter så är det 20 gånger fram och tillbaks. Killen som än manager i matsalen är jättetrevlig, deras toppmanager inte lika underbar. Så är det det här med att stå och vänta i hallen mellan rätterna. Jag förstår faktiskt inte alls vitsen. Vi ska bara stå där, utanför dörren till middagen. Tidigare väntade vi i trapporna, nu hänger vi runt och får gästerna att känna sig obekväma, eftersom de måste passera mellan två rader av servitörer om de skulle råka behöva på toa. Konstigt. Och som sagt, obekvämt för både gäster och oss (notera här att vi inte har så stor betydelse...)

 

Fredagskvällen blev helt ok, trots att jag inte har en endaste rockabillykompis i London. Har känt till det specifika eventet som hölls på en pub nere vid floden i Putney ganska länge. Hade såklart hoppats på att nån skulle stå ut med Elvis mfl ett par timmar, men fick inget napp. Så på onsdagskvällen bestämde jag mig helt sonika för att dra på mej rock'n'rollklänningen och klackar för att dra ut på egen hand. Visserligen hade det varit roligare med sällskap, speciellt som det visade sig att det var långt ifrån fullsatt, men var nöjd ändå med musiken och det var ju därför jag gick. Dessutom fick jag en intressant ny kontakt, nämligen med arrangören. Hade ett litet snack om att kanske göra nått ihop nångång. Skulle vara kul!

 

Lördagens fotbollsäventyr på Craven Cottage började med fel information, så jag var drygt en halvtimma för tidigt till jobbet. Jippie, eller tvärtom. Blev skickad till de privata boxarna som har fått namn efter Fulham FC's store hjälte, Johnny Haynes. Servade ett gäng holländare och hade ett rätt så trevligt och soft skift. Kunde till och med se större delen av match, till viss del live och resten på tv:n inne i logen. Och ojoj, en spännande kamp var det, som den värsta berg- och dalbanan! Middlesbrough ville ju gärna vinna, så de skulle bli klara för Premier League nästa säsong, men efter att deras spelare Friend inte levt upp till sitt namn, utan varit ovänlig mot en Fulhamspelare i straffområdet och blivit utvisad, så var de en man kort och Fulham fick övertag. Till slut vann hemmalaget med 4-3 på övertid. Gôtt.

 

Söndag ska ju vara vilodag, men istället gick jag på en guidetur med bara en gäst. Har träffat henne en gång tidigare, hon kom nästan precis hit till London och hade andra tjing på singelrummet i lägenheten. Jag ångrade redan när hon såg rummet att vi redan lovat bort det och ångrade det igen idag. Hon är jättetrevlig och lättsam att umgås med och skulle ha passat ypperligt som sambo. Efter promenaden gick vi till en riktig pub (alltså en äkta, old fashioned, inte en sån där vinbarspub), åt lunch och dillade om ditt och datt. Kul!

 

Sen va jag tvungen att åka till söndagsångest på Oxford Street. Ärligt, varför måste alla turister hänga där? Kollade på hundra miljoner byxor och allt jag ville vara att hitta ett par billiga svartamed lagom vida ben och fickor. Lätt som en plätt trodde jag. Med facit i hand... HAHAHAHA! Fatta mängden brallor med fejkfickor. FEJK! Vad är vitsen med att göra sig omaket att sy i ett blixtlås till en ficka när det är tomt bakom? Orkar inte... Får testa igen, för mitt ena jobbpar har gått sönder och är i princip olagbara och nu har jag bara ett par som jag kan använda. Bläääää.

 

Ibland blir man både trött och häpen av alla managers på olika nivåer i det här landet. Vissa är så inkompetenta så man vill nästan gråta. Alldeles för många är de också, och då menar jag till antalet: En gång jobbade jag på ett skift med en manager, en assistant manager och en supervisor (vad det nu kan heta på svenska - eller vänta nu, så många chefer skulle vi inte ha på ett jobbpass i Sverige...) och så var det jag. Kan hända att jag inte är världens bästa servitris, men jag är inte så dålig så jag behöver bli ledd av tre chefer samtidigt. Fast å andra sidan kan det ju förklara min dåliga lön, när man slösar pengar på för många managers istället...

