Lalla i London

Följer en sida på facebook som heter LondonSvenskar och hej, så underhållande det är ibland.

Vet inte om det är ett tecken på den allmänna latheten som tycks blir mer och mer accepterad, men på LondonSvenskar kryllar det av människor som varken orkar att googla eller använda den enkla sökfunktionen på sidan. De frågar samma saker om och om igen, ibland tom med orden "jag vet att detta tagits upp tidigare". Ibland är det nya ansikten som ställer exakt samma fråga som i inlägget precis innan. Allra mest handlar det om saker som hur mycket ligger hyran på i London (samma sak som att fråga hur mycket en bil kostar, utan hänsyn till märke, skick, mil etc), hur det funkar med proof of address (igen: prova sökfunktionen eller skrolla i max 20 sekunder) och "hjälp, jag har blivit sjuk men har ingen gp (husläkare) för att jag varit lat och inte orkat fixa det när jag var frisk" (och för jag ignorerat de 30 inläggen där det står att man bör ha en gp om man vill ha vård).

 

Ibland skrattar jag åt skiten och undrar hur de över huvud taget klarar att överleva. Och att de blir så chockade av verkligheten, trots att det som sagt var upprepats om och om och om igen. Har två bekanta som ofta svarar samma sak fast på olika inlägg flera gånger i veckan och beundrar deras tålamod då jag vill skrika MEN GOOGLA DÅ!

En av de mest vanliga frågorna just nu handlar om holding deposit. Holding deposit används ofta av ganska oseriösa bostadsförmedlare för att säkra lägenheten och för att hålla den till en ny hyresgäst. Ganska ofta är det lurendrejeri då de påstår att de ska ta bort den från annonssajter, vilket de sällan gör, och sedan duger inte dina referenser/borgenär/kreditupplysning eller något annat. Skillnaden på en holding deposit och en vanlig deposit är att den förstnämnda är en avgift och den andra en ren deposition. Är inte säker, men tror att holding deposit faktiskt kan vara olagligt i Sverige, vilket kan vara orsaken till att många inte fattar. Men å andra sidan, när man följer LondonSvenskar så står det klart och tydligt på sidan - minst en gång i veckan till och med! - att holding deposit inte är särskilt positivt och att risken är stor att du blir lurad. 

 

Varför finns det så många som inte orkar ta reda på fakta som till och med presenteras framför ögonen på dem, istället för att fråga samma sak en gång till? Svaret blir ju ändå detsamma, fast det kanske är just det som är problemet? Att de vill ha ett annat svar för att de antingen redan gjort misstaget, för att det passar deras verklighet och anledning bättre eller för att "så funkar det inte i Sverige". De har mycket att lära, dessa immigranter...

 

Nu ska denna lyxinvandrare åka till jobbet. Hej på er!

 

 

Jag hade tänkt skriva några rader igår, det hade jag faktiskt. Men så var jag så upptagen av att göra ingenting. Hade också tänkt åka och handla, men det blev inte heller av. Jag behövde vara lat, och eftersom ingen kan säga åt mej vad jag borde så var jag precis det. Lat alltså.

 

I lördags var det dock full rulle. Lämnade hemmet redan kl 9 på morgonen och åkte till Westminster för att göra en guidad tur med ett par som fått promenaden i present. Visst är det en bra idé - man kan ge bort en guidning med mej! Efter det åt jag lunch på ett av de bästa pizzaställena i la stada, nämligen Franco Manca. Mätt och belåten tog jag mig tillbaks till Westminster och gick på Cabinet War Rooms, Churchills bunker under andra världskriget. Har tänkt göra det länge, men avskräckts av entrépriset på £18. Nu blev det iallafall gjort och det var riktigt intressant. Sen hade jag ju planerat se Lord Mayor's årliga fyrverkeri, men det var inställt pga händelserna i Paris. Ja, jag blev lite besviken, men samtidigt har jag förståelse för att de dels inte vill ha en större folkmassa samlad efter något sånt, dels att de ställer in av respekt för offren. Så istället promenerade jag längst floden, tog bilder, åkte till London Bridge och tog bilder där och sen även till St Paul's. Avslutade med ett besök på en sportbar (fd Sports Café som jag och min goda vän Pernilla brukade frekventera när det begav sig - inte samma place nu, P...), lite svenska vänner och en fotbollsmatch mellan Sverige och Danmark (ja, det va visst EM-kval...). Bra dag som slutade hemma igen runt midnatt. Jepp, 15 timmar och drygt 22.000 steg senare.

