Lalla i London

Ibland, helt plötsligt sådär, så slår det mig:

Jag bor faktiskt här, i mitt fina London.

Det är HEMMA!

 

Vissa dagar känner jag mej mest som en levande klagomur, och allra mest handlar det om pengar, boende och arbete. Fast för det mesta är jag ändå glad för att jag tog beslutet att flytta tillbaka. Jag mår så mycket bättre här, även om jag för tillfället har det ganska snålt ekonomiskt (mmmm, det kan vara så att du just läste årets grövsta underdrift...). Jag liksom lever hela tiden. Även om jag ibland har vardagstråkigt så finns det alltid nått att hitta på, och det behöver inte ens kosta skjortan (ni vet, en sån där dyr från Ralph Lauren eller Burberry) utan det finns en massa gratisnöjen. Jag är ganska bra på att hitta sånt, pärlor som kostar lite eller inget alls.

 

Idag har jag haft en sån dag då jag varit extra nöjd över att vara tillbaks i min stad. Vad jag gjort för speciellt? Inget egentligen. Eller först hade jag en guidad tur och tjänade ihop till mat för resten av månaden (prisa gudarna), sen gick jag till Piccadilly med syftet att köpa te på Fortnum & Mason till vinsten i en påskutlottning jag haft på facebook. Det var egentligen bara en chansning eftersom jag vet att det mesta är stängt på påskdagen, och givetvis var det det. Stängt alltså. Istället slank jag in på min favoritmackekedja Pret A Manger och köpte deras bästa baguette med lufttorkad skinka. Satt där vid fönstret på cafét och tittade på påsklediga människor som strosade runt. Vet ni hur sällan man ser folk spankulera omkring i godan ro i centrala London? Inte ofta (och jag är vanligen inte en av de sällsynta fallen).

 

Avslutade min dag ute med att promenera genom Belgravia, via Harrods och sedan ner genom Chelsea till King's Road och ända bort till Bluebird. Där hade jag fått tillräckligt med motion och ställde mej för att vänta på bussen. Jag säger inte att jag är 100% säker, men nog tusan var killen som blev upphämtad av en privatchaufför i en exklusiv bil precis vid hållplatsen väldigt (VÄLDIGT!) lik den där killen som spelar Dan i Gossip Girl (sorry ni som inte kollat på den serien...) Jag är ju värsta kändisspanaren haha...

 

Well, kort sagt har jag det ändå ganska gôtt. Inte för att jag råkar se kändisar då - om jag ska vara ärlig så missar jag nog de flesta då jag inte ens känner igen de som är kända... Nej, jag menar att jag är HÄR! Jag hoppas så mycket att jag kan fortsätta vara just det, och just nu ser det lite ljusare ut igen. När det gäller mitt liv och min framtid så är det ett ganska lätt val att stanna och kämpa!

 

PS! Tack till er som stöttar mej på olika sätt - även om många av er är långt borta i Sverige. Tack!