 

Några av dem verkar jobba, men det stora flertalet bara hänger runt och kollar på när andra jobbar eller nått. Har den senaste tiden stött på flera som bara står där "för att övervaka arbetet" och även om teamet stressar röven av sig så lyfter de inte en hand för att hjälpa. De har också helt egna regler för de är ju managers och således de viktigast på jorden (ibland faktiskt viktigare än kunderna) .

 

Den senaste är ett intressant exemplar. Den första dagen tyckte jag att hon var trevlig, en sån som hade en avslappnad inställning men ändå jobbade. Andra dagen var jag lite mindre impad när jag märkte hur hon särbehandlade killen som kom från en personaluthyrarfirma (där det började med att hon sa till mej att han var lat, innan vi ens börjat jobba). Tredje dagen, idag alltså, så var jag längst ner i hennes hierarki och fick slita och springa medans hon stod och viftade lite med handen.

 

En manager som sitter på köksbänken (WTF?) och dinglar med benen, som inte hjälper teamet med att städa utan på borden för att nya kunder ska få plats och som ägnar en hel dag åt att beklaga sig över att hon var tvungen att SERVERA, vilket hon inte gjort på flera åååååår (här bör det påpekas att hon är 23...) får varken browniepoäng eller så värst mycket respekt av mej. När hon säger att hon blivit tillsagd av högre managers att ha håret i en knut, men inte tycker det är viktigt samtidigt som hon säger att den långhåriga personalen måste ha det, då undrar man lite över regler.  Att bli tilltalad som om man vore en prao av en omogen snärta som börjar dagen med att berätta om hur full hon var igår hör inte till höjdpunkterna i jobbet. Fast hon skriker iallafall inte, utan är ganska ytligt trevlig vilket ändå är ett plus i kanten. Hon är definitivt mer som en irriterande fluga än en huggorm.

 

Hade tänkt att jag kanske kunde tänka mej göra några shift där i sommar, men nu vet jag inte om jag har så mycket lust. Ville jag arbeta med barn så hade jag ju sökt jobb som nanny.

 

Slutklagat för idag - imorrn är sista dagen på det här stället (tur att man får flytta runt lite!)

 

 

Ojojoj, den här veckan alltså... Det har verkligen varit fullt upp och när jag äntligen var ledig igår så passade jag på att gå en guidad promenad. Ja, nån annans promenad alltså; inte min egen. Egentligen hade jag faktiskt tänkt kasta in några rader på bloggen igår, men jag var helt enkelt för svintrött när jag kom hem!

 

Först var det cateringjobb måndag-torsdag. Lyckades klämma in 41 timmars jobb på 4 dagar. Sen på fredagen var jag på en slags gruppintervju och kursdag med en uthyrningsföretag, alltså som hyr ut personal till events. Skulle vilja jobba för dem på en högre nivå, men att hyras ut är iallafall en början. OM jag nu får börja jobba där! Jag har visserligen blivit antagen, men min manager fick inte skriva på en referens utan det måste huvudkontoret, där ingen känner mig, göra... (company policy - så korkat!). Så nu måste jag hitta en annan referens och det snabbt som ögat. Grejen är att jag måste börja jobba med dem omgående, då jag bara fått 10 timmars jobb denna vecka och det räcker inte långt.

 

Har det inte hänt nått skoj då? Tja, om jag ska va ärlig så har jag ju som sagt va mest jobbat. På onsdagskvällen var det dock en cool middag. Eller cool kanske är fel ord, men den var ganska speciell: av de runt 400 gästerna var en stor del ambassadörer, diplomater och liknande, bland annat vår svenska ambassadörska. Lite häftigt ändå tycker jag nog. Fast roligt på ett annat sätt än att träffa min kompis Anna på en pub i Notting Hill (vilket jag gjorde på fredagskvällen)

 

 

Lördag, men ingen vila här inte!

 

Vaknade vid halv åtta, låg och drog mig och halvsov typ trekvart men sen blev jag rastlös. Upp och hoppa, har massor att göra och har redan betat av ett par saker på min to do-lista för helgen. Den viktigaste punkten kommer dock vara förberedelser inför onsdagen. Då ska jag göra min första guidning i minibuss med fem förhoppningsvis glada pensionärer. Ska bli både kul och spännande! Det är ju såna här saker som jag vill hålla på med som Den svenska guiden.