 

Igår försökte jag mest greppa det här med Paris. Det är så himla konstigt, men när alla ungdomarna sköts på Utøya kändes det så nära, och nu känns det så långt bort trots att Paris nästan är min granne. Jättekonstigt. Det var liksom mindre risk för att det som hände i Norge skulle kunna hända i Sverige dagen efter, medans det som skedde i Paris skulle kunna upprepas här i London imorrn. Hur kan det då kännas mer avlägset? Kanske är det för att det alltid finns här. Hotet. Att det kan hända precis när som helst. Att det nästan förväntas hända. London har så länge jag kan minnas varit ett terrormål i större eller mindre utsträckning. Har sett i en facebookgrupp för Londonturister att några varit tveksamma att åka hit, men så känner inte jag. Det här är min stad, mitt liv och skulle jag gå runt och vara rädd hela tiden, undvika platser och olika tillställningar, ja då blev det ett fattigt liv. Om jag blir skjuten eller sönderbombad, så antar jag att det var meningen. Jag tänker inte fly från min stad!

 

 

Härom kvällen när jag gick uppför Regent's Street tänkte jag på en enkel liten sak: 

JAG BOR I LONDON! Jag kan knalla den där gatan upp och och ner varje dag, från Oxford Circus till Piccadilly. Jag kan åka till the City, hoppa av tunnelbanan vid Sloane Square eller promenera i Notting Hill. Det är min stad, mitt hem, det är här jag bor. Den lilla, men så starka och glada känslan som fyllde mig precis då i de sekunderna då jag gick på Regent's Street, den sammanfattar precis varför jag valt den här vägen. Även om det ibland varit kämpigt, framför allt ekonomiskt men även i perioder jobbmässigt, så är det här jag mår bäst!

 

Fast även om jag älskar London så är det ändå fantastiskt kul att få besök från Sverige. Speciellt när det är kompisar som jag saknar mycket. Som A-K till exempel. Hon är en av de bästa människor jag känner; så himla generös, rolig och fantastisk, en sån vän som alla borde ha! Besöket blev kort, bara knappt ett dygn, men vi hann dricka champagne, gå på puben, äta ost, ta en snabbrunda på Victoria & Albert Museum och avsluta kalaset med italiensk mat i South Kensington. Jag hoppas vi snart ses igen!

 

Så har Hennes & Mauritz samarbetat med ännu ett modehus. Beroende på graden av modeintresse så vet ni kanske (eller inte) att denna gången var det Balmain. Jag blev inbjuden till förhandsshopping tack vare att jag är medlem i Handelskammarn. Bubbel, snittar och shopping, ja tack. Hade kollat på två saker som jag gillade innan men holabandola, så mycket folk, så galna och så snabba! Jag hann inte med att nappa åt mig en scarf. Jaja, på nått sätt tror jag att det går bra ändå. Jag fick ett extra glas mousserande istället. 

 

 

 

Jobbar tidiga mornar hela veckan - bara en sån sak gör mej lite till en annan människa. Är det nått jag INTE är så är det morgonpigg... Nej för bövelen, jag är kvällsmänniska i bôtt! Så igår kombinerade jag den tidiga morgonen med att gå kvällsmöte med Svenska Hamburgerklubben (sista mötet???), idag både tvättade och lagade jag storkok av köttfärssås på kvällen och imorrn ska jag gå på launch party för nya H&M-samarbetet med Balmain. Tjo och hej, undrar om jag orkar klämma in nått fyrverkeri på torsdag innan min sista, sviiiiintidiga morgon på fredag? Och när sista dagen är gjord får jag äntligen Sverigebesök av min toppenkompis A-K. Spännande att se hur mycket jag kommer sova under helgen...

 

Idag blir det ingen bild. Måste lägga mej och försöka sova.

 

 

Det blev en rikigt heldag på språng i går. Först guidade jag en tur runt the City, sedan snabblunch innan jag drog till Westfield shoppingcenter för att investera i lite nya kläder. Jag behövde ganska akut minst en, gärna två nya skjortor att ha på jobbet, en ny tröja för att det börjar bli kallt och jag har mest långärmade t-shirt och så ville jag kolla om det fanns någon vettig jacka till bra pris. Tro't eller ej, men jag shoppade faktiskt bara precis det jag skulle. Eller nästan iallafall. Det är ta mej tusan värt en applåd tycker jag! (Lugn, lugn, ni hade inte behövt ge mig stående ovationer) Hittade två skjortor som föll inom budgetramen, två fina tröjor (båda på rea) och en varm jacka till rabatterat pris. I och med att jag köpte den sistnämnda överskred jag dagens shoppingbudget lite, men det får va okej. Dessutom köpte jag skokräm, vilket jag haft behov av ett par veckor men skjutit upp och så hittade jag en bra julklapp. Lika bra att börja i god tid när det var 40% på nästan allt i butiken...!

 

Idag har jag varit mindre entusiastisk. Tvättat och städat duschrummet. Varit och veckohandlat mat. Gått en liten promenad. Sen inget speciellt. Dags för veckans avsnitt av Downton om en timma. Bästa programmet på hela veckan. Kommer sakna familjen och alla andra när serien slutar. Är det sista avsnittet nästa vecka tro? Fast det är en julspecial också tror (och hoppas) jag!

 

Eller, rik som ett litet troll iallafall. Så kändes det igår när jag fick lön från tre olika arbetsgivare på en och samma dag. Dessutom gick jag en privatbokad guidetur igår, så ytterligare klirr i kassan. Lite samma känsla som när jag jobbade i Norge och hade en rejäl lön varje månad faktiskt. Tyvärr är det här en engångsföreteelse, men jag tycker det är rätt så gôtt ändå. Speciellt efter att ha levt snålt och lite över tillgångarna ett tag. 

 

Idag är jag lite mindre rik. Betalade den eländiga krediträkningen som uppstått i gapet mellan inkomster och ska skicka pengar till Sverige, men har pengar till mat, höra, tunnelbana och en mindre shoppingtur så känner mej nöjd. Ni vet, efter regn kommer solsken! 

 

Ibland undrar man hur folk tänker.

Vintermössa, dunjacka och flipflops? Blåfrusna tår är inte så snyggt.

+15 grader och ullkappan på? Hur har de tänkt klä sig i vinter när det är nollgradigt?

Regn, rusk, runt åtta plusgrader, shorts och t-shirt? Hej, förkylning.

I den här stan får man se de mest fantastiska - både konstiga och konstnärliga - stilar, men ibland förstår jag faktiskt inte alls hur en del planerade sin dag när det kommer till klädsel.

 

(som farmor säger...)

 

Förra veckan var det övertid och stress, denna vecka är så galet lugn så jag kan knappt fylla upp timmarna med jobb. Har haft en ganska stilla dag på jobbet - faktiskt kändes det som om det var mer rast än jobb (precis som det verkar va för en massa gubbar alltså...). Som rookie i företaget får jag gå lite kurser och idag avslutades passet med en utbildning i ämnet kaffe och te. Just det. Kaffe och te. Spännande grejer som ni hör. Speciellt för mig som i värsta fall kan dricka en halv kopp av den engelska nationaldrycken, men kaffe däremot går FETBORT (shit, hade glömt det gamla poppisordet fetbort, men nu ska jag använda det flitigt igen) så den delen var inget jag hissade flaggan och tutade i trumpeter för precis.

 

Det var emellertid ganska intressant att lyssna på, men så var vi tvungna att smaka på skiten. Temuggen gick väl hyftsat då jag fick i mig ett par miniklunkar. Hade stora förväntningar på kaffet, då det skulle vara såååå bra. Men för sjutusenjävlar, jag borde ju ha fattat. Jag som inte ens gillar moccatårta. Jag som provat islatte för att "det smakar nästan inte alls kaffe" (jodu, det gör det visst). Jag som till och med tycker att lukten är äcklig. Och så provade jag lite, lite, pyttelite. Jag kan meddela att jag INTE tyckte om det den här gången heller. Att jag aldrig lär mig. Fy bubblan alltså. 

 

Det börjar likna hösten, banne mej.

Igår efter min guidetur tog jag en liten promenad genom Bishop's Park i Fulham. Hur gärna jag än vill slippa vinter, så är den på väg nu. Visserligen vackert höstväder, men likväl HÖSTväder. Kan det inte bara bli jul på en gång och sen går vi direkt på april? Funkar för mej. 