 

Dessutom ska jag på nätverkskväll och drinks med Handelskammaren på kvällen, och där har jag fått möjligheten att kort presentera företaget - runt två, tre minuter på engelska. Eftersom det förhoppningsvis leder till bra kontakter så vill jag gärna vara strukturerad och klar med vad jag ska säga. Älskar att förbereda såna här saker!

 

I eftermiddag tänker jag dock ta en paus och åka in till the City. Ska följa med nån annan på guidetur och sno lite idéer. Det får man göra, för det har en guide sagt till mej en gång ;-)

 

Behöver du gå ner i vikt? Börja på cateringjobbdieten idag!

 

Hur funkar den? Easy peasy lemon squeezy; du jobbar långa pass som typ 12 timmar och naturligtvis finns det sällan tid för en riktig rast. Har du otur kanske du får 15 minuter att äta på, men det är inte säkert att det finns någonstans att sitta. Förresten kanske det inte finns någon mat heller. Har du tur så består menyn av fd varm spenat, fyra knapriga baconskivor och en liten brödbit (min middag i förrgår efter 9 timmars jobb). Du sparar en massa pengar på att inte behöva vara medlem på gymmet iallafall eftersom du konstant rör dig, går upp och ner i trappor och bär saker som ibland är lite för tunga. På tal om pengar: lönen är minimal så du kan inte köpa så mycket mat heller, vilket ju är bra (eller?) och restaurangbesöken är lätträknade (vi vet ju alla hur mycket det kostar att gå ut och äta och hur onyttigt det gärna blir!).

 

Vad som kan förstöra dieten är att du tenderar att äta vad som helst när det finns nått i närheten som kan hålla upp blodsockret och ge tre minuters extra energi. Särskilt enkelt är det att mosa i sig tre kakor, gärna utan att tugga eftersom du måste snabba dig med nästa grej och innan någon gäst eller manager ser dig. Med lite medvind i jobbseglen kan man komma över några goda chokladtryfflar att trycka in i munnen och svälja på ny rekordtid. Njuta är överreklamerat! Kanske ökar spänningen förbränningen? Åtminstone är det ganska lätt att intala sig det för att mildra samvetet.

 

Nu är jag dock hemma, och tänkte passa på att laga riktig mat men tyvärr har jag inte så mycket ork. Jag har upptäckt några nya, ganska ömma muskler i benen och soffan är alldeles för skön, speciellt när alternativet är att stå framför spisen även om det bara tar några minuter att koka pasta...

 

 

PS! Jobbet är ändå rätt så roligt ibland, även om jag är hungrig, har konstant träningsvärk och tjänar sjukt lite pengar :-D

 

 

 

Mitt i ett jobbpass, här är det fullt ös hela dagen och kvällen!

Först sex timmar på Brewers Hall och nu på väg till the Worship Company of Founders för ytterligare sju timmar. Visst låter det elegant med dessa fina ställen? Det är det åxå, men samtidigt är det även både lärorikt och kul. Hårt jobb med slitna ben, men i en inspirerande miljö. Kommer väl kanske tröttna på att niga och säga ja, men just nu är det roligt! Inte behöver jag nått medlemskort på gymmet heller haha...

 

Ojojoj, det är hårt jobb att vara arbetslös!

 

Jag har ju två zero hour contracts, vilket betyder att jag inte har rätt till ett visst antal timmar, utan får jobba när arbetsgivaren behöver mig. För tillfället finns det dock mer jobb än jag hinner med. Denna vecka har jag jobbat 37 timmar på 4 dagar och har ett kvällspass på 8 timmar idag (bröllop - jag ÄLSKAR bröllop!), samtidigt som jag grejat med mitt eget företag. Fullt upp alltså, men det är bara bra så jag får ihop'ett! Nästa vecka ser ungefär likadan ut. Blev till och med tvungen att avboka ett jobb, då jag insåg att jag inte kunde jobba 13h, hinna sova 5h, upp och jobba 15h (!!), sova 5 igen och sen jobba 10 innan det äntligen skulle bli en normal natt innan ytterligare 12h. 50 timmar på fyra dagar, sorry men jag är inte Superwoman... Så 15-timmarspasset reducerades till 10 och jag gör mer än en hel, normal arbetsvecka på 4 dagar istället för 5. Får se om jag tar på mig nått på fredagen, men det känns som om jobba hemma och vila är en bra grej.