 

I söndags hade jag fått nog av min trista utväxt, hittade ett paket med hårfärg och skvätte (nåja...) i det i rufset. Lät verka i en dryg halvtimma, sköljde ur skiten och blev... besviken. Men hallå? Askblond? Ja, nog var det askfärg alltid, fast inte alls som det såg ut på paketet... Hade för mej att jag provat färgen förut och varit nöjd, men nu tvivlar jag ju på det. Nu har jag iallafall ingen utväx, men grådassigt hår. Det blev inte ens mer glansigt som det brukar. Dret. Jag som inte fattar varför folk frivilligt färgar håret gråta. Fast de kanske gör samma misstag som jag, allihop? Det konstigaste är dock att trots att jag blev missnöjd så har tre personer noterat och kommenterat att jag har ny färg trots att den varken är speciellt fin eller uppseendeväckande. Jaja, jag får väl stå ut nån månad med askan...

 

En helt annan sak:

Idag när jag var på väg hem från jobbet gick jag via the Mall, vägen som leder till och från Buckingham Palace. Plötsligt kom en massa mc-poliser, det va blåljus hit och visselpipor dit, och plötsligt kom en ganska ful bil med full insyn och jag trodde en stund att det var drottningen som kom, följd av den kinesiske presidenten som är här på statsbesök. Nu har jag precis kollat upp det, och det va troligen prins Andrew. Haha, jag såg ju en man närmast fönstret så det stämmer nog, fast det va nog inte drottningen som satt brevid. Vem det va? Det vette tusan...

 

Nej, vet ni vad - nu måste jag gå och lägga mej. Har haft tidiga mornar och sena kvällar denna vecka, då min manager varit sjuk. Imorrn börjar jag tidigt igen, så det är bara att bita ihop och fösöka sova. Jag, nattdjuren, så långt från morgonpigg som man kan vara... 

 

Precis så är det. 

Under fettet som fastnat på magen, låren, armarna, halsen, överallt, så är jag någonstans inne i huvudet fortfarande smal. Eller iallafall smalare. För två och ett halvt år sedan var jag ganska nöjd med min vikt. Hade förlorat en del av de överflödiga kilona genom att äta nyttigare och träna (fast jag tyckte det va urtråkigt), kläderna satt bättre och jag mådde allmänt bra. Då hade jag i och för sig även tappat en hel annan persons vikt som tyngde mig också och dessutom precis bestämt mig för att flytta tillbaks till London, vilket bidrog till mitt lättare jag. Så kom jag hit, till London. Matvanorna blev sämre igen, framför allt för att jag inte kunde ha med en normal matlåda till jobbet och eftersom jag alltid var hungrig började jag äta snacks och godis för att snabbt få upp blodsockret, vilket givetvis gjorde att jag ökade i vikt. 

 

Jag har försökt bromsa, vända trenden, äta bättre och försöka gå ner igen, men hela tiden så går vågen uppåt. Det är inte så att jag inte vill, inte bryr mig, inte fattar, utan bara att det är så förtvivlat SVÅRT! Speciellt nu, när jag är ganska fattig och måste äta det som bjuds på jobbet till exempel. Sedan jag började jobba med catering i februari har jag gått upp ca 8 kilo. Inte alls bra. Mina fötter mår uselt och jag misstänker starkt att det har med vikten att göra. Det gör ont, verkligen ONT i dem (och det är inte bara för att jag skadade tån). 

 

Nu tänker jag göra ett nytt försök. Kör Sober October (inget gott vin för mej denna månad), försöker minska på socker, framför allt i form av kakor, godis etc (sånt som finns framför mig och frestar varje dag alltså...) och äta mer grönt igen. Ett av mina problem är att jag blivit sockerberoende, ett annat att jag inte gillar grönsaker sådär vrålmycket... Försöker rabbla mitt mantra hundra gånger om dagen. "Jag ska bli smal, jag ska bli smal, jag ska bli smal..." Än så länge har det iallafall fått mej att avstå från ganska många onödiga småkakor, men chipsen är fortfarande svåra att motstå när de frestar framför ögonen, munnen, fingrarna. Alldeles för lätt att poppa in ett flarn i käften. Tänker inte ge upp, försöker vända tankarna och ändra mig. Tankens makt, ni vet...!