 

Just det, mitt företag var det ja, Den svenska guiden. Denna vecka sjösatte jag en egen liten crowdfunding för att kunna betala avgiften till Svenska Handelskammaren. För mig som ny företagare i London tror jag de kommer vara otroligt nyttiga, då de är en nätverksorganisation med 400 företag i England (de flesta i och runt London). Var där på ett möte tidigare i februari och de behöver nån som mig, vilket är helt perfekt. Nu är det dock inte gratis att vara medlem, det kostar drygt 4000 sek = pengar som jag inte har, speciellt inte nu. Först kollade jag på crowdfundingsajter som fundedbyme och ett par andra. Efter att ha bollat lite med några kompisar bestämde jag mig dock för att göra ett event på facebook istället, detta av flera olika anledningar:

- Jag slipper betala provision till en plattform och kan använda pengarna till att investera i företaget.

- Folk slipper klicka på länkar och sätta sig in i hur det funkar, det är bara att föra över pengar till ett konto som jag har speciellt för detta ändamål (tidigare använt till tradera)

- Jag kan utforma som jag vill och svara direkt på frågor etc.

Här är en länk till eventet, Den svenska guiden behöver din hjälp!

Det enda som jag tvekade på var att folk kanske skulle tycka det var märkligt att jag ber om hjälp så öppet som på facebook, men responsen har varit otrolig! Förutom att jag snart fått in pengar till medlemsavgiften så har jag fått en del nya gillare av min facebooksidan Den svenska guiden i London och en massa annan positiv respons. Folk har varit generösa och genuint hjälpsamma. HELT OTROLIGT! Blir det pengar över kommer jag använda dem till marknadsföring, en annan sak som inte är direkt billigt men nödvändigt i det här läget. Drömmen skulle ju vara att kunna åka till Göteborg och ha en monter på TUR-mässan, men det får jag nog drömma om till nästa år.

 

 

 

 

 

 

Kanske låter det som om jag gett upp helt och hållet, men det har jag inte. Jag är bara krass och realistisk. Idag har jag sökt flera intressanta jobb, bland annat ett som jag till och med åkte iväg till. Tyvärr var personen jag sökte inte anträffbar (min vanliga otur), så jag fick snällt maila min ansökan ändå. Men visst skulle jag passa i den här miljön:

 

Jäkl** i min lilla växellåda, så skönt det var att inte behöva gå upp i morse. Det har varit två otroligt slitiga dagar på zoo, där jag jobbat i caféet. Det var absolut inte komplicerat, ganska tråkigt egentligen, men pengarna ska ju in. Hade den enformiga uppgiften att städa undan brickor etc efter gästerna och tiden gick så låååååångsaaaaamt. Nu ska man ju inte klaga på kunder, men här kommer det ändå:

 

Vissa gäster borde hålla sig undan från zoo, eftersom de lätt kan misstas för djur och buras in antingen med grisarna eller aporna. Att barn ställer till röra, det kan jag ju förstå men när vuxna människor svinar... Nu kan jag verkligen relatera till hur det är att jobba på McDonalds och beundrar dem för deras förmåga att stå ut! Är sjukt glad över att återgå till civilisationen nästa vecka.

 

Så, färdigklagat och klar för helg. Det blev ju visserligen inte så mycket jobb denna vecka, men nästa blir det fullt upp. En dag jobbar jag 11 1/2 timma, en annan 11 och totalt blir det 45h på en vecka. Gôtt, då kanske jag nästan kan betala hyra i april! Tror att det här kan funka, fast just nu är det plan B. Plan A är att jag får ett heltidsjobb på företaget jag var på informell intervju hos förra fredagen. Hoppas jag får ett besked nästa vecka, så jag vet och kan sätta igång.

MVH Frustrerad

 

Hann ta en runda och titta på de riktiga djuren innan jobbet.

 

 

Hej och hopp!
Igår var det verkligen full rulle hela dagen.

Höll på med en massa jobbsökeri och företagsplanering hela morgonen. Efter lunch åkte jag in till the City (alltså the City of London, den square mile som är stadens - för att inte säga världens! - finanscentrum) för två möten av lite olika karaktär.

 

Först träffade jag R som råkar vara både svensk och en av de högre cheferna på ett företag som jobbar med events och personal. Efter det mötet kände jag lite att jag ville dansa ute i regnet. Han gillade mina erfarenheter och såg potential. Naturligtvis kunde han inte lova nått, men det ser ut som om jag kan få komma på en andra intervju. Just nu håller det på att se på hur de ska rekrytera, och jag verkar ligga bra till. Snart dags att poppa upp champagnen? Håller tummarna väldigt hårt!

 

Det andra mötet var på en redovisningsfirma. Flott kontor och gissar att arvodet ligger i den högre klassen åxå. Hur som helst så fick jag iallafall svar på en massa frågor och tips och det va ju det som var meningen med mötet i första hand. Dock får jag nog kolla runt lite hos revisorer, för som sagt; det va inte billigt med marmorgolv och takterass...

 

I övrigt har jag jobbat sen vi hördes sist. I torsdags på klämde jag till exempel i med 12 timmar. Eftersom det va rusningstid när jag åkte hemifrån så fick jag dessutom stå på tåget hela vägen, så det blev 13 timmar på benen innan jag fick ett säte på tåget hem. Rast? Ja, 20 minuter... Hårt slit för en kärring!

 

Nu är det full fart som gäller! Håller på att kolla upp en massa saker om hur man startar eget och framförallt hur funkar det att vara egen företagare i London. Hur mycket betalar man i skatt? Hur mycket kan man ta betalt av sina kunder? Hur hittar når jag ut till fler? Det finns typ 70.000 frågor till som snurrar i mitt huvud just nu och jag betar av dem, en efter en.

 

Samtidigt söker jag fler jobb - man måste leva åxå, och jag vet inte hur lång tid det kommer att ta innan min verksamhet kan betala min hyra, mat och månadskort. Sen är det ju bra om jag kan ha råd att åka till Sverige och besöka min familj nångång ibland åxå. Den där andra listan med ny mobil (snart ett måste tyvärr), dator och BRA skor får jag skjuta på en obestämd framtid... Det är kämpigt just nu, men det löser sig. Hoppas bara att lösningen inte heter flytta :-/

 

 

 

 

 

 

Ännu en intervju och ytterligare ett möte avklarat idag. Det blir allt klarare för mig vad jag vill göra.

 

Ju mer jag tänker på det, ju bättre känns det med mitt företag. Mötet härom dagen var på handelskammaren, och jag tror de skulle kunna ge mej en massa business, men grejen är att jag inte kan lägga i runda slängar 5000sek på medlemsskapet. Funderar på crowdfunding och har kollat på fundedbyme men de tar en provision och avgifter på banköverföringar på typ 8% och det känns ju sådär. Har även klurat på alternativet att göra en privat crowdfunding på facebook, men är inte säker... Hur reagerar folk på det? Känns mer som tiggeri, fast det faktiskt egentligen är precis samma sak som att be om pengar via en plattform. Å andra sidan kanske folk tycker det känns mer seriöst? Kanske kan jag låna pengar av nån, men om jag ska vara ärlig så känns det sådär när jag inte vet när jag kan betala tillbaks. Hoppas ju att det löser sej snart, men eventuellt är Lotto min bästa möjlighet...

 

Dagens intervju var angående ett managerjobb i en butik, och oavsett om jag får det eller inte så är jag tveksam till att jag vill ha det. Känns som om det kommer bli ett lite för lugnt jobb för mig, och jag blir så uttråkad och rastlös om det är för segt... Dessutom minskar min möjlighet att faktiskt utveckla mina guidade turer, då jag kommer jobba heltid, vilket även kommer inkludera många helger. Vi får se, jag ska tänka på det och bestämmer mej när och om jag får positiv feedback. Dock tror jag att han som intervjuade kände av att jag kanske inte var 100% motiverad, så vi får som sagt se.