 

När man börjar ett nytt jobb känns det lite pinsamt att ställa frågan "kan jag vara ledig?" sådär direkt. Precis nu och i mitt fall var det ändå en ganska viktigt fråga då jag behöver beställa biljetter till jul ganska omgående om jag har möjlighet att åka. Nämnde det därför lite löst redan första dagen. Igår frågade jag mer bestämt, då jag känner att jag måste fixa flyg ganska snart, innan det blir skitdyrt och innan biljetterna tar slut. Fick det glädjande beskedet att jag kan åka på kvällen den 23:e. Så gôtt! Ringde nämligen min pappa i förrgår och han var inte alls pigg på att hämta på flygplatsen på självaste julafton...

 

Så, då var det klart. Nu ska jag bara bestämma om jag ska stanna i Sverige över nyår eller om jag ska åka hem till London. Lutar åt det senare, om jag inte helt plötsligt får ett fantastiskt förslag angående det förstnämnda. Men nej, det blir nog London. Såhär tänker jag: Middag hemma hos mig, sen ev till någon pub eller nått och avrunda (?) med fyrverkerier om jag kan hitta nått bra, billigt eller gratis ställe där man kan kolla. Ja, det är faktiskt så att det ofta kostar att se fyrverkerier i London, iallafall om man vill ha en bra vy. Såklart man kan se de som lyser upp himlen, men missar de lägre och så beror det ju på vart man står såklart. Får undersöka detta... Fast först skulle det ju va trevligt att ha nån att fira med förstås hahaha...

 

En vecka senare inser jag att det hänt nått skumt med mitt inlägg från första dagen på nya jobbet. Bara sista meningarna finns kvar. Märkligt. Kan istället i korta drag sammanfatta första veckan: Det går bra nu. Fint att bli tilltalad som en vuxen människa igen. Gôtt att få ta snabba beslut och tillåtelse att tänka på egen hand. Än så länge känns det toppen. En kväll jobbade jag dessutom i en annan lokal, på ett separat event än "hemma" på min akademi. Bra betalt och väldigt mycket enklare och lättare än att vara servitris. Haha, mer betalt för mindre jobb. Kan också konstatera att jag fick jobbet i sista stund - hade inte klarat en månad till med osäkra och dåligt betalda timmar!

 

Nu ska jag på jobb igen. Dags för vecka två.

Ha en bra dag!

Egentligen tycker jag att AKO chok är godare än mint, men när jag hittade jättepåsarna på IKEA i somras så fanns bara den blåvita varianten kvar. Eftersom jag anfölls av aggressiv nostalgi så köpte jag en och har snålat lite på den, så den räckte ända fram till nu (fast hey, den var faktiskt JÄTTEstor åxå...). Igår kväll mosade jag dock in de sista kolorna i käften, samtidigt som jag såg filmen Diana. Den (filmen alltså) handlade om hennes relation med kirurgen Hasnat Khan och de två sista åren av hennes liv. Undrar lite vad som var sant och påhitt i filmen? Inte någon Oscarskvalitet, men den dög som lördagsunderhållning. Efter en eftermiddag på Oxford Street behövde jag göra ingenting i går kväll...

 

Just det, jag shoppade på den värsta gatan, vid den värsta tänkbara tidpunkten. Även om det alldeles för ofta är alldeles för mycket folk på Oxford Street så är ändå lördag eftermiddag den absolut sämsta tänkbara tiden att befinna sig där. Sjukt mycket folk, mest turister som knallar på i snigelfart, gärna tre i bredd så de kan prata och blockera min målmedvetna framfart. Så är det ju såklart en massa rökare också. Jag har nästan blivit allergisk mot rökare och deras evinnerliga, illaluktande puffande. Till råga på allt har jag inte alls råd att shoppa och jag hade bestämt att bara köpa EXAKT det jag måste och det på en minimal budget. Måste ha ett par skjortor till jobbet. Det visade sig vara mission impossible. Kom hem med en topp som jag tror funkar, noll skjortor. Hittade ett par som skulle varit lämpliga men priset för en var vad jag tänkt betala för två, så det får vänta till lön. Det är ju bara tre veckor dit...

 

Idag blir det bara slappa och lite städning. Perfekt för en söndag!

 

 

 

 

Det var allt för ikväll. Gonatt på er, gökungar!

 

9.27

Vaknar ordentligt efter först slagit upp ögonen och stalpat till toan redan vid 7. Det bästa med lediga dagar är då man inte har en endaste plan mer än att bara slappa. När man kan ligga och dra sig och det spelar ingen roll om man somnar om eller inte, eller om man vill titta i taket och filosofera, surfa lite på mobilen, läsa en bok, se en film. 

 

10.04

Ja, jag passar på att ringa mamma! Inte för att jag har något jätteviktigt att berätta utan bara för att prata lite. Mamma är den som jag ringer oftast. I mitt nuvarande mobilpaket ingår 4 timmars förbetalda samtal till Sverige och använder i genomsnitt hälften av minuterna till att ringa mamma. På andra plats kommer nog min andra mamma (alltså pappas sambo) och så försöker jag ringa åtminstone nån eller ett par av kompisarna i Svea Rike. Kanske nån som fyller år, eller som jag inte ringt på läääänge eller nån som jag bara helt enkelt saknar att prata skit med. 

 

12.24

Ätit nån slags lunch och kollat på facebook. Noterar att ett par bekanta delat blogginlägget (inte mitt) där det skrivs om spridningen av fejkade nyheter och varför folk tror på dom/sprider vidare/gödslar fördomar. "Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå" - oroväckande många resonerar precis som gubben som skrivit just detta på facebook. Jag tycker om fejjan för jag kan hålla kontakten med en massa människor, men ibland kan jag samtidigt tappa hoppet om folk när jag ser hur de (inte) tänker... En annan sak som fick mej att fnissa lite: en kille frågar på LondonSvenskar sida var man kan köpa veganska deodoranter etc. Min första reaktion var att deodoranter äter man inte, så de behöver väl inte va veganska (fast jag vet faktiskt vad han menar). Lättroad så här på söndan, javisst. 

 

14.01

En maskin med tvätt klar och hängd på tork, nummer två tumlar runt och tvättar för fullt. Funderat på att gå till affären, men nu vet jag plötsligt inte vad det var jag skulle ha... Kanske skulle baka lite? Eller inte? Dagens middag blir köttgryta. Har redan köttet, men kanske skulle prova ett nytt recept? Eller så fortsätter jag städa i sovrummet - det behövs! Nej, jag googlar lite recept, så får vi se vad det blir...

 

15.57

Det blev en promenad till affären iallafall. Passade på att ringa två kompisar som inte svarade, provade syster istället och fick en liten pratstund med henne. Sen när jag kom hem tillbaks ringde en av vännerna upp tillbaks så fick tjata lite om jobb och lite annat. Tack för det, Therese! Nu har jag fått igång den där köttgrytan så den får väl puttra ett par timmar, så köttet blir mört och gôtt. Ska ta tag i den där (jäkla) städningen nu. Den är nödvändig om jag ska kunna sova gott - så dammigt och misstänker dessutom att det är en och annan mögelspor som är intresserad av att etablera sig någonstans, och det vill jag verkligen inte!

 

18.25

Köttgrytan blev god. Det går sådär med städningen. Min ena flatmate kom just hem och nu "ser" vi på rugby (åtminstone är tv:n på, men är inte säker på om vi hejar på nån...). Äh, jag surfar lite istället, och det första som kommer upp är en länk till Evening Standard som har en artikel om att det blir storm i slutet på nästa vecka. Den värsta på fem år tydligen. Minns stormen för två år sedan och hoppas verkligen att den här slår mildare mot London - allt blir ju alltid kaos här när vädret är minsta lilla annorlunda än vanligt.

 

20.58

Hållit på med en kurs i Food Safety de senaste två timmarna. Har gjort kursen tidigare, men fick den i läxa igen av min agency och eftersom jag betalade innan jag fick mitt nya jobb kan jag lika gärna göra den. Dels för påminnelsen om regler och lagar, men åxå för att den tydligen ska vara officiell och gälla nationellt (om den inte gör det så har de lurat mej...). Nu har jag precis fixat en kvällsmacka och Downton Abbey börjar... NU!

 

23.34

Föga överraskande inser jag att jag borde ha lagt mig för minst en halvtimma sen. Efter dagens dos av Downton (som slutade på ett väldans bra sätt!) så gjorde jag klar min kurs med resultatet 100% på provet (jippie!) och fastnade sen i en alltför rolig sida om kul lokaler och annat för event i London. Men nu får jag minsann rulla in i sovrummet och kasta mig i säng omedelbums. 

 

Så, vilken OTROLIGT fascinerande söndag jag haft va?! Har hållit på med detta blogginlägg hela dagen, så tiderna stämmer, iallafall om man följer klockan på datorn och så vitt jag vet så ställer den in sig automatiskt. 