 

Har iallafall fått extrajobb som servitris på en bra cateringfirma. Kommer jobba på ett av de ställen där de har kontakt, men är även intresserad av att jobba på andra venues, som tex the Tower of London (passar ju mej, historienörden). Det är inte många slantar jag har, men om mina turer kommer igång på allvar, så kan det faktiskt funka som ett komplement. Har fortfarande en del att tänka på, men det vore en intressant lösning!

 

 

Såklart jag skulle bli sjuk när jag har så mycket att fixa med.

 

Var lite snorig igår på morgonen och det blev bara värre och värre ju längre dagen gick. På kvällen kände jag mig riktigt eländig (så där som män blir av en förkylning alltså haha). Idag rinner inte näsan lika mycket men känner mig inte direkt fräsch och får typ inget gjort. Eller, det beror ju på hur man ser det: jag har sett två avsnitt av Sons of Anarchy (kollade på typ säsong 2 när den kom, men sen hade jag fel kanaler i Sverige. Nu har jag ju Netflix så har börjat om från början), googlat lite efter mattips och lagat pasta med varm skink- paprika- och spenatröra.

 

Måste ta tag i förberedelser inför morgondagen. Vill vara förbredd inför både mitt businessmöte och intervjun - om jag får det där jobbet skulle livet bli så mycket enklare. Hoppas såklart att den svenska guiden får in lite bokningar åxå, så jag får snurr på den verksamheten - skulle verkligen vara toppen och ett stort steg i rätt riktning. Jag tycker ju själv att det är på tiden att jag får visa vad jag kan!

 

Har dock inte helt landad i det faktum att jag lämnat mitt jobb och faktiskt inte har någon inkomst. I Sverige finns det ju en skyddsnät som saknas här och även om jag skulle fått straffmånader så hade jag ju fått a-kassa så småningom. Det är skrämmande och stort och jag får lite hjärtklappning när jag tä nker på att om det inte fixar sej inom typ en vecka eller två så... vill nog inte tänka på det just nu... Det är bara att bita ihop och tänka att jag gjorde rätt. Mina kollegor (före detta alltså) var iallafall väldigt stöttande och fast det var så kort varsel så skramlade de ihop till både blommor, en jättechokladask och två superfina presenter: en kudde med texten Be your kind of beautiful och en SYMASKIN - shit, jag ville verkligen ha en, även om det är en billig från IKEA, men hade verkligen inte de pengarna att lägga när jag inte ens vet när jag får lön igen. Den enda som inte önskade mig lycka till (och som heller inte la en penny i min present fick jag reda på...) var den managern som fick bägaren att rinna över. Jepp, det bevisar ju vilken liten av människa hen är...!

 

 

 

 

Lördag morgon, den första dagen i mitt nya liv. Haha, till att börja med mitt arbetslösa liv, men jag har hittat tillbaks till mitt hoppfulla jag och myself. Det SKA gå, jag SKA stanna i London och jag SKA överleva! Har precis ätit frukost - fuskomelett med spenat och paprika var hur gôtt som helst :-) och nu har jag energi för ett par planeringstimmar och jobbsökeri.

 

Jag fick det där jobbet i torsdags. Det är egentligen bara tillfälligt servitörsjobb på events och sk zero hours contact (dvs jag jobbar när de behöver mej och har ingen fast arbetstid) men det är iallafall en början. Dessutom kunde jag få kombinera och jobba på andra ställen om jag ville, the Tower of London till exempel och det passar ju mej, historienörden! 

 

På måndag har jag en bokad intervju och innan det ska jag på ett kortare möte med Swedish Chamber of Commerce angående mitt eget företag. Jag har flera idéer, men det som jag redan börjat jobba med är ju Den svenska guiden i London. På facebook kör jag just nu en utlottning på ett litet Londonpaket med godsaker från min fina stad (gilla och dela om du inte redan gjort det: https://www.facebook.com/densvenskaguiden) Skulle vara otroligt kul om jag faktisk kunde utveckla detta och jobba med det på heltid! Annars har jag lite andra eventidéer i bakfickan, så hoppas på ett bra möte på måndag såklart.