 

 

Det är en massa snack om hur dålig sjukvården är i England, om alla köer och gud vet allt. Nu är jag ju iofs en sån där lyxinvandrare, så kanske fick jag gå före (vilket jag betvivlar, för så akut var det inte) men när jag var till doktorn för min onda, snea fot igår så skickade hon mig direkt till röntgen och där fick jag vänta i kanske 30 minuter trots att det var drop-in för ett ganska stort upptagningsområde. Vips så var det klart och jag var på väg hem igen med beskedet att kontakta min doktor om sju dagar så de hade lite tid för att titta på plåtarna, skicka dem till min vårdcentral och kolla dem där också. Besöket igår och idag kostade tillsammans noll pence. Det är gratis, och bekostas av det som motsvaras av landstingsskatt på ca 8% som dras på lönen. Undrar vart pengarna tar vägen i Sverige?

 

Det känns lite som om dagens känsla är lättnad. Först för hur smidigt det gick med röntgen, sen tanken på att ikväll är det sista skiftet med en manager som precis börjat på ett av mina jobb och inte hör till den trevliga kategorin (när de andra två cheferna på samma nivå också klagar, då vet man liksom...) och sist men inte minst för att jag snart slipper trasslet med alla lösa skift som ändras, avbokas, flyttas, förkortas och allt vad de kan hitta på. Har precis pratat med agenturen som jag jobbar extra med och de undrade om jag kunde tänka mig att inte jobba på Stamford Bridge (25 minuter och ca £3 från mej) där jag är bokad imorrn och istället åka till Ascot (mer än en timmas resväg enkel väg och typ £25 i resekostnader). Nej, faktiskt inte. Att jag måste åka kl 7 efter att ha jobbat till 24 ikväll lockade inte heller kan jag säga. Som tur va så slapp jag. Hur GÔTT ska det bli att ha ett vanligt jobb tror ni? Är tokigt glad. Och som sagt var lättad!

 

 

 

Ja, det är sant, vanlig hederlig massage kallas Swedish massage i England. Igår fick jag en sån och hej så det knakade och skrek i ryggen. Gôtt va det, även om jag varit lite öm idag. Massören var inte direkt den kärleksfulla och smekande typen - fast det brukar de ju inte vara om man ska ha den typen av massage förstås haha.

 

Hur kommer det sig att jag hade råd med sånt lyx då? Jo, det va så att jag fick köpa ett presentkort billigt för nästan ett år sedan och nu höll det ju liksom på att gå ut i datum. Det var en Virgin Experience Day Voucher och det var minst sagt krångligt att få lösa in det. Först fick jag skicka ett rekommenderat brev med det första presentkortet för att få tillbaks det riktiga p-kortet. Sen var det skitsvårt att boka på nätet, då adressen de bifogat ledde till en länksida och inte till bokningen. Till slut blev jag tvungen att ringa Virgin, fick vänta 20 min i kö bara för att höra att det bästa vore om jag kontaktade spa't direkt istället. Telefonkö igen i 10 minuter så ÄNTLIGEN kunde jag boka. Men som sagt, gôtt va det...

 

Spaanläggningen låg centralt nära Houses of Parliament och de hade både träningslokaler, klasser, pool och jacuzzi. Jag begagnade mig av de två sistnämnda faciliteterna. Simmade x antal längder och bubblade i två omgångar. Hade faktisk med träningskläder, men massören tyckte jag skulle ta det lugnt efter behandlingen och givetvis var lata jag snabb att lyda rådet. Ingen är förvånad antar jag... Fast sedan promenerade jag längst floden i 40 minuter - man får ju passa på när solen skiner. Hade en ganska bra dag med andra ord!

 

 

Killar med fula kallingar.

Det är det jag sitter här och tänker på. Inte helt oförhappandes faktiskt, utan för att när jag skulle åka hem tidigare ikväll så stod det två killar i över tonåren eller kanske typ 20 och väntade på rätt tunnelbanetåg. De såg så där lite trista och propra ut, den ene hade bruna manchesterbyxor och så hade båda lite, lite häng på brallorna. Jag är inte direkt ett fan av häng. Det kanske var en gnutta coolt för 10 år sen, men nu? Framför allt när de visar fula kalsonger. Kanske ännu mer när de har bruna manchesterjeans. Good Lord, hjälp alla dessa vilseledda unga män och få dom att dra upp byxorna, eller åtminstone ha snygga kalsonger som skymtar fram. Och förbjud kombinationen med manchesterbyxor. Okej?